För nitton år sedan, den 21 januari 2002 mördades Fadime Sahindal, tjugosex år gammal, av sin far.  Ett par månader tidigare hade Fadime i ett tal i riksdagen sagt ”Oavsett vilken kulturell bakgrund man har, bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.”

Fadime är tyvärr långt ifrån ensam om att ha mördats i Sverige i hederns och familjens namn, hon är en av många. Hedersvåldet utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och sanktioneras många gånger av släkt och omgivning. Hederskulturen bygger på föreställningen att vi inte är individer, utan bara en del av familjen eller släkten. Att familjens rykte är viktigare än vår egen vilja.

För oss i Vänsterpartiet är det här inte någon fråga vid sidan om jämlikhets- eller jämställdhetspolitiken. Det är en fråga mitt i den. Inga tjejer eller killar i Sverige tillhör sin släkt eller sin familj. Det finns inget försvar för det. Alla ska kunna bestämma över sitt eget liv och med vem de vill gifta sig. Hedersförtrycket visar att vi är långtifrån klara. Att bekämpa hederskultur är i grunden en fråga om att skydda människors frihet. Det är främst flickor och kvinnor som drabbas, men även pojkar är utsatta och en särskilt utsatt grupp är hbtqi-personer.

Eftersom många tvingas foga sig i förtrycket behöver det inte alltid sluta med fysiskt våld. Det kan göra det svårt att upptäcka. När är det bara en snäll storebror som följer med till badstranden för att lillasyster är för liten för att gå själv – och när går det över till övervakning?

Det är inte heller bara något som polisen och hårdare lagar kan lösa. Det kräver hela samhällets uppmärksamhet. Ofta är det den gemensamma välfärden som står för de öppna ögonen. De finns i skolan, i socialtjänsten. Det behövs tillräckliga resurser för att arbeta med att fånga upp dem som förtrycks.  Men det ligger också i allas vårt ansvar som helsingborgare och medmänniskor.

Könsdiskriminering, förtryck och våld ska kallas och ses för vad det är – inte tillåtas och kamoufleras bakom kulturella och/eller religiösa regler och ritualer. Samhället ska vara aktivt i att påverka värderingar och vara tydlig med att beteenden som hedersförtryck inte hör hemma i vare sig Helsingborg eller någon annanstans.

Vi har alla ett ansvar för att inte blunda. För Fadimes skull och för alla andra som levt och lever under hedersförtryck. Hedersförtryck och hederskultur ska och måste bekämpas.

Vänsterpartiet Helsingborg

Claudia Velásquez, ordförande och ledamot i kommunfullmäktige

Ingrid Mattiasson Saarinen, gruppledare och ledamot i kommunfullmäktige

Jenny Björklund Hansson, ersättare i kommunfullmäktige

Rebecca Thell, vice ordförande

Svjetlana Saric, ersättare i Helsingborgshem

Debattinlägget infört på Min mening i Helsingborgs Dagblad 2021-01-21

https://www.hd.se/2021-01-21/fadime-ar-tyvarr-langt-ifran-ensam-om-att-ha-hedersmordats-i-sverige