Skip to main content

Författare: ingridm

När blev en likvärdig skola oviktig? 

Skolan ska vara likvärdig och ge alla elever samma möjligheter till en bra utbildning. Hur mycket elever lär sig beror idag alltmer på vilken skola de hamnar i och vilka föräldrar de har. Så behöver det inte vara.

Den svenska skolan dras isär och elever med olika bakgrund och studieförutsättningar samlas på olika skolor. En förklaring är det fria skolvalet. Vänsterpartiet vill inte att elever och föräldrar ska tvingas välja mellan ”bättre” och ”sämre” skolor. Alla ska kunna lita på att skolan närmast hemmet är en bra skola med förutsättningar att ge eleverna den kunskap de har rätt till.

En jämlik skola är bra för alla. När elever med olika bakgrund möts förbättras inte bara resultaten utan också sammanhållningen.

Vi vill återupprätta den jämlika och sammanhållna skolan. Skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter – inte ett förstelnat klassamhälle!

Fyra företrädare för V Helsingborg har i dag ett debattinlägg om detta i Helsingborgs Dagblad.

Länk till debattinlägget

https://www.hd.se/2020-02-20/de-skillnader-som-finns-mellan-skolorna-i-helsingborg-ar-oacceptabla

Nedan också insändaren i sin helhet:

I Helsingborg precis som i övriga Sverige har likvärdigheten inom skolan urholkats. Medan de flesta elever på vissa av stadens skolor går ut nian med betyg som räcker för att komma in på ett gymnasieprogram, är det oroväckande få på andra skolor som blir behöriga till gymnasiet. De skillnader som finns mellan skolorna är oacceptabla.

På riksplanet är Vänsterpartiet kritiskt till det fria skolvalet och vill stoppa friskolor som drivs av vinstintressen. Lokalt föreslår vi att det aktiva skolvalet slopas i grundskolan och att samtliga partier ska kraftsamla för att öka likvärdigheten och minska skolsegregationen. Vad som behövs är en blocköverskridande samsyn.

En sammanställning som OECD gjorde 2010 med forskning från tidigt 1990-tal och framåt visar entydigt att frihet att välja skola ökar segregationen och minskar likvärdigheten. OECD talar om effekten av kamratpåverkan, det vill säga att elever som presterar mycket bra i skolan har en positiv inverkan på elever med sämre förutsättningar. När de studiestarka eleverna försvinner, försvinner den positiva kamrateffekten. När elever med olika bakgrund möts förbättras inte bara resultaten, utan också sammanhållningen. I en skola där majoriteten av barnen inte har svenska som modersmål, fördröjs och försvåras inlärningen av det svenska språket.

De problem som det fria skolvalet medför, löses inte genom att alla måste välja skola, att skolvalet blir obligatoriskt. Under ledning av Bo Malmberg har forskare vid Stockholms och Uppsala universitet undersökt vilka elever som 2003-2006 gjorde ett aktivt val. Forskningen visade att de som utnyttjar det fria skolvalet i första hand är elever från socioekonomiskt starka familjer med svensk bakgrund.

År 2018 publicerade German Bender och Per Kornhall rapporten Ett söndrat land – skolval och skolsegregation i Sverige som visar att skolsegregationen inte bara minskar likvärdigheten, utan dessutom ökar risken för motsättningar och polarisering. Likaså att skolsegregationen påverkar både elevens utbildnings- och yrkesval, liksom framtida inkomst, arbetslöshet, hälsa, sociala tillit och en rad andra faktorer. Att det sker i en tid då människor med olika bakgrund får mindre kontakt med varandra, kan enligt Bender och Kornhall få förödande konsekvenser för samhället.

Redan 1992 varnade OECD för den friskolereform som just då skulle genomföras i Sverige. OECD undrade varför den svenska regeringen ville genomföra en så dramatisk förändring av en skola som präglades av både goda resultat och en hög grad av likvärdighet. Dessutom var OECD kritiskt till att genomföra långtgående reformer utan grundliga utredningar, utan konsekvensanalyser och utan någon form av praktiska tester. OECD varnade också för att en marknadsutsättning av skolan skulle leda till segregering. Vilket är det resultat vi nu kan se.

Helsingborgs lokala politiker måste se till att bryta skillnaderna mellan olika grundskolor i staden. Det är något som redan har skett i många kommuner.  I Trollhättan fanns i fjol en blocköverskridande samsyn om att utreda hur segregeringen kunde minska och likvärdigheten öka.  Politikerna i Stockholm har bestämt sig för att nya skolor ska placeras så de får ett blandat upptagningsområde. I Malmö finns förslag om att göra ett forskningsföljt projekt med tre skolterminer.  I danska Holstebro har politikerna i full enighet och i samråd med föräldrarna valt att kvotera klasserna i några av stadens skolor för att få en mix av tvåspråkiga elever och elever med danska som modersmål.

Vänsterpartiet tycker att det är dags att ta skolans kompensatoriska uppdrag på allvar. Vi vill ha en skola som skapar framtidstro och lägger grunden för ett liv med möjligheter för alla barn och unga i Helsingborg. Endast så går det att få ett samhälle som håller ihop.

Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare & ledamot i kommunfullmäktige (V)

Claudia Velásquez, ledamot i kommunfullmäktige (V)

Peter Ahlbom,  ledamot i kommunfullmäktige (V)

Tomas Gustafsson, ersättare i kommunfullmäktige (V)

Bostäder är en del av välfärden!

Motion om att Helsingborg ska ansluta sig till FN-initiativet The Shift

I Helsingborg liksom i många andra städer ser vi att det blir allt svårare för låginkomsttagare att få egen bostad. Det finns helt enkelt alltför få bostäder för den som inte har en högre inkomst eller ett eget kapital.

Låginkomsttagare stängs ute från marknaden genom strikta krav från fastighetsägarna. Det pågår en ökad social segregation och ekonomisk marginalisering av inte bara låg- utan även medelinkomstgrupper. Ekonomiska skäl är också en ökande anledning till hemlöshet. Den sociala segregeringen liksom bristen på bostäder med rimliga hyror är allvarliga problem.

Hyresgästföreningar runt om i landet menar att det är avgörande för framtiden att politiker tar sitt ansvar och att kommunerna aktivt arbetar för allas rätt till ett eget hem. Genom en väl fungerande allmännytta och en hållbar markpolitik så har kommunerna stora möjligheter att påverka situationen i sina kommuner

I vår grundlag anges att det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. 1976 trädde en folkrättsligt bindande FN-konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i kraft i Sverige. Konventionen lyfter allas rätt till en lämplig bostad.

För något år sedan startade FN-initiativet The Shift, som pekar på kopplingen mellan bostad och välfärd. Projektet syftar till att bostaden ska ses som en mänsklig rättighet, inte en handelsvara.

Flera städer i Europa och runt om i världen har redan anslutit sig till detta FN-initiativ. Som första stad i Sverige anslöt sig Malmö i fjol till The Shift.

Konkret innebär det att städer som ansluter till The Shift lovar att genomföra insatser enligt FN-konventionen för att förverkliga att rätten till en bostad blir en mänsklig rättighet.  Man ser det helt enkelt som en förutsättning för att mål 11 av FN’s globala mål ska kunna uppnås.

I A Smarter City, förstudierapporten till H22, nämns FN-konferensen Habitat III och FN’s globala mål för en hållbar utveckling, där mål 11 handlar om hållbara städer och samhällen. Ett projekt som bland annat togs upp på Habitat III var just The Shift.

I samband med beslutet om H22 föreslog vi att en anslutning till The Shift skulle vara en del av H22. Det förslaget röstades då ner.

Men problematiken kring bristen på bostäder med rimliga hyror finns i staden. Likaså har vi den sociala segregationen, som är starkt kännbar här. Regelverket kring rätten att få och/eller att få behålla en bostad gör att även den som kanske kan betala en hyra nekas en bostad, där även vår egen allmännytta Helsingborgshem har ett regelverk som går i stick i stäv med både Barnkonventionen och målen i Vision 2035.

En del tycker kanske att Helsingborg är en för liten stad i förhållande till övriga städer som är med i The Shift.  Vi menar att om Helsingborg menar allvar med att staden har ambitionen att vara ledande i välfärdsutveckling och smart och hållbar stadsutveckling, så borde det vara en självklarhet att ansluta sig till initiativet.

Likaså om målen i Vision 2035 ska uppnås, där staden pekat ut åtta övergripande strategiska mål. I handlingsplanen för det bostadssociala programmet nämns att ”alla stadens invånare ska ha möjlighet till ett tryggt och långsiktigt boende” som en förutsättning för att nå två av målen i Vision 2035 ska uppnås, nämligen ”Alla i Helsingborg ska ha möjlighet att påverka sina liv” och ”Helsingborg ska vara en öppen och inkluderande stad”.

I Livskvalitetsprogrammet nämns ett värdigt boende som en parameter i att vara en välkomnande stad, under rubriken ”Vi skapar hem för alla”.

Vänsterpartiet menar att bostaden är en självklar del av välfärden, på samma sätt som skola, vård och omsorg i enlighet med både vår grundlag och FN-konventionen från 1976.  Vi anser att om målen i Livskvalitetsprogrammet och i Vision 2035 ska uppnås, så behövs ett omtag kring synen på bostäder. Annars riskerar stadens program, planer och visioner bara bli tomma ord.

Vi yrkar därför på

att Helsingborg under år 2021 ansluter sig till FN-initiativet The Shift

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen

Interpellation om vad som hänt sedan projektet Jobb på sikt lades ner

Forskning visar att personer med psykiska funktionsnedsättningar i högre utsträckning än andra grupper med funktionsnedsättningar i Sverige är arbetslösa och upplever utanförskap. Personer med psykisk ohälsa är också en växande grupp.

Jobb på sikt hjälpte personer med psykisk ohälsa att nå, få och behålla ett arbete eller studera. Det var ett framgångsrikt projekt som arbetade med en evidensbaserad metod, som var klart mer framgångsrik än traditionella metoder för arbetsrehabilitering.

Projektet vände sig till personer som ofta stod långt från arbetsmarknaden och behövde extra stöd för att få en möjlighet till en försörjning. Det var en insats som fungerade, som gav livskvalité åt deltagarna och sparade pengar åt samhället. 2018 deltog 92 personer aktivt i projektet, 51 personer stod på kö och sedan starten 2011 hade ytterligare ca 100 personer deltagit.

Vänsterpartiet motionerade förgäves om att projektet skulle permanentas. I sitt remissvar på vår motion skrev Arbetsmarknadsnämnden bl a ”Det är dock viktigt att understryka att arbetet för att stötta personer med psykisk ohälsa, så att de kan rehabiliteras och komma i arbete, inte prioriteras ned på grund av detta.”

Vi har fått signaler från personer som varit med i Jobb på sikt att de upplevt att de inte fått något stöd sedan projektet upphörde, likaså har vi hört att företrädare för målgruppen efterlyst en kommunal verksamhet som med en evidensbaserad metodik i likhet med Jobb på sikt hjälper personer som vill komma ut i arbetslivet.

Eftersom det underströks när Jobb på sikt upphörde, att arbetet inte skulle prioriteras ned, undrar Vänsterpartiet nu vilken arbetslivsinriktad hjälp/vilka projekt staden har för den målgrupp som Jobb på sikt vände sig till.

Vänsterpartiet vill därför ställa följande frågor till arbetsmarknadsnämndens ordförande

  • Vilken hjälp/vilka projekt finns i nuläget för personer med psykisk ohälsa, som vill ha och behöver hjälp för att kunna ta steget vidare till ett arbete?
  • Vänder sig dessa insatser både till dem som har försörjningsstöd, sjuk- eller aktivitetsersättning?
  • Har dessa insatser/projekt funnits sedan Jobb på sikt lades ned?
  • Hur många har omfattats av dessa insatser respektive är i nuläget med i en arbetslivsinriktad insats?

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen

Interpellation om de långtidsparkerade lastbilarna

Vänsterpartiet anser att staden kan utnyttja sina kontakter med de företag som finns här och påtala att det är de som utnyttjar dessa mindre seriösa åkeriers lägre priser, som bidrar till de villkor dessa chaufförer arbetar under och därmed också till situationen i Bruces skog och på Marknadsvägen i Ödåkra.  Detta för att på allvar komma åt den bakomliggande problematiken.

Det är också just detta som lyfts i tidigare diskussioner som något staden skulle göra.

Sedan kan det naturligtvis också tas upp i dialog med andra kommuner och i nätverk för att nå en än större genomslagskraft och tyngd visavi företagen, som ju oftast är rädda om sitt varumärke.

Likaså borde det gå att utnyttja de regelverk som finns och i likhet med i andra fall arbeta förvaltningsövergripande.

Vi har nu skrivit en interpellation där vi undrar varför inte  något av detta tycks ha gjorts:

 

Diskussionen om de olägenheter som de långtidsparkerade lastbilarna utgör i bl a Bruces skog och på Marknadsvägen i Ödåkra, har pågått länge. Frågan har varit uppe i både kommunalrådsberedningen och i stadsbyggnadsnämnden, men inget händer.

De som bor vid Bruces skog eller i Ödåkra är upprörda, människor som brukar promenera i Bruces skog likaså. Staden får stå för kostnader för sanering. LRF protesterar och ser faror i en spridning av afrikansk svinpest, som helt skulle kunna slå ut en del lantbrukares djurbestånd.

Det är givetvis inte chaufförernas fel att det blir såhär. De utnyttjas av utländska åkerier som undviker att betala skatter och avgifter i Sverige och erbjuder chaufförerna oerhört låga löner och överhuvudtaget inget arbetsrättsligt skyddsnät.

Och inte bara utländska åkerier, utan även utåt sett seriösa svenska åkerier anlitar chaufförerna och låter dem arbeta för avsevärt lägre löner och under sämre villkor än deras svenska kolleger. Allt för att pressa priserna för de företag i Helsingborg och på andra platser i Sverige, som anlitar dem för sina transporter.

Genom att vi tillåter att dessa chaufförer tillbringar dagar och nätter på stadens mark, så hjälper vi också till att snedvrida konkurrensen och slå ut de helt igenom seriösa åkerierna.  Likaså bidrar vi till att gynna lönedumpningen. De mer seriösa åkerierna ser ju till att både ge avtalsenliga löner och villkor och att fixa uppställningsplatser med toaletter och duschar till sina chaufförer.

Uppställningen är olaglig. I andra sammanhang brukar olika förvaltningar i staden samarbeta med både polis och tull för att slå ner på olika verksamheter som inte följer lagkraven. Det borde gå också i detta fall.

Att hänvisa till att lastbilarna flyttar till en annan plats, om de inte tillåts vara kvar i Bruces skog, på Marknadsvägen eller någon annan gata i staden, är inte heller relevant.  Staden har knappast ett ansvar för att erbjuda dessa lastbilar kostnadsfria uppställningsplatser för långtidsparkering, utan det är åkeriernas ansvar.

Vänsterpartiet undrar när staden tänker sätta ned foten och stoppa den olagliga uppställningen av långtidsparkerade lastbilar, som endast gynnar de oseriösa åkerierna och de företag som i sin tur anlitar dem för att få billigare transporter.

Vi vill därför ställa följande frågor till stadsbyggnadsnämndens ordförande

  • Vilka lagar och regler ser du som tillämpliga för att få ett stopp på de långtidsparkerade lastbilarna?
  • Har några åtgärder redan vidtagits?
  • Ser du ett myndighetsövergripande samarbete som en framkomlig väg?
  • Anser du att stadens invånare ska behöva stå ut med de olägenheter och de risker som dessa långtidsparkeringar innebär?
  • Instämmer du i att om den rådande situationen får fortgå, den både bidrar till lönedumpning och till att snedvrida konkurrensen mellan olika åkerier?
  • Har kommunerna inom Familjen Helsingborg något samarbete kring denna fråga?

 

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

 

Ingrid Mattiasson Saarinen

Bättre att riva murar, än att cementera de som finns

EBO-lagen gör det möjligt för asylsökande att ordna eget boende istället för att bo på Migrationsverkets anläggningsboenden, utan att förlora sitt bidrag. I januariavtalet mellan S, Mp, C & L finns en punkt om att förändra lagen, så att asylsökande som under asylprocessen ordnar eget boende inte ska ha rätt till dagersättning om de flyttar till ett område med socioekonomiska utmaningar.

Vi i Vänsterpartiet Helsingborg är mycket kritiska till det förslag som lagts fram av M, L & KD (med stöd av S) och som innebär att hela Helsingborg ska ses som ett utsatt område. För att därmed inskränka rätten för nyanlända att välja Helsingborg, en stad där de kanske redan har anhöriga, släkt eller vänner.

Bättre tycker vi är att se till att det finns tillräckligt med bostäder och speciellt bostäder med rimliga hyror i alla delar av Helsingborg, bra svensk- och samhällsundervisning från dag ett, snabb validering av tidigare utbildningar och ett brett utbud av yrkesutbildningar. Detta för att alla med uppehållstillstånd sedan snabbare ska kunna gå till fortsatta studier, yrkesutbildning och/eller jobb.

Arbetsförmedlingen har under en längre tid befunnit sig i fritt fall, handläggarna går inte att nå och kommunens satsningar på stöd i form av svensk- och yrkesutbildning skulle också kunna bli mycket bättre. I dag har vi i Helsingborg alltför många privata entreprenörer inom SFI, som brister i kvalitet.

Språket är en avgörande faktor för att nå egenförsörjning genom arbete eller studier.  I november i fjol lämnade vi därför en motion där vi kräver att all svenskundervisning ska tas tillbaka i kommunal regi i takt med att avtalen med de privata entreprenörerna går ut.

Det staden satsar på utbildning och stöd har staden på relativt kort sikt mångdubbelt igen. Svenskundervisningen måste ha en hög kvalité och antalet platser inom yrkesutbildningar bli fler. Det finns många yrkesområden där det i dag råder brist på kvalificerade personer att anställa. Vi måste också få en Arbetsförmedling som fungerar.

Diskussionen om EBO har tyvärr till stor del fokuserat på att pressa asylsökande och nyanlända att välja bort alternativet i stället för att försöka förstå varför många väljer det. Vänsterpartiet skulle vilja se ett annat grepp som tydligare fokuserar på att förbättra alternativen till EBO och utgår från en större förståelse för att många väljer EBO.

I brist på annan trygghet söker sig många asylsökande till landsmän eller släktingar. De bor framför allt i områden med högre andel hyresrätter och lägre inkomster. På så vis förstärks segregationen.

På riksplanet har Vänsterpartiets svar på segregationen bland annat varit att föreslå investeringar i de delar av landet som halkat efter och se till att alla kommuner, även de rika, bygger hyresrätter, har en fungerande allmännytta och bostadsförmedling som tillhandahåller hyresrätter med rimliga hyror i stället för att bestraffa de människor som bor där.

 

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen
gruppledare

 

Länk till vår motion

https://helsingborg.vansterpartiet.se/2019/11/25/driv-vuxenutbildningen-i-svenska-for-invandrare-och-svenska-som-andra-sprak-i-kommunal-regi/

 

 

Förhandlingarna ger 75 miljoner till Helsingborg

Vi har en välfärdskris runt om i landet. I vissa städer avskedar man två tredjedelar av alla elevassistenter. Många av de barn som behöver extra stöd får helt enkelt klara sig själva. Runt om i landet sparar man in på stöd till funktionsnedsatta.  Nedskärningar inom äldreomsorgen gör att de äldre får en sämre  omsorg och personalen allt färre kolleger.

För att förhindra detta har Vänsterpartiet nu förhandlat om ytterligare generella statsbidrag till välfärden. Detta eftersom vi vet att varenda undersköterska och varenda lärare behövs i svensk välfärd.

Att många av landets kommuner och regioner har det kärvt, är en följd framförallt av att de under senare år fått allt mindre i statliga bidrag. Detta i sin tur är en följd av de reformer och stora skattesänkningar, som olika regeringar sedan 1991 genomfört.  Hade vi haft samma skattekvot som 1991 så hade staten haft ytterligare 290 miljarder.

Efter press från Vänsterpartiet avsatte januaripartierna 5 miljarder kronor i vårbudgeten. Ursprungligen hade V krävt minst 10 miljarder kronor för att lösa krisen i kommuner och regioner.

Nu har V i förhandlingar med M och KD förhandlat fram ytterligare 2,5 miljarder kronor i generella statsbidrag genom en extra ändringsbudget. Den extra ändringsbudgeten går alltså utöver de tillskott som regeringen aviserat. Sammantaget innebär det att de generella statsbidragen till välfärden ökar med ca 7,5 miljarder kronor under 2020.

För Helsingborgs del innebär detta ett tillskott på 75 miljoner.  Tyvärr är 50 miljoner av dessa redan intecknade i årets budget.

Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare (V) kommenterar detta så här:

– Det hade varit ett välbehövligt tillskott om vi hade kunnat använda 75 miljoner till nya tjänster inte minst inom skolan och äldreomsorgen i Helsingborg, som båda är grovt underfinansierade. 75 miljoner hade räckt till antingen 123 lärare eller 149 undersköterskor eller naturligtvis det bästa, en mix av både-och.  Nu blir det i alla fall 25 miljoner utöver det som redan finns intecknat, långt ifrån tillräckligt men bättre än januaripartiernas förslag som inte hade betytt något extra alls för Helsingborg.