Skip to main content

Författare: ingridm

Rapport från kf den 21 april

Skrivet av ingridm den . Postad i Kommunal politik.

Staden följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och har ett decimerat fullmäktige med endast 33 ledamöter i stället för vanligtvis 65 ledamöter. V har därför i likhet med alla partier med tre ledamöter i kväll endast två ledamöter på plats. Inga ersättare eller åhörare i salen. Inte heller blir det några motioner eller interpellationer. Alla som är i riskgrupp ombeds stanna hemma, varför jag i likhet med många följer webbsändningen i stället.

Första punkt i kväll är ett godkännande av årsredovisningen för 2019. Ett resultat på 392,0 mnkr, som enligt förslaget ska ge nämnder möjlighet att finansiera insatser av engångskaraktär samt projekt, som företrädelsevis löper under pågående verksamhetsår. V har flera gånger kritiserat att staden har ett överskottsmål på 2%, samtidigt som verksamheterna inom välfärden fått för lite resurser. Nu kan ju tyvärr resultatet bara användas för engångsprojekt, inte till driften. Men i kväll blev det ingen debatt om årsredovisningen.

Nästa punkt handlade om den underfinansierade Vård- och omsorgsnämnden som har en finansiering som är ca 20% lägre än i andra jämförbara kommuner. Nämnden har en prognos för 2020 på ca minus 80 mnkr, utan hänsyn till coronaeffekter, och tillförs genom förslaget 41 mnkr genom minskning av överskottsmålet med 0,5% och en resultatöverföring på 35 mnkr. Allt som är relaterat till corona hanteras i nuläget utanför förvaltningarnas budget. Högst troligt kan ett nytt beslut om budget 2020 behöva tas senare, när konsekvenserna av corona-krisen närmare kan överblickas.

Lars Thunberg (KD) och ordförande i Vård- och omsorgsnämnden inleder och säger att en tydlig prioritering gjorts de senaste för att säkra välfärden, vilket V verkligen inte instämmer i. Thunberg säger att alliansen ska vända på alla stenar för att klara framtida budgetar samtidigt som de vill säkra livskvaliteten för de äldre helsingborgarna. Jenny Björklund Hansson (V) ställer sig skeptisk till detta och säger att Vänsterpartiet länge och konsekvent hävdat att Vård- och omsorgsnämnden behöver mer resurser och att V redan i sitt budgetförslag för 2020 föreslagit att mer resurser skulle tilldelas nämnden från just överskottsmålet, varför V naturligtvis nu bifaller förslaget.

I anslutning till förslaget har Maria Winberg Nordström (L) föreslagit ett tilläggsyrkande om att de resurser till nämnder och styrelser som är avsatta inom ramen för H22 ska nämnder och styrelser kunna använda på sätt som är till mest nytta för verksamheterna.

Maria Winberg Nordström (L) får dock kritik från flera för att L i fjol tillsammans med övriga allianspartier la en budget för både skolan och socialnämnden, som innebar besparingar. Den minskade personaltätheten inom skolan och minskade anslag till Kvinnojouren, som L nu vill värna, är helt enkelt ett resultat av den budget för 2020 som L i fjol var med och drev igenom.

Mp stödjer tilläggsyrkandet. Vi ger makten till de som arbetar inom verksamheterna att göra det de tycker är bäst, det handlar om att visa tillit till dem, säger Markus Friberg (Mp). Jenny Björklund Hansson (V) instämmer och bifaller tilläggsyrkandet och säger att även V tror att det är sunt och bra att nämnderna får använda resurserna till det de tycker är bäst för dem.

Peter Danielsson (M) ger sig in i debatten och säger att han vill bibehålla kvaliteten men till lägre kostnader. Vilket, menar han, innebär inte bara att vi inte ska göra vissa saker framöver, utan också att vi måste ta modiga beslut nu. Hur mycket besparingar välfärden tål är en fråga som M och V sannerligen inte är överens om.

Peter Ahlbom (V) instämmer i att samhället står inför stora utmaningar, men att den största utmaningen enligt V är ojämlikheten, som ökar snabbast i Sverige av alla länder inom OECD.  V agerar därför både lokalt och på riksplanet för att minska ojämlikheten och för att säkra välfärden.

Tilläggsyrkandet om att verksamheterna skulle kunna fritt bestämma hur de vill använda H22-resurserna faller, eftersom det bara är L, Mp och V som stödjer detta. V bifaller därför nästa punkt på dagordningen, ett förslag från alliansen (exklusive L) om att de resurser som är avsatta för nämnderna inom ramen för H22, även ska kunna användas av nämnderna för innovativa lösningar kopplade till coronakrisen. Även om vi tycker att det är lite av ett spel för gallerierna, innovationer som innovationer.

När sammanställningen av motioner som ännu inte är redovisade ska godkännas, säger Claudia Velásquez (V) att hon tycker att det är viktigt att vår motion om en extern visselblåsarfunktion inte dras i långbänk, inte minst med tanke på att det varit en del exempel på oklarheter inom staden.

Den allra längsta debatten i kväll handlar om förslaget att hela staden ska anses vara ett utsatt område och därför ska undantas lagen om EBO, eget valt boende (för asylsökande), ett förslag som stöds av M, KD, L, SD och S. Länsstyrelsen har protesterat och delar inte den bedömningen att hela kommunen ska betraktas som ett utsatt område.

Marcus Friberg (Mp) undrar varför staden väljer att inte följa lagen. Lagen säger att kommunerna ska få ange vilka delar av en kommun som är utsatta. M har svängt, säger Richard Lundberg (M), vi har sett vad det som var en god intention från alliansregeringen 1994, nu har lett till.

Claudia Velásquez (V) pekar i debatten på att samhälleliga problem i förslaget läggs över på individen. Claudia hänvisar till att V vill ta tag i de verkliga underliggande problemen, integration och bostadspolitik. Frihet att kunna välja var man vill bo, är inte bara för några få. Den friheten bör alla få och samhället är de som ska se till att skapa integration och bostäder.

Också Johan Westerlund (C) påpekar att det är vi på lokal nivå som genom stadsplanering och integrationspolitik kan och ska lösa problemen.

Peter Ahlbom (V) menar att nu har vi en kris, corona-krisen, men att migrationskrisen var inte en kris för oss i Sverige utan för dem som tvingades fly undan krig och förtryck. Peter undrar också var vi hade vi varit i dag i Sverige, om vi inte hade haft alla utlandsfödda som jobbat inom vården och välfärden i övrigt.

Richard Lundberg (M) tar upp trångboddheten, varpå Peter Ahlbom (V) ställer frågan om vi har en bostadskris i Helsingborg eller inte. Han tar upp att bristen på lägenheter med rimliga hyror, som  gör att inte bara nyanlända utan även till exempel ungdomar har svårt att hitta någonstans att bo, är ett tecken på en bostadskris, men att den gäller inte den som har tillräckligt med pengar för att köpa sin bostad eller betala höga hyror. Peter påpekar också att det står i våra dokument att vi ska verka för blandade upplåtelseformer i alla stadsdelar och att vi därför bör bygga fler hyresrätter i segregerade områden som Laröd och Rydebäck.

Avslutningsvis är det valärenden och ett av dessa val gäller femton nya nämndemän till Helsingborgs Tingsrätt. V har fått en av dessa femton platser och Rebecca Thell (V) är en av de femton som väljs till ny nämndeman för åren 2020-2023.

Antecknat av

Ingrid Mattiasson Saarinen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Orimligt att hela kommuner ska undantas från EBO-lagen

Skrivet av ingridm den . Postad i segregering.

Under flera år har flera partier, med Socialdemokraterna i spetsen, velat se en förändring av EBO-lagstiftningen. Nu har de fått som de vill och kommer driva igenom att hela Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Landskrona ska undantas från den lagstiftningen. Det vill säga att asylsökande inte ska, som alla oss andra, få välja var någonstans de vill bo.

Länsstyrelsen har yttrat sig i frågan och sagt att det är orimligt att hela kommuner undantas. Socialdemokraterna och Liberalerna i Malmö framför att baksidan av EBO-lagstiftningen är segregation, trångboddhet och försämrade förutsättningar för en lyckad skolgång. Men de erkänner samtidigt att det stora problemet egentligen handlar om att det i Malmö är stor brist på bostäder med lägre hyror, samtidigt som bostadspriserna stigit kraftigt de senaste åren. Något vi ser även i andra skånska kommuner.

I Helsingborg är det Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av S, som med samma argument driver förslaget att hela staden ska undantas.

Detta är det som vi finner anmärkningsvärt. Att man ser problemen med segregation, en skola som inte kan kompensera för socioekonomiska skillnader och en näst intill obefintlig bostadspolitik som försatt oss i situationen att människor saknar någonstans att bo i våra städer, men att deras svar blir att vissa människor inte ska få bo här. Det är en skrämmande utveckling att låta en dålig bostadspolitik och en misslyckad skolpolitik bli skäl att skylla på de asylsökande. Det är inte de som avreglerat och låtit marknaden bestämma.

Vi i Vänsterpartiet kommer att rösta nej till förslagen i respektive kommun, om att undanta Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Landskrona från EBO-lagstiftningen. Vi vill i stället ta tag i de reella problemen och ta ansvar för att våra städer blir attraktiva att bo i oavsett storlek på personens plånbok. En dålig bostadspolitik löses inte genom att tvinga flyktingar att bo i förläggningar, eller i kommuner där de inte känner någon och där de inte varken kan eller vill stanna kvar. Det är ett slöseri med mänskliga resurser, krafter, erfarenheter och kompetenser.

Att många asylsökande väljer eget boende när möjligheten finns beror sannolikt i första hand på de fördelar det innebär att kunna få hjälp och stöd från släktingar och landsmän. Det innebär bättre möjligheter till integration i det svenska samhället än ett mentalt nedbrytande och isolerat boende på en flyktingförläggning. Vi i Vänsterpartiet undrar också vilken barnkonsekvensanalys som gjorts av undantaget? Vi ifrågasätter starkt att beslutet är förenligt med barnkonventionen som numera är lag.

Flera av Migrationsverkets boenden har haft låg standard och har drivits av oseriösa privata aktörer och så är det fortfarande i alltför många fall. Att asylsökande i eget boende i stor utsträckning har hamnat i vissa kommuner och kommundelar beror i första hand på att det är där det funnits möjlighet för dem att finna ett boende. Det kommer inte magiskt att uppstå boendemöjligheter i mer välbeställda kommuner bara för att de asylsökande mister sin dagersättning. Inte heller kommer de i större utsträckning än i dag att stanna i anläggningsboende om de kan slippa.

De sociala problem som utan tvekan är förknippade med de asylsökandes boende, trångboddhet och oseriösa hyresvärdars utnyttjande av människors utsatthet, kommer inte att minska genom att fattiga människor görs ännu fattigare. För att komma åt de verkliga problemen krävs en bred, offensiv politik för stärkt gemensam välfärd, rätt till bostad och minskade klassklyftor. Därför röstar vi nej till undantagsförslagen.

Emma-Lina Johansson  (V)
Oppositionsråd Malmö

Anders Skans (V)
Gruppledare Malmö

Ingrid Mattiasson Saarinen (V)
Gruppledare Helsingborg

Mikael Persson (V)
Gruppledare Kristianstad

Kikki Lenander (V)
Gruppledare Landskrona

Debattartikel i Kvällsposten 2020-04-13

Om det politiska arbetet i Helsingborg under coronakrisen

Skrivet av ingridm den . Postad i Kommunal politik.

Från många håll höjs nu röster för att staten ska ta ansvar för sjukvården och läkemedelsförsörjningen. Fler och fler inser att marknaden varken tar sitt ansvar eller fixar en krissituation. Fler och fler ser också att solidaritet verkligen är nödvändigt i ett samhällsbygge.

När sedan krisen är över, ska vi inte glömma bort att endast genom solidaritet kan vi inte bara klara kriser, utan också bygga upp vår välfärd igen. Det som politiskt beslutats, kan ändras genom nya politiska beslut. Tillsammans klarar vi en kris, tillsammans kan vi bygga ett samhälle där inte en del lämnas utanför. Ett socialistiskt samhälle som bygger på solidaritet, rättvisa och jämlikhet i stället för den nyliberala egoismen.

Men just nu befinner vi oss i en extraordinär situation. Det läge som råder nu under coronakrisen, kräver snabba beslut. I många kommuner finns nu ett brett samarbete partierna emellan på ett helt annat sätt än under ”normaltid”.  Så också i Helsingborg.

Alla partier gör naturligtvis egna inspel i detta, men har en samsyn kring att det är bättre med ett prestigelöst samarbete för att försöka få bästa möjliga resultat för helsingborgarna i ett krisläge.

Brevet nedan skrevs till Vänsterpartiets medlemmar i Helsingborg för några dagar sedan. Sedan dess har bland annat krisledningsnämnden aktiverats och träffas regelbundet. I den ingår alla politiska partier i kommunfullmäktige.

 

Brev från gruppledaren mars 2020 till medlemmarna i V Helsingborg

Det är sannerligen en märklig situation vi befinner oss i nu, en pandemi som både sätter samhället och solidariteten på prov.

Krisberedskap kostar och är helt nödvändig. Men vi ser nu resultatet av de senaste trettio årens nyliberala reformer, som demonterat såväl sjukvården som mycket annat inom välfärden. Skrämmande tydligt syns effekterna av att det varit viktigare att privatisera välfärden, än att skapa trygghet för folket.

År 1993 hade vi exempelvis 4.300 intensivvårdsplatser med respiratorer, i dag har vi färre än 600 platser. Sverige har lägst antal vårdplatser per capita i hela EU. I strid med Socialstyrelsens rekommendationer har Region Stockholm, Västra Götaland och Skåne plockat bort kravet på lagerhållning av skyddsutrustning till sin egen personal (!). Redan innan pandemin, hade vi en sjukvård tänjd till bristningsgränsen.

Våra V-politiker i regiongruppen skriver nu om det enorma arbete som pågår, för att både ta hand om, skydda, vårda och rigga regionens alla verksamhetsområden för att klara smittan. All personal gör ett jättearbete för att klara utmaningen. Det politiska arbetet är inriktat på att arbeta lösningsfokuserat och försöka tänka brett; med politiska förslag och konkreta åtgärder för att göra situationen givet nuläget så bra som möjlig.

Samma sak här i Helsingborg. Mycket arbete pågår runt om i stadens verksamheter för att förbereda och rusta oss för de kommande månaderna. Ett nytt läge har uppstått som kräver ett brett samarbete, för att under de rådande omständigheterna försöka göra det bästa möjliga för helsingborgarna.

Alla de åtta partierna i kommunfullmäktige i Helsingborg träffas varje vecka i kommunalrådsberedningen där vi kan lyfta och diskutera olika frågor och förslag, just nu speciellt med fokus på det aktuella läget. Där våra V-förslag handlar om att göra situationen bättre för helsingborgare i allmänhet, men inte minst för de som redan befinner sig i ett utsatt läge.

Möjlighet att jobba hemifrån och delta digitalt finns redan som ett alternativ på en del möten, som till exempel kommunalrådsberedningen. På senaste kommunfullmäktige togs också ett beslut om att ändra arbetsordningen för att göra det möjligt att delta digitalt i kommunfullmäktigemöten framöver, om det skulle behövas. Inför kommunfullmäktige i april förbereds ett ärende för att göra detsamma möjligt också i nämnderna. Sådant som kräver beslut här och nu prioriteras både i nämnder och i fullmäktige.

Att välfärden är underfinansierad och att detta är en följd av de stora skattesänkningar som skett på nationell nivå i kombination med de många privatiseringsreformerna, har fler och fler i likhet med oss i V tröttnat på. Fler och fler vill ha en annan samhällsutveckling och har insett att en annan politik också är möjlig, vilket vi kan se både i ett ökat antal medlemmar och ett ökat antal sympatisörer.

Väljarundersökningar har visat att om det skulle vara val i dag, så är vi det fjärde största partiet inte bara på nationell nivå, utan också på lokal nivå (enligt en undersökning som gjordes i Helsingborg i slutet av januari 2020).

Så den dag smittrisken är över, kavlar vi upp armarna igen och fortsätter kampen. Kom gärna med du också, ju fler vi är, desto mer kan vi göra!

Men till dess, får vi lyssna på Folkhälsomyndighetens smittskyddsexperter och följa myndigheternas rekommendationer. Solidaritet vinner alltid, tillsammans kan vi visa ansvar och klara krisen.

Så, ta väl hand både om dig själv och din omgivning!

Tveka inte att höra av dig om du har någon fråga eller om det är något du tycker vi borde titta närmare på.

Ingrid Mattiasson Saarinen

Gruppledare (V)

e-post [email protected]
mobil 0738-545822

 

 

Oacceptabelt av Öresundskrafts styrelse!

Skrivet av ingridm den . Postad i meddelarfrihet.

Pressfriheten är ett grundläggande inslag i ett demokratiskt och öppet samhälle. Yttrandefriheten och meddelarfriheten är grundlagsskyddade i Sverige.

De folkvalda, deras beslut och deras beslutsunderlag, ska självklart kunna granskas av media. Meddelarskyddet innebär att det allmänna inte får vare sig efterforska vem som lämnat uppgifter och inte heller straffa den som lämnat uppgifterna.

Vänsterpartiet anser att det är högst oroväckande att Öresundskrafts ordförande Björn Eisner, M, och vice ordförande Sofia Kamlund, Mp, i ett brev till Helsingborgs Dagblads chefredaktör Jonas Kanje dels ifrågasätter den gjorda publiceringen, dels också vill ha information om vem som läckt denna information för att eventuellt kunna göra en polisanmälan.

Björn Eisner och Sofia Kamlund säger också att detta har stöd av hela styrelsen, dvs utöver M och Mp även av representanterna för L, SD och S. Vänsterpartiet anser att detta är ett både skrämmande och oacceptabelt agerande från styrelsens sida.

Vänsterpartiet instämmer helt i Jonas Kanjes bedömning att det är mycket allvarligt att ledamöter av en politisk församling som företräder ett kommunalt bolag, överhuvudtaget skickar ett brev i en hotfull ton till en chefredaktör.

Vi anser också att styrelsen i och med detta brev nu helt förbrukat sitt förtroende och menar därför att hela styrelsen som en konsekvens av detta borde avgå.

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp
genom
Ingrid Mattiasson Saarinen
gruppledare

 

Länk till artikeln i Helsingborgs Dagblad:

https://www.hd.se/2020-03-16/oresundskraft-vill-att-hd-forstor-konfidentiell-information

Fortsatt rapportering i Helsingborgs Dagblad:

https://www.hd.se/2020-03-16/hard-politisk-kritik-mot-oresundskrafts-journalistbrev

https://www.hd.se/2020-03-17/efter-journalistbrevet-oresundskraft-ber-om-ursakt

 

Kunskap är makt!

Skrivet av ingridm den . Postad i Skolan.

Redan 1992 varnade OECD för den friskolereform som just då skulle genomföras. De undrade varför Sverige ville genomföra en så dramatisk förändring av en skola som präglades av både goda resultat och en hög grad av likvärdighet.

Dessutom var OECD kritiskt till att genomföra långtgående reformer utan grundliga utredningar, utan konsekvensanalyser och utan någon form av praktiska tester. De varnade också för att en marknadsutsättning av skolan skulle leda till segregering.

Under en följd av år har vi kunnat se de konsekvenser som OECD varnade för.  Vänsterpartiet Helsingborg anser att krafttag måste till för att öka likvärdigheten och bryta segregeringen. Att alla får del av en god utbildning bidrar till att samhället blir bättre för alla. Kunskap är makt.

Vi har därför skrivit en motion om att vi vill att en utredning görs med syftet att på allvar bryta segregeringen och öka likvärdigheten inom Helsingborgs stads grundskolor plus att det aktiva skolvalet slopas inom Helsingborgs stads grundskolor.

Motion om en utredning för att bryta segregeringen och öka likvärdigheten inom Helsingborgs stads grundskolor och att inom grundskolan slopa det aktiva skolvalet

I Helsingborg liksom i övriga Sverige har likvärdigheten inom skolan urholkats. Medan flertalet elever på vissa av stadens skolor går ut nian med betyg som räcker för att komma in på ett gymnasieprogram, är gymnasiebehörigheten på andra skolor oroväckande låg.

Skillnaderna mellan Helsingborgs skolor är uppenbara. Vilket gör att Helsingborgs barn och unga får klart olika förutsättningar att klara ett bra skolresultat.

Vänsterpartiet anser att skillnaderna mellan skolorna är oacceptabla. På riksplanet lyfter vi de negativa effekterna av både det fria skolvalet och de vinstdrivna friskolorna. Lokalt vill vi föreslå att det aktiva skolvalet slopas i grundskolan och att en kraftsamling görs för att öka likvärdigheten och minska skolsegregationen.

En sammanställning som OECD gjorde 2010 med forskning från tidigt 90-tal och framåt visar entydigt att frihet att välja skola ökar segregationen och minskar likvärdigheten. Forskarna talar om effekten av kamratpåverkan, det vill säga att högpresterande elever har en positiv inverkan på elever med sämre förutsättningar. När de studiestarka eleverna försvinner, försvinner den positiva kamrateffekten. När elever med olika bakgrund möts förbättras inte bara resultaten, utan också sammanhållningen. I en skola där majoriteten av barnen inte har svenska som modersmål, fördröjs och försvåras också inlärningen av det svenska språket.

2018 kom forskarna German Bender och Per Kornhall med rapporten ”Ett söndrat land – skolval och skolsegregation i Sverige” som visar att skolsegregationen inte bara minskar likvärdigheten, utan dessutom ökar risken för motsättningar och polarisering. Detta då människor med olika bakgrund får mindre kontakt med varandra. Forskarna menar att detta kan få förödande konsekvenser för ett samhälle, då de också sett att skolsegregation påverkar framtida val i livet. Vi bygger alltså in segregationen i framtiden.

Vänsterpartiet vill att skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter, inte cementera ett förstelnat klassamhälle. En fungerande skola är det mest brottsförebyggande och integrationsfrämjande som finns.

Vänsterpartiet anser att den främsta valfriheten inte består i ett val av skola som innebär möjligheten att välja bort mötet med elever från annan bakgrund. Den främsta valfriheten består i stället i de ökade möjligheter till olika livsval som elever med en gemensam grundutbildning kan få efter genomgången utbildning. Vi anser att problemen med det fria skolvalet löser sig inte genom införande av ett obligatoriskt skolval.

Vi menar att Helsingborg nu på allvar måste se till att bryta skillnaderna mellan olika grundskolor i staden, i likhet med vad som redan gjorts i många kommuner.

I Trollhättan till exempel fanns i fjol en blocköverskridande samsyn om att utreda hur segregeringen kunde minska och likvärdigheten öka. Stockholm har bestämt sig för att vid nybyggnationer placera skolor så de får ett blandat upptagningsområde.  I danska Holstebro har man valt att skapa ändrade upptagningsområden för skolorna. Vad kan göras i Helsingborg för att öka likvärdigheten och bryta segregeringen?

Vi vill ha en skola som skapar framtidstro och lägger grunden för ett liv med möjligheter för alla barn och unga i Helsingborg. Endast så kan vi få ett samhälle som håller ihop.

Vänsterpartiet yrkar därför

att en utredning görs med syftet att på allvar bryta segregeringen och öka likvärdigheten inom Helsingborgs stads grundskolor

att det aktiva skolvalet slopas inom Helsingborgs stads grundskolor

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen  

Tomas Gustafsson

 

För alla kvinnors frihet, Internationella kvinnodagen 2020

Skrivet av ingridm den . Postad i Jämställdhet.

I dag den 8 mars är det den Internationella kvinnodagen, en dag att minnas både de segrar vi uppnått och de kamper som återstår.

För fortfarande år 2020 har vi ännu långt kvar, innan patriarkatets makt är krossad.

Fortfarande behöver vi kämpa för att kvinnor i alla länder ska få rätten att leva ett fritt liv. Ett liv med rätt till utbildning, rätt till att fatta egna beslut, rätt till att ha eget ansvar för sin ekonomi och rätten till att bestämma över sina kroppar.

Jag är feminist och socialist. För mig handlar allt i grunden om rättvisa och alla människors lika rättigheter.

I Sverige har jämställdheten hunnit en bit på väg, men än har vi inte komma ända fram.

Saker förändras inte heller automatiskt, utan först efter det att människor slutit sig samman och tagit kampen mot orättvisorna, så har en förändring kommit. Och vi kan se, att det ännu finns mer att kämpa för.

Det har inte heller här i Sverige varit självklart att kvinnor skulle få utbilda sig eller få rätten att arbeta med vad de vill. Vi har haft samma kamp här mot patriarkatet, som vi fortfarande  ser i många länder.  Även här gjorde männen starkt motstånd.

För 99 år sedan, år 1921, fick kvinnor för första gången rösta i Sverige. Motståndet hade varit stort, man oroade sig för att den kvinnliga naturen skulle ta skada av att bli politiskt medveten och undrade hur kvinnorna skulle kunna kombinera husmorssysslorna med politiken.

Ända fram till 1937 kunde en sjuksköterska inte fortsätta att jobba om hon gifte sig, och först 1939 fick en kvinnlig lärare samma rättighet. Motståndet inom kyrkan levde ännu längre, och först år 1960 fick vi i Sverige de första kvinnliga prästerna.

År 1974 sambeskattades fortfarande gifta kvinnor med sina män, då fanns ingen föräldraförsäkring, ingen fri abort och heller ingen sjukpenning för gifta kvinnor.

Vänsterpartiet har i alla tider drivit feministiska frågor, redan innan feminismen var ett etablerat begrepp inom politiken.

Vänsterpartiet har drivit en politik för barnbidrag, förskolor, jämställda löner, jämställd föräldraförsäkring, ersättning för vård av sjuka barn, aborträtt, kvinnojourer och samtyckeslagstiftning. Det är en politik både för kvinnors ekonomi och för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar.

Ja, vi har kommit en bit på väg i Sverige. Men de patriarkala strukturerna liksom klasskillnaderna är kvar än i dag, om än mindre i Sverige än i många andra länder.

För två år sedan stod kvinnor i bredd världen över och sa ”Stopp, nog nu!”. Så också i Sverige. Otaliga vittnesmål kom om sexuella övergrepp och trakasserier, i bransch efter bransch.

Nära hundra år efter att kvinnor fick rösträtt blev det tydligt även här i Sverige hur långt kvar det är till jämställdhet. Men det blev också tydligt hur långt kvinnor kan nå, när de går tillsammans.

Me too ledde till att många fick upp ögonen på hur omfattande de sexuella trakasserierna var både på arbetsplatser, i hemmet och i skolan.

”Nog nu” blev parollen för Me too-rörelsen.

Det borde också bli parollen för mäns våld mot kvinnor och för alla former av hedersförtryck.

För dagligen misshandlas kvinnor i Sverige, både fysiskt, psykiskt och sexuellt, ibland så allvarligt att det leder till döden.

I genomsnitt dödas 13 kvinnor varje år av en nuvarande eller tidigare partner. Tusentals kvinnor och barn söker skydd på landets kvinnojourer varje år. Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld.

Inga tjejer i Sverige tillhör heller sin släkt eller sin familj. Det finns inget försvar för det. Man ska kunna bestämma över sitt eget liv. Hedersförtrycket visar att vi är långtifrån klara.

Det svenska samhället har också haft sina inslag av hederskultur. Vårt samhälle har redan lyckats pressa tillbaka de här normerna en gång.

Det var inte minst vänstern som kämpade mot det gamla samhällets föreställningar om kvinnor som släktens ägodel. Som stred för lika arvsrätt för alla barn, för rätt till abort, tillgång till preventivmedel och homosexuellas rättigheter – som utmanade de konservativas, patriarkatets, kontrollerande påbud.

Det var en uppgörelse med kontrollerande normer och föreställningar, men också en politik för ekonomisk jämlikhet, en politik som gjorde det möjligt för var och en att stå på egna ben.

Det är samma sak idag. Det här är inte någon fråga vid sidan om jämlikhetspolitiken.

Det måste till en jämlikhetspolitik som ser till att dessa barn och deras familjer möter moderna normer i skolan, som ser till att föräldrarna får jobb, får nya nätverk och också en tro på en framtid i det nya samhället.

Ja, Internationella kvinnodagen behöver uppmärksammas, både för att påminna om de segrar som vunnits men framförallt för den kamp som återstår.

Därför att denna dag är en dag, då vi tydligt också markerar att vi tar kampen för kvinnor i alla länder.

I går såg jag en utställning i Landskrona. Den handlade om 114 aktivister i olika länder världen över, som kämpar för människors och i många fall i synnerhet för kvinnors rättigheter.

Dessa 114 aktivister, vare sig de var bloggare, advokater, konstnärer eller något annat, hade en sak gemensam, kampen för allas rätt till ett människovärdigt liv, ett liv där du är ingens slav. ”We have a dream” var namnet på utställningen, som gjorde mig smärtsamt påmind om, hur lång kamp som ännu återstår. Intill dess ingen är någon annans slav.

Så samtidigt som vi idag minns de segrar vi uppnått, måste vi också tänka på de kamper som återstår till dess att alla kvinnor, alla människor, fått rätten till frihet!

Avslutningsvis vill jag läsa en strof ur en dikt av Forough Farrokhzad, en iransk kvinnlig poet som i sin poesi under 1950- och 1960-talen gjorde uppror mot de patriarkala strukturerna i Iran.

Likt mekaniska dockor kan man
se på världen med porslinsögon
och ligga år efter år i en sammetslåda
bland paljetter och tyll
med kroppen uppstoppad av halm

Nej, låt oss inte se på världen med porslinögon, låt oss inte ligga i en sammetslåda.

Utan i stället, se världen och ta kampen!

För allas frihet!

 

Tal av Ingrid Mattiasson Saarinen på Kulturpunkten Dalhems Centrum den 8 mars 2020,  en manifestation initierad av Iranska kvinnoföreningen i samarbete med flera kvinnoföreningar och Vänsterpartiet Helsingborg