Skip to main content

Från jämlikhet till valfrihet i svensk skolpolitik

Vänsterpartiet Göteborg bjöd den 16 mars in till en utmärkt föreläsning med forskarna Rune Romhed och Mattias Börjesson. De har skrivit kapitlet om skolan i boken ”Klass i Sverige”. Rebecca Thell och Ulla Thell var med och gjorde anteckningar under tiden eftersom vi tycker att de redovisade skolans nu och då på ett så överskådligt och träffande sätt. Läs en sammanfattning över hur skolan har sett ut sedan 1800-talet, hur friskolan tog över och vad det har lett till för vårt samhälle.

Då den första skolmodellen byggdes upp i Sverige på 1850-talet förutsattes ojämlikhet mellan samhällsklasserna. Organismdoktrinen gällde vilket innebar att det skulle vara skillnad mellan människor beroende på kön och klasstillhörighet.

I slutet av 1800-talet tog ca 800 män studenten i Sverige varje år. Kvinnor fick varken gå i läroverk eller gymnasium vilket ju var en förutsättning för att bli student.  1927 fick de lov att gå på läroverk. Fattiga män fick ta studenten men en försvinnande liten del kunde ta det steget genom stipendier och liknande.

Det var folkskolan som byggdes upp. Den var från början 4-årig och blev 6-årig och på 1950-talet 8-årig. Trots namnet så gick inte överklassens barn där. De hade hemundervisning med  guvernant de första 4 åren och sen började de på läroverk.

Från 1927 skulle alla gå i folkskolan. Efter 4 eller 6 år fanns möjligheten att gå över till läroverket. Ända fram till mitten av 1960-talet fungerade den svenska skolan så här:

  • Folkskola för alla i minst 4 år. Så småningom ökades det till skolgång i 8 år för alla.
  • Från fjärde året till och med nionde året fanns möjlighet att gå över till läroverket och ta realen. Realexamen var en förutsättning för gymnasiet.
  • Från tionde till tolfte året fanns gymnasiet med två linjer, reallinje och latinlinje.

Detta system kallades paralellskolesystemet. Olika grupper hade olika behov tyckte man.

Ju mer demokratin fick plats i Sverige ju mer kritik kom mot parallellskolesystemet. Det blev uppenbart att klassamhället fortsatte inom skolan. Vilken utbildning du hade berodde på vilken klass du tillhörde. Ekonomiska skäl avgjorde ofta men det visade sig också att de högre klasserna hade lärt in ett beteende som passade in på läroverk och gymnasium. Lärarna i dessa skolformer var helt emot en förändring. Vilka ungdomar skulle de då tvingas arbeta med? Hur stökigt skulle det inte bli? De saknade ju ett ”adekvat vokabulär”.

Men förändringen kom  med start 1962. Bort med läroverken!

  • 9-årig grundskola för alla
  • Därefter gymnasieskola. Denna kunde vara 1,2 eller 3-årig. Endast den 3-åriga gav behörighet till universitetet.
  • Slogs senare samman till enbart 3-åriga utbildningar

I samband med att skolan kommunaliserades 1989 fick marknadskrafterna inflytande. Tidigare bestämde staten för kollektivet. Vi hade haft en planskola nu skulle det bli en marknadsskola. Nyliberala tankar tog fasta på brukarinflytandet. Skolan hade varit samhällsorienterat nu skulle den bli individorienterad. De lanserade en ny syn på utbildningens roll. Staten ”abdikerade” och skolan blev en kommunal och privat angelägenhet. Utan kommunaliseringen skulle inte förändringen av skolan blivit så stor och fått så djupgående konsekvenser.

Kommunaliseringen bäddade för privatisering. Myndigheten Skolöverstyrelsen lades ner.

Den nyliberala hypotesen om fördelarna med att förändra skolan fick större genomslag i Sverige än i andra länder. Nyliberalismen menade att nu när staten inte har det stora kollektiva inflytandet över skolan så får eventuella problem istället lösas av marknaden.

De gjorde skolan till en privat angelägenhet. Eleverna och deras föräldrar blev kunder på skolmarknaden.

Skolan hade genom sin statliga roll blivit präglad av (S). Detta gjorde att alla borgerliga krafter slog sig samman och fick igenom denna stora förändring.

ALLA politiska inriktningar blev förvånade över vad som hände och hur fort det gick.

 

  1. Ett nytt ekonomiskt tänkande +2. den högervåg som gick över landet +3. de nyliberala ideérna + 4.en avgörande politisk strid (kommunaliseringen) =vi fick friskolesystemet och skolpengen.

De flesta politiker var inte medvetna om vad friskolesystemet skulle leda till. Inom alla partier diskuterades för- och nackdelar.

Ny läroplan 1994 där friskolorna presenterades.

Negativa konsekvenser av friskolesystemet

  • Ökad segregering
  • Fallande kunskapsresultat
  • Mycket svår att motverka på kommunal nivå
  • Fokus på valfrihet och individen gör att de sociala faktorerna döljs.

Det kollektiva har fått ge vika för individens fria val. Trots att eleven och föräldrarna väljer den skola de tror är bäst vet individen aldrig i förväg hur bra eller dåligt den kommer att fungera i en viss klass och med en viss lärare. Den enskilde högpresterande eleven kanske inte funkar i en klass där alla är toppresterande utan passar bättre en klass med några få toppresterande där den enskilde får agera dragare.

Idag bryr sig mycket få om de kollektiva intressena vilket på sikt påverkar även individen.

När skolsystemet som rådde före friskolereformen utvärderades visade det sig att denna svenska skolmodell var bäst i hela världen på att motivera den sämsta tredjedelen genom skolan. De som klarade sig sämst i denna skola blev inga drop-outs.

Detta har skrivits ner av undertecknade som självklart är ansvariga för ev. missuppfattningar.

 Ulla Thell                                                                                                               Rebecca Thell

 

En högst medveten smygprivatisering av äldreomsorgen

Det stämmer inte att äldreomsorgen i Helsingborg riskerar att smygprivatiseras, skriver Lars Thunberg, KD, och Jacqueline Engström, M, i ett debattinlägg i Helsingborgs Dagblad den 30 juli som ett svar på de två miljöpartisterna Lena Östholm Munkbergs och Markus Fribergs inlägg den 25 juli.

På Vård- och omsorgsnämndens möte den 29 augusti, ganska exakt en månad efter det att Lars Thunberg och Jacqueline Engströms skrev sitt debattinlägg, fanns ett förslag om att köpa platser på Vardagas Villa Maria. Vänsterpartiet menar att det är högst befogat att tala om en medveten smygprivatisering.

Även om Lars Thunberg förtydligade i kommunfullmäktige den 27 augusti att det var själva ”smyg-delen” av begreppet smygprivatisering som han vände sig emot, så kan man inte påstå att den privatisering som staden nu tvingas in i skett helt öppet. I stället har man hela tiden och så sent som i Lars Thunbergs och Jacqueline Engströms debattinlägg den 30 juli hävdat att ”privata aktörers överetablering i Helsingborg får de själva stå för” och ”det finns inget avtal om att köpa platser”.

I budget för år 2016 nämndes att befolkningskurvorna i Helsingborg för åldersgruppen 80 år och äldre skulle peka brant uppåt från år 2020. För att möta detta fanns då ett nytt vårdboende, med 60 lägenheter och klart 2020, med i den investeringsplan som antogs av kommunfullmäktige i juni 2015.

I budget för år 2017 nämns samma utveckling, ett ökande antal äldre år 2020. Men nu hade dels det nya vårdboendet senarelagts ett år till att stå klart 2021, dels skulle det inte byggas av staden utan ha en extern finansiering.

Sedan dess har inte något nytt vårdboende funnits med i de blågrönas investeringsplan. Samtidigt har vi sedan tre år tillbaka kunnat se att ett antal privata vårdgivare och byggbolag planerat för nya vårdboenden i Helsingborg.

De blågröna som styrde Helsingborg under förra mandatperioden har helt medvetet bäddat för den situation vi nu har när det gäller platser på vårdboenden.  Under den förra mandatperioden pekade prognoserna på att antalet äldre ökade och att fler platser på vårdboenden därmed skulle behövas år 2020.

Under 2019 har antalet icke verkställda beslut om vårdboende succesivt ökat.  De som väntar på en plats på ett vårdboende är nu nästa tre gånger så många som under förra året. Nu kan vi se att den ökning av antalet äldre som nämndes år 2015 redan kommit, ett år tidigare än vad som förespåddes då för fyra år sedan.

Om man vet att antalet äldre ökar, att behovet av platser på vårdboenden också ökar och ändå inte planerar att bygga något, då måste avsikten ha varit att dessa platser skulle upphandlas.

Vi förstår inte heller varför Mp nu uttrycker rädsla för smygprivatiseringar, då de ju själva varit med och styrt under den föregående mandatperioden.  Dessutom, senast för några månader sedan förhandlade de med alliansen om att åter lägga ut två vårdboenden, Ragnvallagården och Lussebäcksgården, på upphandling. Kanske är det just den demokratiska aspekten som Mp vänder sig emot, att vi tvingas in i de privatas händer. Vi får hoppas det och att det inte är en klassisk vända kappan efter vinden-politik.

När det gäller just våra vårdboenden finns under denna mandatperiod en majoritet i kommunfullmäktige, som har en annan syn än alliansen och Mp på vem som ska driva våra vårdboenden. En majoritet som fått nog av privata aktörer som misskött sitt uppdrag.

Denna majoritet, V, S och SD, tog i juni i år ett beslut om att återta Ragnavallagården och Lussebäcksgården i kommunal  regi. Detta beslut har Jacqueline Engström överklagat.

Samma majoritet, V, S och SD, beslutade även i november i fjol att staden skulle bygga ett vårdboende i Rydebäck.  Detta ondgör sig Lars Thunberg och Jacqueline Engström också över och talar om att beslutet tagits utifrån politisk prestige och inte tagit hänsyn till att ett antal privata aktörer redan bygger vårdboenden.  De erkänner helt enkelt att de redan räknat med att de skulle skriva avtal med de privata aktörerna.

Trots protester från både vårdtagare, anhöriga och personal la de blågröna ut fyra vårdboenden i Helsingborg på entreprenad 2016.  Attendo fick uppdraget att driva Valltorp. Snart kom klagomål från både de boende, deras anhöriga och personalen. De styrande skyllde kritiken på inkörningsproblem och Attendo fick av de blågröna fortsatt förtroende att driva Valltorp. Nu finns dessbättre en majoritet i nämnden som menar att det varit tillräckliga kvalitetsbrister för att inleda en process om att utreda konsekvenserna av att säga upp avtalet.

Innan valet lovade Lars Thunberg att KD skulle kämpa för en värdig äldreomsorg. Det är inte en värdig äldreomsorg att någon äldre ska behöva tillbringa sina sista månader på ett vårdboende, som år efter år fått klagomål.  Det är inte heller en värdig äldreomsorg att låta våra äldre vänta i månader på en plats.

Vi vill att alla helsingborgare ska känna sig trygga med att den dag de eller deras anhöriga har behov av ett vårdboende, så skall det finnas en plats. Vi vill också att personalen har anständiga arbetsvillkor och tillräckligt med kolleger.

Vi vill att staden själva driver vårdboenden i den omfattningen att vi kan tillgodose de behov som finns.  Det innebär inte att alla stadens egna vårdboenden är perfekta, men i våra egna boenden har vi full insyn och kan direkt vidta åtgärder. Där finns också en kontinuitet, boendet ska inte utsättas för en ny upphandling med all den osäkerhet det innebär för både de boende och personalen. Där sitter vi inte fast i några tveksamma femåriga avtal, utan har rådighet att direkt påverka om missförhållanden uppdagas. Det anser vi är en avgörande skillnad.

I ett svar på en interpellation från V om äldreomsorgen tar Peter Danielsson upp behovet av en dialog. Vi välkomnar en dialog men för att den ska vara konstruktiv, måste alliansen också visa ödmjukhet, lyssna på protester och inse att de inte styr staden i majoritet denna mandatperiod.

Ingrid Mattiasson Saarinen
Gruppledare (v)

Jenny Björklund Hansson
Ersättare (v) i Vård- och omsorgsnämnden

Interpellation om Bergkvarabuss till stadsbyggnadsnämndens ordförande

Bergkvarabuss som är en av de bussentreprenörer som Helsingborg stad har avtal med, har avslöjats med fusk gällande trafiksäkerhet och orimlig arbetssituation inom sin organisation. Region Skåne har i samband med detta begärt en omedelbar revision av deras verksamhet, samt en tredjepartskontroll av deras fordonspark. I Sveg förolyckades ett fordon från Bergkvarabuss, som underkändes i besiktningen och trots detta användes av Bergkvarabuss.

Vänsterpartiet är djupt bekymrade över att detta bolag har avtal med staden och ställer därför följande frågor:

  • Vilka kontakter har tagits med Bergkvarabuss angående de händelser som nämnts ovan?
  • Har dessa kontakter lett till några åtgärder från nämndens sida, vilka i så fall?
  • Har nämnden förtroende för hur bolaget bedriver skolskjuts i staden?

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Peter Ahlbom

 

Länk till artiklar i Helsingborgs Dagblad om Bergkvarabuss

https://www.hd.se/2017-03-05/dodsolyckan-kastar-skuggor-over-bergkvarabuss-skanska-skolskjutsar

Motion om minimibemanning i entreprenadavtal

Det blågröna styret i staden beslutade att privatisera fyra vårdboenden. Vid två av dessa har klagomål inkommit från anhöriga, personal och vårdtagare. Det främsta klagomålet gäller att de vinstdrivande bolagen valt att minska bemanningen på vårdboendena, jämfört med bemanningen under kommunal drift. Vänsterpartiet är övertygade att en tillräcklig bemanning är det viktigaste för att upprätthålla en god vårdkvalité. En tillräcklig bemanning skall finnas på stadens vårdboenden oavsett vem som ansvarar för driften. Vård- och omsorgsnämnden har i entreprenadavtalen valt bort möjligheten att skriva in krav på minimibemanning i entreprenadavtalen med de vinstdrivande bolagen. Detta har gett de vinstdrivande bolagen möjlighet att minska bemanningen så att det finns brister i vårdkvalitén. Vänsterpartiet tycker att detta är oacceptabelt.

Med anledning av ovanstående yrkar Vänsterpartiet:

att Vård- och omsorgsnämnden skriver in kravet på minimibemanning i avtalen med Attendo och Vardaga.

att denna bemanning minst motsvarar bemanningen inom kommunalt drivna boenden.

 

För Vänsterpartiet

 

Peter Ahlbom                                             Mounir Mansour 

 

 

 

Bättre välfärd utan Attendo

Under mandatperioden har det blågröna styret i Helsingborg genomfört en rad utförsäljningar inom vård och omsorg. De klär sina beslut i fina ord om valfrihet och mångfald. Men i praktiken ser vi vårdtagare utan valmöjlighet och anställda som väljer att söka sig bort från de privata vårdjättarna. Trots protester från både vårdtagare, anhöriga och personal la de blågröna i höstas ut fyra vårdboenden och fyra LSS- boenden på entreprenad. Resultatet sedan Attendo tog över Valltorp kan vi redan se; sämre mat, indragna aktiviteter och stressigare arbetsvillkor.

Vänsterpartiet är oerhört glada att det finns ett folkligt engagemang i vård- och omsorgsfrågor. Utan opinion är kampen för en trygg och kvalitativ vård svår för oppositionen. Det är viktigt att komma ihåg att privatiseringar är en del av den borgerliga ideologin.

Man la ner en daglig verksamhet och gjorde ett försök att lägga ner träffpunkter och sälja ut hela den kommunala personliga assistansen. Tack vare ett engagemang bland både brukare, äldre, anställda och anhöriga, så valde man att backa och låta träffpunkterna vara kvar. Också förslaget om att lägga ut all personlig assistans backade de blågröna ifrån, sedan beslutet överklagats.  Hade förslaget gått igenom hade personer i behov av personlig assistans inte haft något annat val än att vända sig till privata aktörer.

Maria Nilsson, ordförande  i vård- och omsorgsnämnden har vid flera tillfällen sagt att tävling leder till utveckling. Vi skulle vilja påstå att det är en bristande tro på människan förmåga att ge omsorg om man tror att tävling är det som driver ett gott omsorgsarbete. Tvärtom tror vi att god omsorg skapas genom väl fungerande organisationer, där man är tillräckligt med personal och har en god arbetsmiljö som gör att man väljer att stanna kvar på arbetsplatsen.

Kontinuitet gör det möjligt att skapa goda arbetsförhållanden, rutiner och relationer. Vänsterpartiet debatterade på senaste fullmäktige ett av våra förslag för att skapa en god arbetsmiljö, ett försöksprojekt med 6 timmars arbetsdag. Trots höga sjuktal väljer de blågröna att inte prova de metoder som på andra ställen visat sig framgångsrika. Man talar om utveckling men begränsar utvecklingen till att gälla digital teknik och inte sättet att organiserat arbetet på.

Det är dags att välja: vinst eller välfärd. Vänsterpartiet har för länge sedan bestämt sig, vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte till ett riskkapitalbolag på bekostnad av våra äldre och vår personal. Vi tycker att det är själva välfärden som är den riktiga vinsten i vårt samhälle.

Jenny Björklund Hansson, ersättare vård- och omsorgsnämnden

Ingrid Mattiasson Saarinen, ledamot kommunfullmäktige  

Mounir Mansour, ledamot kommunfullmäktige

Peter Ahlbom, ledamot kommunfullmäktige

Claudia Velásquez, ersättare kommunfullmäktige

 

Insändaren inskickad till Helsingborgs Dagblad 2017-01-28

Motion om stadens lokalvård

I Helsingborgs stad bedrivs lokalvård både i egen regi och på entreprenad. På vissa enheter finns båda lösningarna. Det är inte ovanligt att en privatanställd lokalvårdare och en kommunanställd lokalvårdare går sida vid sida.

Denna bild är bra att föreställa sig i frågan om lokalvård i stadens verksamheter. Hur ser villkoren för de två lokalvårdarna ut? Den ene med en trygg och schysst anställning, den andre med en i regel betydligt otryggare anställning och osäkrare tillvaro.

Utöver att vi har lokalvårdare i staden som har helt olika förutsättningar, skapar osäkerheten kring externa aktörer i verksamheten från och till problem. I skolans värld blir personal i egen regi ofta en värdefull del av teamet på skolan. Ett team där varje vuxen i elevernas närhet får en mening och roll som går utöver det som förväntas av själva arbetsuppgiften. En lokalvårdare som får möjlighet att vara på samma enhet under lång tid och som är trygg i sin roll blir en mycket värdefull resurs. Detta gäller även inom omsorgen och i andra delar av stadens verksamhet. Det finns många goda exempel på detta.

I andra änden finns det personal hos externa aktörer i staden som blir uppsagda flera gånger per år. Likaså finns det inget krav på att personal ska följa med vid byte av leverantör.

Mot denna bakgrund menar vi att det enda rätta är att staden tar sitt fulla ansvar för såväl personalen som för den kvalitet och det mervärde som lokalvårdarna kan tillföra verksamheterna.

Med anledning av detta yrkar vi på:

– att Helsingborgs stad återtar all lokalvård i stadens verksamheter i egen regi

För den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen

Anna Ingers (S)

För Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen (V)