Skip to main content

Författare: ingridm

Segregeringen måste brytas

Medan så gott som 100 procent av eleverna på en grundskola i Helsingborg är behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram efter årskurs 9, kan bara 50 procent på en annan skola vara det.

Vänsterpartiet vill öka likvärdigheten så att skillnaderna mellan olika skolor inte är så stora och har lagt fram en motion som kommer upp i kommunfullmäktige idag, tisdag den 26 januari, där vi föreslår att staden ska utreda hur segregationen kan minska och likvärdigheten öka i Helsingborgs grundskolor.

Samma förändringar behöver ske i hela landet. Under lång tid har utvecklingen gått åt fel håll. Skolverkets analyser för åren 1998–2016 visade att skolorna hade blivit allt mer uppdelade utifrån elevernas familjebakgrund. Analyserna pekade också på att elevernas familjebakgrund hade fått en större betydelse för elevernas resultat.

En sammanställning som OECD gjorde 2010 med forskning från tidigt 90-tal (då den stora friskolereformen genomfördes) och framåt visade att frihet att välja skola ökat segregationen och minskat likvärdigheten. OECD talar om effekten av kamratpåverkan, det vill säga att högpresterande elever har en positiv inverkan på elever med andra förutsättningar. I en skola där majoriteten av barnen inte har svenska som modersmål, fördröjs och försvåras också inlärningen av det svenska språket.

År 2018 kom German Bender och Per Kornhall med rapporten Ett söndrat land – skolval och skolsegregation i Sverige där de undersökte skolsegregationen i 30 medelstora svenska kommuner. Rapporten visar att skolsegregationen inte bara minskar likvärdigheten, utan dessutom ökar risken för motsättningar och polarisering. Det sker genom att människor med olika bakgrund får allt mindre kontakt med varandra.

Bender och Kornhall påpekar också att skolsegregationen kan få förödande konsekvenser för ett samhälle genom att den påverkar elevernas framtida val i livet. Segregationen byggs alltså in i framtiden.

I Helsingborg har kommunstyrelsen förklarat att den vill avslå vår motion och hänvisar till att segregationen hänger ihop med var människor bor. Kommunstyrelsen ser det aktiva skolvalet som en lösning på segregationen. Barn- och utbildningsnämnden för också fram det aktiva skolvalet som ett sätt att minska segregationen.

Studien Obligatoriskt skolval – Föräldrars motiv vid val av skola, och vad det innebär vid obligatoriskt skolval av nationalekonomerna Dany Kessel och Elisabet Olme vid Stockholms universitet visar att ett aktivt skolval inte leder till mer integration i kommunala skolor. Det snarare förstärker segregationen, familjer väljer skolor där barnen, eleverna, tillhör samma socioekonomiska grupp som de själva.

I inlägget ”Jo, det fria skolvalet bör avskaffas” i Dalarnas tidningar 2018 varnar sjutton forskare från bland annat universiteten i Göteborg, Linköping och Uppsala för att göra skolvalet obligatoriskt. De anser att det bara skulle befästa den princip, som så starkt medverkat till att skapa segregation mellan olika kategorier av elever. Föräldrar och barn väljer oftast en skola där eleverna har samma bakgrund som de själva.

När Växjö kommun år 2019 övervägde att införa obligatoriskt skolval för att minska segregationen, sade Stefan Lund, docent i pedagogik på Linnéuniversitetet, att den samlade forskningen visade att fallet kan bli det motsatta. Han påpekade att ett utökat skolval utan att samtidigt införa riktlinjer för skolornas sammansättning istället kunde leda till ökad segregation.

En bra skola är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för att en elev som vuxen ska leva ett bra liv. Vänsterpartiet anser att det är politikers uppgift att ge alla barn och unga de bästa förutsättningarna.

I andra kommuner har politiker mer eller mindre haft en samsyn kring vikten av att utreda hur segregationen kan minska och likvärdigheten öka. Där har upptagningsområden, placering av skolor, profilklasser, resurser och andra viktiga faktorer undersökts. Varför får det inte ske i alliansens Helsingborg?

Ingrid Mattiasson Saarinen

Tomas Gustafsson

Debattinlägg infört på Aktuella frågor i Helsingborgs Dagblad 2021-01-26

Kampen mot hedersförtryck och hederskultur

För nitton år sedan, den 21 januari 2002 mördades Fadime Sahindal, tjugosex år gammal, av sin far.  Ett par månader tidigare hade Fadime i ett tal i riksdagen sagt ”Oavsett vilken kulturell bakgrund man har, bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.”

Fadime är tyvärr långt ifrån ensam om att ha mördats i Sverige i hederns och familjens namn, hon är en av många. Hedersvåldet utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och sanktioneras många gånger av släkt och omgivning. Hederskulturen bygger på föreställningen att vi inte är individer, utan bara en del av familjen eller släkten. Att familjens rykte är viktigare än vår egen vilja.

För oss i Vänsterpartiet är det här inte någon fråga vid sidan om jämlikhets- eller jämställdhetspolitiken. Det är en fråga mitt i den. Inga tjejer eller killar i Sverige tillhör sin släkt eller sin familj. Det finns inget försvar för det. Alla ska kunna bestämma över sitt eget liv och med vem de vill gifta sig. Hedersförtrycket visar att vi är långtifrån klara. Att bekämpa hederskultur är i grunden en fråga om att skydda människors frihet. Det är främst flickor och kvinnor som drabbas, men även pojkar är utsatta och en särskilt utsatt grupp är hbtqi-personer.

Eftersom många tvingas foga sig i förtrycket behöver det inte alltid sluta med fysiskt våld. Det kan göra det svårt att upptäcka. När är det bara en snäll storebror som följer med till badstranden för att lillasyster är för liten för att gå själv – och när går det över till övervakning?

Det är inte heller bara något som polisen och hårdare lagar kan lösa. Det kräver hela samhällets uppmärksamhet. Ofta är det den gemensamma välfärden som står för de öppna ögonen. De finns i skolan, i socialtjänsten. Det behövs tillräckliga resurser för att arbeta med att fånga upp dem som förtrycks.  Men det ligger också i allas vårt ansvar som helsingborgare och medmänniskor.

Könsdiskriminering, förtryck och våld ska kallas och ses för vad det är – inte tillåtas och kamoufleras bakom kulturella och/eller religiösa regler och ritualer. Samhället ska vara aktivt i att påverka värderingar och vara tydlig med att beteenden som hedersförtryck inte hör hemma i vare sig Helsingborg eller någon annanstans.

Vi har alla ett ansvar för att inte blunda. För Fadimes skull och för alla andra som levt och lever under hedersförtryck. Hedersförtryck och hederskultur ska och måste bekämpas.

Vänsterpartiet Helsingborg

Claudia Velásquez, ordförande och ledamot i kommunfullmäktige

Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare och ledamot i kommunfullmäktige

Jenny Björklund Hansson, ersättare i kommunfullmäktige

Rebecca Thell, vice ordförande

Svjetlana Saric, ersättare i Helsingborgshem

 

Debattinlägget infört på Min mening i Helsingborgs Dagblad 2021-01-21

https://www.hd.se/2021-01-21/fadime-ar-tyvarr-langt-ifran-ensam-om-att-ha-hedersmordats-i-sverige

 

 

Näringslivets metoder passar inte inom välfärden

Kommentar till insändaren med rubriken: ”Kund är den som handlar i en butik – inte en person på ett äldreboende” undertecknad Kerstin. HD, Min mening 28/12.
Vi vill börja med att säga att du har helt rätt. De äldre i Helsingborg och i Sverige har inte fått den vården de har rätt till i många år och det måste bli en förändring.
Människor i behov av vård och omsorg ska inte kallas för kunder. Det är beklagligt att kommunen fortfarande använder den terminologin som är typisk från New Public Management (NPM) som går ut på att använda metoder från det privata näringslivet i välfärden. Vi i Vänsterpartiet har varit och är mycket kritiska till att bedriva den offentliga sektorn som ett företag. Kommunens ansvar är att tillgodose invånarnas behov.
Kommunen ska inte heller syssla med onödig administration och kontroll. Detta leder till samarbetsproblem som slutar med dålig arbetsmiljö och sämre service till invånarna. I Helsingborg har alla politiska partier varit eniga om att jobba efter en tillitsbaserad styrmodell där förtroende istället för kontroll skulle vara ledande sedan maj 2018. Men vi konstaterar att arbetssättet enligt NPM lever kvar.
Bristerna inom äldreomsorg har pågått i flera år utan att situationen förbättras och detta i hela landet. I Helsingborg har det varit en tragedi med så många äldre som har dött under pandemin. Att det har funnits allvarliga brister är inte är ett nytt problem. Vi anser att de styrande politikerna kunde ha fördelat resurserna bättre och att Vård- och omsorgsförvaltningen ska få en budget som räcker till för en verksamhet av god kvalitet.
Nyligen fick vi information om en rad problem som coronakommissionen pekade på och som var både strukturella och pandemirelaterade i kommunerna, bland annat en fragmenterad organisation inom äldrevården där kommuner, regionen och flera privata aktörer bedriver vården.
Vi vet också att det finns samarbetssvårigheter mellan kommuner och regioner vilket är en konsekvens av bristande resurser, feldimensionerade budgetar och NPM styrning. Varje myndighet håller hårt på sina begränsade resurser istället för att fokusera på vad människor behöver. När pengar inte räcker till är det inte personalen som ska ställas mot väggen utan politiken som måste tänka om. En del av våra skattepengar försvinner ju tyvärr också i form av vinst till privata aktörer.
Du hänvisar till professorn i geriatri Yngve Gustafson som också konstaterar att förändringar av sjukvården och äldreomsorgen på 1990-talet har lett till att äldre diskrimineras och även riskerar att dö. Han pekar på att kommunernas äldreomsorg generellt har låg medicinsk kompetens och låg bemanning, bland annat.
Coronakommissionen pekar också på stora brister i bemanningen, anställningstrygghet och kontinuitet i flera kommuner. I Helsingborg har personalen inom äldreomsorg fortfarande tuffa arbetsvillkor med delade turer, överbelastning samtidigt som det saknas resurser sedan flera år. Personalens hälsa blir lidande, vilket visar sig i statistiken med höga sjuktal. Vi vill få bort delade turer och föreslog att få bort otrygga tillfälliga anställningar utan skäl på senaste kommunfullmäktige men fick tyvärr avslag på detta.
Vi kommer att fortsätta kämpa för att personalen inom vård- och omsorgen i Helsingborg ska ha förutsättningar för att bedriva sitt viktiga arbete. Vi ska också kämpa för att definitivt ta bort NPM från välfärden.

Birgitta Möller, insynsplats (V) i Valnämnden

V stöttar Kommunals strejkvarsel!

Vänsterpartiet stöttar strejkvarsel inom privat omsorg.
Det dags att återta verksamheten i egen regi!
Fackförbundet Kommunal gick förra veckan ut med varsel om strejk då förhandlingarna med de privata vårdföretagen kört fast. De anställda har fått nog. Den femtonde januari går man in i steg ett av strejken, och om an fortfarande inte får gehör upphör arbetet på vissa arbetsplatser helt en vecka senare. Vänsterpartiet stöttar de anställda i strejken. Vinster i välfärden ska aldrig gå före behoven hos de äldre, boende, patienter och personal.
– En god vård och omsorg bygger på de anställda som ger den, säger Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare för Vänsterpartiet i Helsingborg. Det har blivit smärtsamt tydligt under Covid-19 att nedprioriteringen av omsorgspersonalens möjligheter till utbildning, vidareutbildning, heltidsarbete och rimliga arbetsvillkor påverkar de äldre – något annat är tyvärr inte möjligt i slutänden. Att privata välfärdsföretag pressar upp sina vinster på anställdas och i förlängningen beoendes, patienters och äldres bekostnad är inget nytt, men det måste få ett slut. Det är dags att återta omsorgen i kommunal regi och göra rejäla satsningar för att lyfta de anställdas arbetsmiljö! menar hon.
Konflikten mellan de privata vårdföretagen och Kommunal rör de anställdas arbetsvillkor och berör bland annat vårdbiträden, kockar, undersköterskor, fordonsförare, lokalvårdare och måltidspersonal. Steg ett innebär nyanställnings-, mer- och övertidsblockad på privata vård- och omsorgsföretag i hela landet. I Skåne rör det i dagsläget sex arbetsplatser.

– Det är tydligt att vårdföretagen inte värdesätter de anställdas arbetsmiljö nog för att ens ge dem samma avtal som de som jobbar inom offentlig vård, säger Anders Skans, gruppledare för Vänsterpartiet i Malmö Stad. De privata vårdföretagen anser sig inte ha råd med det, trots att det är de kommunala skattepengarna som betalar för omsorgen. Vi har en stor och viktig uppgift framför oss i att satsa långsiktigt och hållbart på personalen inom vård och omsorg. De utgör en hörnsten i välfärden och bär upp verksamhet som alla är beroende av under livets gång. De anställda ska få alla möjligheter till att utföra sina jobb så bra som möjligt och ha ett gott arbetsliv. Vinstjakt har inget i välfärden att göra! avslutar han.

Det skriver i dag fyra V-gruppledare i kommuner i Skåne som är berörda av Kommunals varsel
  • Anders Skans, gruppledare, Vänsterpartiet Malmö
  • Mikael Persson, gruppledare, Vänsterpartiet Kristianstad
  • Helena Falk, gruppledare, Vänsterpartiet Lund
Läs mer om strejken och vilka arbetsplatser som berörs på

 

 

Nyårsbrev från gruppledaren

Det här året inleddes med en intensiv valrörelse och ett valresultat, som blivit smått historiskt, 96,4% av de röstande sa nej till en försäljning av Öresundskraft. Valresultatet  ledde i sin tur till att M, KD, L och SD backade och drog tillbaka försäljningsplanerna.

Kort därefter, i början av februari, kom nästa positiva nyhet för oss i V Helsingborg. I en  väljarundersökning som gjordes i slutet av januari av Sentio, hade vi gått från sjätte plats i  valet 2018 till en fjärde plats bland de åtta partierna i kommunfullmäktige.

Frågan som ställdes var: ”Hur skulle du rösta om det var val i dag i Helsingborg?”.  Enligt  undersökningen hade vi fått ett röstresultat på 6,3%,  jämfört med 4,6% i valet 2018.  Även  om endast 1.200 helsingborgare hade intervjuats, så var det ändå glädjande siffror.

I februari kom också de första varningssignalerna om den kommande pandemin och  från mars har, som ni alla vet, mycket varit annorlunda. Under våren kunde också alla  mycket tydligt se vad de senaste trettio årens nyliberala nedmontering och  privatiseringsiver lett till inom sjukvården och äldreomsorgen. Lagerhållningen av  skyddsutrustning var en katastrof.

Redan innan pandemin, hade vi en sjukvård tänjd till bristningsgränsen. Vårdpersonalen  fick en mycket tuff vår och som vi sett nu, en minst lika tuff avslutning på året. Fler och  fler inser också att vården, liksom välfärden i stort inte kan fortsätta vara en marknad.  Vilket V’s opinionssiffror på nationell nivå nu under hösten också visat på.

Under mars månad kom så restriktioner och alla partier i kommunfullmäktige kom överens  om att tills vidare ha ett reducerat fullmäktige med 33 ledamöter i stället för 65 och med  reducerad dagordning.

Vi började också efterhand med fler och fler digitala möten, dock inte i kommunfullmäktige.  Detta fick vi först nu i december, något vi i V starkt kritiserade. Samtidigt som staden säger  sig vilja ligga i framkant när det gäller innovationer, så fanns ännu inte en digital lösning klar  för kommunfullmäktige. Andra kommuner hade börjat med detta redan under våren. Ett  glapp mellan visionen och verkligheten, som så ofta i alliansens Helsingborg. Stadens  program och policys innehåller många vackra, men alltför tomma ord.

Trots den svenska coronastrategin om att de äldre skulle skyddas, så tog sig smittan in på  vårdboenden och inom hemvården runtom i landet, så också i Helsingborg. Först i slutet av  maj fick vi politiker information hur hög smittspridningen var specifikt inom ett av stadens  vårdboenden, Valltorp. Vi, liksom S och Mp, krävde genast att en grundlig utredning måste  göras både för att eliminera smittspridningen och förebygga att fler enheter drabbades.

Det dröjde innan den styrande alliansen tog beslut om samma sak. IVO, inspektionen för  vård och omsorg, hann innan.  Deras undersökning liksom nu coronakommissionens  delbetänkande slår fast att det svenska samhället har misslyckats med att skydda landets  äldre. De pekar också ut en rad brister inom äldreomsorgen, som bland annat för låg bemanning, för stort antal timanställda och att det behövs högre medicinsk kompetens.

Omsorgspersonalen har liksom vårdpersonalen haft ett mycket tufft jobb, de har slitit hårt under pandemin och är värda alla applåder. Men det räcker inte med applåder, personalen måste också både få fler kolleger, bättre arbetsvillkor och en lön i paritet med den insats de gör. Något vi i V också länge påpekat, lokalt liksom nationellt.

I oktober hade vi en digital partikongress, där vi antog ett nytt strategidokumnet och valde  ny partiledare. Helsingborg hade två ombud i Skåne-delegationen på kongressen, Claudia  Velásquez och jag. Extra roligt att få vara med och välja Nooshi Dadgostar till ny partiledare. Nooshi har klart visat att hon vill fortsätta Jonas Sjöstedts linje, att V är det enda tydliga vänsteralternativet i Sverige i dag.

Redan när jag valdes till gruppledare 2018 visste jag att jag i god tid innan valet 2022 ville lämna över uppdraget till någon av mina kamrater i V’s kommunfullmäktigegrupp. Nu är det  ett och ett halvt år till valet 2022, så jag tänker att det är en bra tid för ett skifte. Nästa år fyller jag 75 år och vill då gärna ha mer tid för familj och vänner. Men det innebär inte att jag  lämnar politiken, det finns alltför mycket skav och orättvisor som jag fortsatt vill kämpa mot.  Så jag kommer att fortsätta som ledamot i kommunfullmäktige.

Mycket glad att det blev Jenny Björklund Hansson, som på vårt extra årsmöte valdes till ny  gruppledare. Jenny har under de två år hon nu varit med i fullmäktigegruppen klart visat att hon har en förmåga att kombinera fakta med ett personligt tilltal, som gör att många lyssnar på henne, både de som håller med henne och de som inte gör det.

Jenny är inte heller någon nybörjare, redan för tjugo år sedan var hon med i Ung Vänster och i V Helsingborg, var en period med i Barn- och utbildningsnämnden innan hon för studier lämnade Helsingborg för Malmö. Den 1 mars tar Jenny över gruppledaruppdraget.

Nu går vi mot ljusare tider, dagarna blir längre och vaccineringen har börjat komma igång.

Så ett gott nytt bättre år 2021!

önskar

Ingrid Mattiasson Saarinen 

 

 

En enkät räcker inte som grund

Kommentar till insändare av Lars Thunberg (KD) med rubriken ”De flesta är nöjda om du frågar  kunderna själva” HD 18/12 

I ljuset av pandemin har vård- och omsorgsfrågor alltmer blivit lyfta i debatten. Både brister  och styrkor inom både vårdboende och hemvård har lyfts fram, personalen har hyllats som  hjältar men de förutsättningar de fått har i många fall, i Helsingborg liksom i resten av  Sverige, visat sig vara undermåliga. Efter åratal av nedskärningar, privatiseringar och  marknadsanpassningar var äldreomsorgen inte särskilt väl rustad för en kris. Istället blev den  resursbrist som Vänsterpartiet länge påtalat, helt plötsligt en akut fråga att lösa. 

Lars Thunberg skriver i sitt debattinlägg att de flesta äldre är nöjda med omsorgen i  Helsingborg. Men svarsfrekvensen i Socialstyrelsens enkät hade i år gått ner för både  vårdboenden och hemvården jämfört med i fjor. När endast cirka hälften av de äldre svarat,  håller det helt enkelt inte att endast använda detta som grund för att den sammantagna  nöjdheten ökat. Små förändringar i enkäter ger heller sällan en helhetsbild av hur kvalitén i  omsorgen är. 

Lars Thunberg skriver också att alliansen tillfört vård- och omsorgsnämnden 300 miljoner  extra de senaste tre åren. Men detta är en summa som inte rymmer bara äldreomsorgen  utan också bland annat att LSS-verksamhet överförts från socialnämnden. Dessutom  inkluderar dessa 300 miljoner tillskott för att kompensera att vård- och omsorgsnämnden  under en följd av år med alliansstyre varit underfinansierad och därmed haft en strukturell  obalans, dvs att vård- och omsorgsnämnden haft högre utgifter än intäkter. 

I samlingsbudgeten för 2021, som samtliga partier i kommunfullmäktige i år enades om, fick  vård- och omsorgsnämnden exempelvis 75 miljoner för att komma tillrätta med just den  strukturella obalansen. Denna summa räcker alltså inte för att höja ambitionsnivån.  Helsingborg har haft och har fortfarande en mycket lägre finansiering av äldreomsorgen  jämfört med andra jämstora kommuner. 

Att vård- och omsorg i Helsingborg länge har drivits med undermåliga resurser har självklart  påverkat verksamheten, annat vore märkligt. Lars Thunberg lyfter själv i en artikel i HD den  21/12 att grundbemanningen inte är helt tillfredsställande. I Kommunals rapport ”Så mycket  bättre? 2018” angav ”70 procent av de svarande att bemanningen är otillräcklig minst någon dag per vecka”. Detta är en nationell undersökning, men att 70 % upplever otillräcklig  bemanning långt innan pandemin är en indikator på att vård- och omsorg idag har det än  tuffare att klara bemanningen. Både IVO och vård- och omsorgsförvaltningens egen  utredning visar på brister i hanteringen av personalfrånvaron. För oss i Vänsterpartiet är det  självklart att en högre grundbemanning hade underlättat i en sådan situation. 

Varken på chefssidan eller på personalsidan räcker händerna helt och hållet till. Vård- och  omsorgsförvaltningen har länge påtalat och börjat förändra de stora chefsområdena, vilket är  ett steg i rätt riktning. Men vi ser att det behövs mer. Vi hoppas att även den styrande  minoriteten i Helsingborg sett att kanske var det inte så att vi kunde vara nöjda med att ”vi  fick mycket vård för pengarna” som det länge sagts i Helsingborg. Troligtvis var det så att vi  istället fick vad vi betalade för.

Det är dags att på allvar prioritera äldreomsorgen. Inte minst  den personal som slitit och som förtjänar mer än applåder, de förtjänar både goda  arbetsvillkor och fler kolleger för att kunna ge en ännu bättre vård.  

Jenny Björklund Hansson, ersättare (V) i kommunfullmäktige och i Vård- och omsorgsnämnden 

Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare (V) och ledamot i kommunfullmäktige

Länk till debattinlägget i Helsingborgs Dagblad

https://etidning.hd.se/2847/Helsingborgs-Dagblad-B/364703/2020-12-29/17793969/En-enkat-racker-inte-som-grund?mainissue=364699&fbclid=IwAR1VOzXDcUO00N4ZiFEXjOy6hnA7rPW3z6SWht5Phf-Je0hM1VxxK3WUogo