Skip to main content

För alla kvinnors frihet, Internationella kvinnodagen 2020

Skrivet av ingridm den . Postad i Jämställdhet.

I dag den 8 mars är det den Internationella kvinnodagen, en dag att minnas både de segrar vi uppnått och de kamper som återstår.

För fortfarande år 2020 har vi ännu långt kvar, innan patriarkatets makt är krossad.

Fortfarande behöver vi kämpa för att kvinnor i alla länder ska få rätten att leva ett fritt liv. Ett liv med rätt till utbildning, rätt till att fatta egna beslut, rätt till att ha eget ansvar för sin ekonomi och rätten till att bestämma över sina kroppar.

Jag är feminist och socialist. För mig handlar allt i grunden om rättvisa och alla människors lika rättigheter.

I Sverige har jämställdheten hunnit en bit på väg, men än har vi inte komma ända fram.

Saker förändras inte heller automatiskt, utan först efter det att människor slutit sig samman och tagit kampen mot orättvisorna, så har en förändring kommit. Och vi kan se, att det ännu finns mer att kämpa för.

Det har inte heller här i Sverige varit självklart att kvinnor skulle få utbilda sig eller få rätten att arbeta med vad de vill. Vi har haft samma kamp här mot patriarkatet, som vi fortfarande  ser i många länder.  Även här gjorde männen starkt motstånd.

För 99 år sedan, år 1921, fick kvinnor för första gången rösta i Sverige. Motståndet hade varit stort, man oroade sig för att den kvinnliga naturen skulle ta skada av att bli politiskt medveten och undrade hur kvinnorna skulle kunna kombinera husmorssysslorna med politiken.

Ända fram till 1937 kunde en sjuksköterska inte fortsätta att jobba om hon gifte sig, och först 1939 fick en kvinnlig lärare samma rättighet. Motståndet inom kyrkan levde ännu längre, och först år 1960 fick vi i Sverige de första kvinnliga prästerna.

År 1974 sambeskattades fortfarande gifta kvinnor med sina män, då fanns ingen föräldraförsäkring, ingen fri abort och heller ingen sjukpenning för gifta kvinnor.

Vänsterpartiet har i alla tider drivit feministiska frågor, redan innan feminismen var ett etablerat begrepp inom politiken.

Vänsterpartiet har drivit en politik för barnbidrag, förskolor, jämställda löner, jämställd föräldraförsäkring, ersättning för vård av sjuka barn, aborträtt, kvinnojourer och samtyckeslagstiftning. Det är en politik både för kvinnors ekonomi och för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar.

Ja, vi har kommit en bit på väg i Sverige. Men de patriarkala strukturerna liksom klasskillnaderna är kvar än i dag, om än mindre i Sverige än i många andra länder.

För två år sedan stod kvinnor i bredd världen över och sa ”Stopp, nog nu!”. Så också i Sverige. Otaliga vittnesmål kom om sexuella övergrepp och trakasserier, i bransch efter bransch.

Nära hundra år efter att kvinnor fick rösträtt blev det tydligt även här i Sverige hur långt kvar det är till jämställdhet. Men det blev också tydligt hur långt kvinnor kan nå, när de går tillsammans.

Me too ledde till att många fick upp ögonen på hur omfattande de sexuella trakasserierna var både på arbetsplatser, i hemmet och i skolan.

”Nog nu” blev parollen för Me too-rörelsen.

Det borde också bli parollen för mäns våld mot kvinnor och för alla former av hedersförtryck.

För dagligen misshandlas kvinnor i Sverige, både fysiskt, psykiskt och sexuellt, ibland så allvarligt att det leder till döden.

I genomsnitt dödas 13 kvinnor varje år av en nuvarande eller tidigare partner. Tusentals kvinnor och barn söker skydd på landets kvinnojourer varje år. Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld.

Inga tjejer i Sverige tillhör heller sin släkt eller sin familj. Det finns inget försvar för det. Man ska kunna bestämma över sitt eget liv. Hedersförtrycket visar att vi är långtifrån klara.

Det svenska samhället har också haft sina inslag av hederskultur. Vårt samhälle har redan lyckats pressa tillbaka de här normerna en gång.

Det var inte minst vänstern som kämpade mot det gamla samhällets föreställningar om kvinnor som släktens ägodel. Som stred för lika arvsrätt för alla barn, för rätt till abort, tillgång till preventivmedel och homosexuellas rättigheter – som utmanade de konservativas, patriarkatets, kontrollerande påbud.

Det var en uppgörelse med kontrollerande normer och föreställningar, men också en politik för ekonomisk jämlikhet, en politik som gjorde det möjligt för var och en att stå på egna ben.

Det är samma sak idag. Det här är inte någon fråga vid sidan om jämlikhetspolitiken.

Det måste till en jämlikhetspolitik som ser till att dessa barn och deras familjer möter moderna normer i skolan, som ser till att föräldrarna får jobb, får nya nätverk och också en tro på en framtid i det nya samhället.

Ja, Internationella kvinnodagen behöver uppmärksammas, både för att påminna om de segrar som vunnits men framförallt för den kamp som återstår.

Därför att denna dag är en dag, då vi tydligt också markerar att vi tar kampen för kvinnor i alla länder.

I går såg jag en utställning i Landskrona. Den handlade om 114 aktivister i olika länder världen över, som kämpar för människors och i många fall i synnerhet för kvinnors rättigheter.

Dessa 114 aktivister, vare sig de var bloggare, advokater, konstnärer eller något annat, hade en sak gemensam, kampen för allas rätt till ett människovärdigt liv, ett liv där du är ingens slav. ”We have a dream” var namnet på utställningen, som gjorde mig smärtsamt påmind om, hur lång kamp som ännu återstår. Intill dess ingen är någon annans slav.

Så samtidigt som vi idag minns de segrar vi uppnått, måste vi också tänka på de kamper som återstår till dess att alla kvinnor, alla människor, fått rätten till frihet!

Avslutningsvis vill jag läsa en strof ur en dikt av Forough Farrokhzad, en iransk kvinnlig poet som i sin poesi under 1950- och 1960-talen gjorde uppror mot de patriarkala strukturerna i Iran.

Likt mekaniska dockor kan man
se på världen med porslinsögon
och ligga år efter år i en sammetslåda
bland paljetter och tyll
med kroppen uppstoppad av halm

Nej, låt oss inte se på världen med porslinögon, låt oss inte ligga i en sammetslåda.

Utan i stället, se världen och ta kampen!

För allas frihet!

 

Tal av Ingrid Mattiasson Saarinen på Kulturpunkten Dalhems Centrum den 8 mars 2020,  en manifestation initierad av Iranska kvinnoföreningen i samarbete med flera kvinnoföreningar och Vänsterpartiet Helsingborg

 

Internationella kvinnodagen 2020, manifestation den 7 mars

Skrivet av ingridm den . Postad i Jämställdhet.

Jämställdhetspolitikens viktigaste delmål är att:” Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”.
Hur väl rimmar detta med verkligheten?

Vi lever i ett av världens mest jämställda länder men fortfarande har vi inte lika mycket makt att forma varken våra liv eller vårt samhälle. Stora förändringar sker mycket långsamt. Jobb inom sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg och tjänstesektor domineras av kvinnor och ofta tvingas de att stå tillbaka när det gäller att få skäliga och jämställda löner. Kvinnodominerande yrken värderas lägre. Fortfarande tjänar en kvinna3900 kronor mindre i månaden än en man och detta motsvarar 46800 per år..

Det ekonomiska gapet mellan kvinnor och män beror inte bara på lägre löner, utan också på att kvinnor inte kan att jobba så mycket som de skulle vilja eller behöver. Hälften av kvinnorna i arbetaryrken jobbar deltid. Varför? En av orsakerna är att det inte finns några möjligheter för dem att gå upp till heltid. En annan är undermålig arbetsmiljö. Låt mig belysa detta med ett exempel från hemtjänsten: 1980 hjälpte en anställd i hemtjänsten 4 personer under ett heltidsdagspass. Den siffran har idag höjts från 4 till närmare 12 personer. Det är en ökning på 300 %. Tänk er samma ökning för till exempel en lärare: att gå från att ha 25 elever i en klass till 75. Idag är 92% av de anställda inom hemtjänstenkvinnor och var fjärde är född utomlands.

Kvinnokroppar slits i förtidoch hälsan är sammanlänkad till klass, kön och ursprung.2 av 3 sjukskrivna är kvinnor och det uppskattas att 25% av sjukfrånvaron hos kvinnor är arbetsrelaterad. Att kvinnor oftare blir sjuka av sina jobb än män är ett jämställdhetsproblem som negativt påverkar både kvinnors hälsa och ekonomi.

Och konsekvenserna av denna ojämlikhet följer med även efter arbetslivets slut. De kvinnor som jobbat i låglöneyrken och under otrygga anställningar får en pension som knappt går att leva på. I genomsnitt får kvinnor 5500 kronormindre i pension än män. Detta är alltså kvinnor som mot sin vilja jobbat deltid, vårdat sjuka, tagit hand om våra barn och kanske själva varit sjukskrivna på grund av den omänskliga arbetsbelastning de utsatts för. Av alla kvinnor som går i pension idag är det drygt hälften som får garantipension.

Pensionssystemet är underfinansierat och måste göras om, vi måste ta hand om de kvinnor som i årtionden har sett till att vi har ett fungerande samhälle. Det oacceptabelt att i Sverige idag ha 250 000 fattigpensionärer, och än mer oacceptabelt att två tredjedelar av dem är kvinnor.

Ojämställda förhållanden i arbetsliv och pension, och inte ens på hemmaplan kan kvinnor pusta ut. Metoo-rörelsen belyste kvinnors utsatta situation i alla branscher, men en av de farligaste platserna för kvinnor att vistas på är fortfarande det egna hemmet. 2018 misstänktes 7150 personer för misshandel mot en kvinna som de hade eller tidigare haft en relation med. Av de misstänkta personerna var 96 % män. 2018 var antalet dödade kvinnor i närstående relation, 22. Men detta är extremfall, tänker ni kanske. Tänk då på det här istället: Var femte kvinna i Sverige utsätts någon gång under sitt liv för våld i nära relationer.

Ja, vi har kommit långt. Och ja, Sverige är ett av världens jämställda länder. Men frågan är – hur jämställd är då den här världen som vi jämför oss med? För det är uppenbart att det både i familje- och arbetslivet är kön och klass som formar människors, och kanske särskilt kvinnors, handlingsutrymme. Ja, vi är mindre ojämställda idag. Men vi slutar inte kämpa förrän vi är jämställda!

Vi vill ha:
• 6-timmars arbetsdag för att kunna hinna leva och bevara våra kroppar friska
• Bra barnomsorg på obekväma tider för att när kvinnor och män ska lönearbeta på lika villkor spelar utformning och tillgänglighet av barnomsorg stor roll
• Anställningstrygghet för att kunna planera våra liv
• Lika föräldrarförsäkring för att ge våra barn chans att träffa bägge föräldrar och för att föräldrarna ska ha samma chans i arbetslivet
• Jämställda löner, för att för samma arbete ska ge samma lön och kvinnodominerande yrken ska få det värde de förtjänar
• Väl fungerande välfärd, och att satsa på välfärd är att satsa på jämställdhet. Varje nedskärning i välfärden är direkt slag mot kvinnor.

Det här är mina vänner värt att kämpa för!
Vi ger inte upp! Kampen fortsätter!
Jag önskar er en fantastisk 8:e mars. Och jag önskar oss alla en värld där jämställdhet råder: där kvinnor och män ska kunna leva på samma villkor. Och slutligen önskar jag oss alla en värld där jämlikhet råder, en värld där människor på flykt inte möts av murar och taggtråd, utan öppenhet och empati.

Svjetlana Saric
Tal vid manifestation på GA-torg den 7 mars 2020

Motion om ett resurscentrum för jämställhetsarbetet i Helsingborgs stads skolor

Skrivet av ingridm den . Postad i Jämställdhet.

Barn kommer till förskolan och skolan med olika förutsättningar. Olika förväntningar och krav ställs på flickor och pojkar. Vem som tar och ges utrymme i klassrummet, skillnader i bemötande, betyg och den psykiska hälsan ser olika ut på grund av kön.

För att alla barn ska få möjlighet och våga vara just det barnet de själva vill, krävs ett bemötande och en pedagogik som tar hänsyn till att ingen människa är den andra lik. Först när barn ses som barn, och inte pådyvlas en könsroll de inte bett om, kan alla få en ärlig chans att vara människor. Det är först då vi kan ge dem chansen att välja yrke utifrån intresse och inte utifrån förväntan.

Flickor upplever stress i högre grad i skolan och mår sämre än pojkar. Tittar vi på det ur ett HBTQ-perspektiv ser vi att de ungdomarna ligger ännu sämre till när det gäller psykisk ohälsa. Programvalen till gymnasiet är fortfarande väldigt könsstereotypa, tidigare könsmönster lever kvar. Flickor har generellt bättre betyg än pojkar i alla ämnen. Trots att vi jobbat med detta under årtionden har kvinnodominerade yrken lägre lön än mansdominerade.

Upprop som MeToo, Tystiklassen och Räckupphanden gav oss berättelser som upprör och som visade på behovet av ett intensifierat jämställdhetsarbete i skolan.

I Friendsrapporten från 2017 beskriver organisationen att de mött flera elever och lärare som är så vana vid sexuella trakasserier att de ser det som en del av vardagen och att det är så tjejer och killar beter sig mot varandra.

För att få stopp på sexuella trakasserier kan vi inte bara behandla symptomen utan måste också ta tag i de bakomliggande orsakerna.

Skolan är den viktigaste plattformen för att ändra synen på identitet och könsroller. I arbetet för att utplåna könsorättvisor är genuspedagogiken en viktig del i skolornas värdegrundsarbete. Bristen på jämställdhet uppstår inte ur tomma intet, utan bottnar i ojämlika strukturer och en syn på kvinnor och män som av en naturlag väsensskilda.

För att motverka detta, krävs en normkritisk pedagogik som aktivt går emot de könsnormer och den strukturella ojämlikhet som inte bara finns inom förskolan och skolans ramar, utan också i samhället i stort. En normkritisk genuspedagogik ger barnen många möjligheter, istället för de traditionellt begränsade.

Förskolans genusuppdrag formuleras i både skollagen och i läroplanen för förskolan. På motsvarande sätt är det för grundskolan och gymnasiet. Senast i juli 2018 kom förändringar i läroplaner och kursplaner för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet som bland annat gällde skrivningar om just jämställdhet.

För att jämställdhetsarbetet ska vara framgångsrikt måste det finnas med i hela verksamheten i förskola och skola. Jämställdhet kan varken vara beroende av enskilda eldsjälar på en skola eller klaras av på en fortbildningsdag, utan måste vara en del av det ständigt pågående utvecklingsarbetet på alla skolor.

I vissa kommuner finns genuspedagoger anställda som en resurs för skolorna. Men inte en enda genuspedagog finns i dagsläget anställd som just genuspedagog i Helsingborgs skolor och förskolor. Det finns heller ingen utarbetad övergripande plan för arbetet med jämställdhet, utan respektive skola/förskola arbetar på olika sätt med dessa frågor utifrån läroplanens krav.

Under några år i början av 2000-talet arbetade Helsingborgs skolor för ökad jämställdhet med projektet Elfte steget. I samband med detta föreslogs år 2003 att ett Jämställdhetscenter skulle skapas som en resurs för skolorna, istället för att varje skola skulle arbeta på var sitt håll. Men så blev det inte.

Vänsterpartiet vill se att uppdraget om genuspedagogik och jämställdhet i skolan stärks – det behövs riktade tydliga insatser, utbildningar och arbete med detta. Vi anser att det verkligen är dags nu år 2019 att åter ta tag i förslaget från 2003, för att stödja skolorna i deras arbeta för att uppfylla läroplanens jämställdhetsmål och i förlängningen därmed också bidra till ett jämställt samhälle, där alla oberoende av kön ges lika möjligheter. Genuspedagogiken behövs, om vi ska sluta vara ojämställda från förskoleåldern fram till pensionen.

För att lyfta och stärka arbetet med jämställdhet i skolan yrkar därför Vänsterpartiet

 att en utredning görs om hur ett resurscentrum med genuspedagoger bäst kan organiseras för att kunna ge all förskole- och skolpersonal stöd och kontinuerlig fortbildning kring genusfrågor samt kostnaderna för detta och

att en övergripande handlingsplan tas fram för ett intensifierat jämställdhetsarbete med stöd av ett resurscentrum i alla skolformer

För Vänsterpartiets fullmäktigegrupp

Ingrid Mattiasson Saarinen

 

 

V om arbetsmarknadsnämnden och socialnämnden i debatt om budget 2019

Skrivet av ingridm den . Postad i arbete, arbetslöshet, barnfattigdom, Hemlöshet, Jämställdhet, Kommunal politik, kriminalitet, kvinnojouren, Livskvalitet, missbruk, psykisk ohälsa, respekt, SFI, Socialtjänsten, Solidaritet, Stadens rum, trygghet, vuxenutbildning.

Arbetslösheten i Helsingborg är hög samtidigt som många företag har svårt att nyanställa, eftersom det saknas personer med rätt yrkesutbildning. Det finns också ett behov av att anställa fler inom välfärden.

Vänsterpartiet önskar se en välfungerande vuxenutbildning med både grundskole- och gymnasieutbildningar och inte minst olika yrkesutbildningar på olika nivåer, som matchar arbetsmarknadens behov och nära samarbetar med både arbetsförmedling, fackföreningar, branschorganisationer och olika företag.

Utbildning har sitt eget berättigande och kan för många vara en väg till en bättre framtid. Bra utbildning är ett sätt att minska klyftorna.

Vi välkomnar förslaget med samhällsorientering inom SFI-undervisningen, vi vill att den också har ett förstärkt genusperspektiv. Utbildningen ska både ge språkkunskaper och ha ett demokratiskt medborgarperspektiv.

Men Helsingborg har överlåtit att en stor del av SFI-undervisningen till privata företag. Det finns kvalitetsbrister hos många av dessa utförare, alltför stora klasser, alltför få behöriga pedagoger, betyg ges utan att tillräckliga kunskaper finns. I Malmö har staden tagit tillbaka SFI i egen regi. För att kunna ha ett långsiktigt kvalitetsarbete vill Vänsterpartiet att även Helsingborg gör detta när avtalen går ut.

Bland Lärarförbundets medlemmar är det endast 6 procent som säger sig vara positivt inställda till vuxenutbildning på entreprenad. Förbundet skriver att det senaste årets skandaler och rapporter om allvarliga missförhållanden, avtalsbrott och fusk inom entreprenadverksamheten vittnar om att systemet inte fungerar.

Utbildning på entreprenad har visat sig skapa en mängd problem i form av osäkra anställningsvillkor, sämre lokaler och lägre status för lärare. I synnerhet SFI brottas med stora utmaningar. Lärarförbundet menar att problemen kräver nya politiska åtgärder

I Helsingborg är barnfattigdomen högre än i många andra kommuner i Sverige. Enligt Barnombudsmannen levde år 2017 mer än var tionde barn i Helsingborg i barnfattigdom. Inte minst barn till ensamstående föräldrar har ofta en mycket pressad situation. En del av de barn och unga, som ingår i barnombudsmannens statistik, lever i familjer som har försörjningsstöd. Där har Helsingborgs stad möjlighet att göra en liten skillnad i dessa barns och ungas liv genom att bortse från att räkna med höjningen av underhållsstödet vid beräkning av försörjningsstöd.

Vänsterpartiet och regeringen har i år sett till att barnbidraget och studiebidraget höjts för första gången sedan år 2006. Också tack vare Vänsterpartiet och regeringen så har underhållsstödet för barn höjts. En höjning av riksnormen har gjorts för att möta höjningen av barn- och studiebidragen, men ingen motsvarande höjning har gjorts för att möta höjningen av underhållsstödet. Att bortse från att räkna med höjningen av underhållsstöd i inkomstunderlaget vid ekonomiskt bistånd till en ensamstående förälder, anser Vänsterpartiet vore högst rimligt och har därför anslagit 2 mnkr till detta i budgeten.

Socialtjänsten avspeglar hur solidariteten med utsatta människor fungerar i kommunen.Vänsterpartiet anser att socialtjänsten har ett viktigt ansvar för att sociala och inte bara ekonomiska aspekter vägs in i samhällsplaneringen.

Alliansen vill ge socialförvaltningen i uppdrag att arbeta med Insatser för att personer med missbruks-, beroende- och psykiatrisk problematik kommer i sysselsättning så att det offentliga utrymmet i city ska kännas tryggt och välkomnande.

Formuleringen utgår ifrån att dessa personer, som sitter t ex på Sundstorget eller vid Dunkers, stör och ska förflyttas. Det handlar inte om insatser för personens egen skull, utan för citybildens skull. Formuleringen utgår inte ifrån att dessa människor ska få hjälp och stöd för att må bra.

Vänsterpartiet tolkar att syftet med insatserna inte har att göra med socialtjänstens uppdrag. Det har att göra med alliansen vilja att putsa på stadens yta för att upprätthålla den bild av Helsingborg som man gärna vill visa upp. För oss i Vänsterpartiet är detta ett djupt cyniskt förslag. Vi har helt annan människosyn och en helt annan syn på socialtjänstens uppdrag.

Ingen i Helsingborg ska behöva gå hemlös. Det är utmärkt att Helsingborg fortsätter med “Bostad först”-modellen, som visat sig vara mycket framgångsrik. Vi vill att ”Bostad först”-programmet kraftigt utökas. Men de bostäder, som finns i detta program, är inte alltid en lösning. En viss form av kollektivt akutboende kommer alltid att behövas som komplettering och i nuläget behöver detta utökas.

Vänsterpartiet vill att kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer får den hjälp och det stöd de behöver. En handlingsplan mot våld mot kvinnor ska användas, utvecklas och utvärderas. Kvinnor med missbruk och/eller psykisk ohälsa är en utsatt grupp, som också särskilt bör uppmärksammas. Vi vill ge socialnämnden 3 miljoner för att utöka antalet platser i skyddat boende för kvinnor med missbruk och/eller psykisk ohälsa.

Vi vill också ge Socialnämnden 1 miljon för att förstärka stödet till föräldrar med placerade barn.

Vi vill att Helsingborgs stad stödjer Kvinnojourens verksamhet kraftfullare än idag, och då även när det gäller att trygga kvinnors situation efter jourboendet.

Kvinnojouren har slagit larm om att kvinnor, som levt gömda, har mycket svårt att hitta ett eget boende och starta om livet efter tiden på en kvinnojour. Vi vill därför att socialnämnden verkar för att dessa kvinnor, med eller utan barn, ges en social förtur i det bostadssociala programmet.

Vi vill att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck tas på största allvar och att tidigt stöd ges till unga som lever i en miljö med hedersproblematik. Detta kräver ett nära samarbete mellan skolan, elevhälsan och socialförvaltningen.

Sverige har länge varit ett land med lägre kriminalitet än andra länder. Det har en direkt koppling till att vi haft ett starkt välfärdssamhälle med relativt små klyftor. Idag förändras det i rasande tempo och klyftorna ökar och med dem också otryggheten och våldet. Att få fler människor att känna sig inkluderade i vårt gemensamma samhälle skapar en trygg stad.

Vänsterpartiet ser positivt på insatser till de som vill ha hjälp att lämna det kriminella livet. Vi ser också att en öppen stad där människor rör sig, är mycket effektivare än övervakning och kontroll. Socialt förebyggande arbete har länge fått stå tillbaka i budgetprioriteringar, vi vill lyfta fram det arbetet som avgörande för att skapa en trygg stad för alla.

Inlägg av Ingrid Mattiasson Saarinen i budgetdebatt 2019 om Arbetsmarknadsnämnden och Socialnämnden

V om skola, kultur, idrott och fritid i debatt om budget 2019

Skrivet av ingridm den . Postad i anti-rasism, arbetsmiljö, Arbetsvillkor, Bibliotek, förskola, fristadskonstnär, Fritid, Fritidsgårdar, HBTQ, Jämställdhet, Kommunal politik, Kultur, Mötesplatser, sexuella trakasserier, utbildning, yttrandefrihet.

Om Barn- och utbildningsnämnden

Det är i förskolan och i skolan som grunden läggs. Barn kommer dit med olika förutsättningar och det är dessa skillnader som skolan ska kompensera för. Skolan ska ge kunskap, bildning och färdigheter för livets alla skeden.

Vänsterpartiet vill att skolan och förskolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter, skolan ska öppna dörrar, inte stänga dem. Vi vill ha en likvärdig skola.

Forskning visar att barn som gått i förskolan klarar skolan bättre. En bra förskola är viktig för att utjämna skillnader utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund. Vi vill ha små barngrupper, där de vuxna kan se alla barn och möta deras behov. Men alltför många som är anställda inom förskolan eller skolan mår inte bra och många vittnar om sin pressade situation. Stora barngrupper och för få kollegor leder till en stressad arbetsmiljö. Vänsterpartiet vill att skolan ska få bättre förutsättningar. Och därmed också alla barn och unga som växer upp i Helsingborg, likaväl som personalen.

Vänsterpartiet tar de fackliga organisationernas oro på allvar när de säger att lärarbristen är en utmaning, att de behöver fler utbildade kollegor och en bättre arbetsmiljö. Vi anser att en bra pedagogisk verksamhet i skola och förskola kräver att personal är befriade från onödig byråkrati och garanteras tid för planering och kompetensutveckling. Lärare ska i första hand jobba med att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Därför måste annan personal finnas som kan avlasta lärarna, så att lärarna kan koncentrera sig på det pedagogiska uppdraget.

I Vänsterpartiets Helsingborg satsar vi på skolan, för att ge alla barn och unga en bra start i livet. Vi omfördelar därför och ger skolan ett tillskott på 30 miljoner. Vi vill att detta framförallt används för att öka lärartätheten och till att förbättra arbetsmiljön; i Lärarförbundets ranking 2018 är just lärartätheten och sjukfrånvaron de stora negativa faktorerna i Helsingborg. Genom att satsa på skolan, lägger vi grunden för en socialt mer hållbar utveckling och ett tryggare Helsingborg. Varje unge är viktig.

Skolan och förskolan ska också vara en trygg plats, fri från rasism, sexuella övergrepp och mobbing. De ska arbeta normkritiskt – ingen elev ska känna sig kränkt eller osynliggjord. Ingen ska behöva gå till skolan med en klump i magen.

Olika förväntningar och krav ställs på flickor och pojkar. Vem som tar och ges utrymme i klassrummet, skillnader i betyg och den psykiska hälsan ser olika ut på grund av kön. I arbetet med att utplåna könsorättvisor är genuspedagogik viktigt. Genuspedagogiken ger barnen många möjligheter istället för traditionellt begränsade. Ett aktivt jämställdhetsarbete är också bland de viktigaste insatserna för att förebygga sexuellt våld och sexuella trakasserier.

Det är viktigt att spegla olika barns erfarenheter och säkerställa att barnen slipper möta rasistiska stereotyper i förskolan och skolan. För att förstå rasism och homofobi är det centralt att det på förskolor och skolor diskuteras och lyfts fram olika sätt att leva och olika gruppers historia. I skolan måste det finnas en nolltolerans mot mobbning och sexuella trakasserier. Skolorna måste arbeta förebyggande och arbeta med värderingar och attityder. Vi vill därför förstärka det förebyggande arbetet i både förskola och skola mot rasism, homofobi, sexism, diskriminering och mobbning, liksom arbetet med genuspedagogik och normkritik i både förskola och skola.

Vi ser också ett ökande missbruk bland unga inte bara av narkotika utan även av dopingpreparat och spelberoende. I alliansens förslag talas om att skolornas förebyggande arbete mot narkotika ska ökas, vi vill att även det förebyggande arbetet mot dopingpreparat och spelmissbruk inkluderas i uppdraget. Vi vill också att studie- och yrkesvägledningen förstärks i grundskolan.

I uppdraget Modern arbetslivsorientering i stadens samtliga skolor vill vi ha fler aktörer involverade. I likhet med vad som redan sker i många kommuner vill vi ha en samverkan mellan skolornas studie- och yrkesvägledare, lokala fackliga organisationer, branschorganisationer, näringslivet och den ideella sektorn.

Om Kulturnämnden

Vänsterpartiet ville att Kulturnämnden skulle få använda 9 mnkr av det ackumulerade överskottet, varav 3 mnkr för att möta besparingsbetinget och 6 mnkr till biblioteksverksamheten.

Biblioteken är högt skattade av helsingborgarna. Det märks i besökssiffrorna, över en miljon besökare årligen. Men biblioteken i Helsingborg har under en följd av år varit underfinansierade. Det märks på områdesbiblioteken, men inte minst på stadsbiblioteket.

Vänsterpartiet har länge slagits för ett nytt stadsbibliotek, för några år sedan föreslog vi att ett nytt stadsbibliotek skulle byggas på Ångfärjetomten. I takt med att både omvärlden och staden förändras, uppstår nya behov och därmed behövs också nya lösningar. Vi föreslår nu i stället för ett renodlat bibliotek ett medborgarhus typ Dokk1 i Århus, ett hus för människor med medborgarservice, med platser för möten och upplevelser, men också med plats för böcker.

2015 fick kulturnämnden i uppdrag att leda arbetet med att utveckla mötesplatser i stad och på landsbygd i stadens regi. Vänsterpartiet vill att detta arbete nu intensifieras, inte minst mot bakgrund av att den utredning av antalet områdesbibliotek och deras lokalisering, som presenterades hösten 2016, lagts på hyllan.

Staden behöver sociala mötesplatser, som kan hysa både olika offentliga verksamheter och föreningslivet. Dessa mötesplatser ska finnas i närområdet. Vi vill att områdesbibliotekens lokala förankring som platser för information och möten utvecklas och de kan gärna finnas i flexibla lokaler som kan användas till flera funktioner, t ex i närheten av eller inrymda i skolor, fritidsgårdar, träffpunkter, familjecentraler eller service och vård.

Det senaste områdesbiblioteket är det i Rydebäck, som byggdes på 1970-talet. Staden har växt åtskilligt sedan dess, en översyn behövs. Vi vill att uppdraget Lokala mötesplatser i stad och på landsbygd samordnas med utredningen av antalet områdesbibliotek och deras lokalisering och att en slutrapport lämnas i november 2019.

All samhällsplanering måste ha inslag av kultur. I stadsplaneringen spelar lokaliseringen av mötesplatser, kulturella händelser och institutioner en viktig roll. Möjligheten att utöva och möta kultur i sitt eget bostadsområde är viktig. Vänsterpartiet har länge krävt att Kulturskolan ska finnas i olika stadsdelar, så att barn från hela Helsingborg ges större möjlighet att delta i verksamheten. Vi välkomnar därför förslaget att flytta ut Kulturskolan i olika bostadsområden.

Genom stöd till föreningar och projekt vill vi stödja både professionella kulturarbetare och amatörer. Vi vill att professionella kulturarbetare ges möjlighet att verka utanför institutionerna i Helsingborg. För att konstnärer ska få bättre förutsättningar vill vi att nämnden utreder förutsättningarna för att införa ateljé- och lokalstöd samt stödformer kring kollektivverkstäder.

Kultur måste också få kosta pengar och ta plats, speciellt om vi menar allvar med att den ska finnas för alla. För Vänsterpartiet är kultur en självklar del av välfärden, som inte kan prioriteras bort. Kulturen har ett eget värde som inte behöver motiveras av andra nyttoaspekter.

När demokratin inskränks i ett land är det alltid det fria ordet, den fria pressen och den fria konsten som först begränsas. Vänsterpartiet tycker att det vore skamligt om Helsingborg som första stad bryter ett samarbete med fristadsnätverket ICORN. Vi vill att Helsingborg ska fortsätta vara med i nätverket och ta emot en ny, förföljd fristadskonstnär 2019.

Om Idrotts- och fritidsnämnden

Vänsterpartiet vill uppmuntra ett allsidigt föreningsliv. Viktigt är att se över hur staden hjälper mindre föreningar så att vi både ökar delaktigheten i föreningen och rekryterar nya medlemmar, får fler föreningar och fler i de olika stadsdelarna, i stället för några dominerande.

Vi vill att tjejers aktiviteter uppmuntras och stödet ökas, i dag går en större andel av pengarna till killars aktiviteter. Vi vill att aktiviteter och mötesplatser finns i hela staden. Fritidsgårdar och andra mötesplatser med generösa öppettider är viktiga för att ta tillvara barns och ungas engagemang, kreativitet och vilja. Barn och ungdomar ska kunna påverka sina mötesplatser och ses som resurser.

Vi vill också ha generationsöverskridande mötesplatser/ allaktivitetshus, där både unga och vuxna helsingborgare kan mötas, likaså öppna för personer med funktionsvariationer.

Några av stadens verksamheter är redan HBTQ-certifierade såsom Dunkers utställningar/scenkonst och entréer som blev HBTQ-certifierade våren 2016, Kulturskolan har sedan också blivit det. Vi vill att detta arbete nu också startar på fritidsgårdarna, med målet att HBTQ-certifiera stadens samtliga fritidsgårdar/aktivitetshus. Vi föreslår också att detta finansieras av Kommunstyrelsen. Målet är att synliggöra normativa mönster, ge verksamheter verktyg för att kunna arbeta medvetet med normkritik och att skapa en miljö där alla känner sig inkluderade.

Nu finns en brist på hallar i staden, Helsingborg har t ex dubbelt så många invånare per hall som Landskrona och Lund. Det finns också en brist på specialhallar, t ex för gymnaster, simmare och friidrottare. Vänsterpartiet har därför skrivit en motion om att detta behöver utredas, kostnader tas fram och alternativa placeringar diskuteras, allt i samarbete med föreningslivet. Vi vill därför tidigarelägga bygget av en ny hall på Fredriksdalsområdet, som vi därför i vårt förslag till investeringsbudget flyttar från 2020 till 2019. Även flera föreningar med behov av specialhallar är trångbodda.

Eftersom vi i vårt förslag plockat bort både Landborgsgaraget och ett nytt stadsbibliotek, finns det i stället utrymme i plan 2020-2025 för någon/några specialhall/-ar. Vi vill därför att nämnden ges i uppdrag att i samarbete med berörda föreningar utreda kostnader och alternativa placeringar för gymnastik-, friidrotts-, sim- respektive ishall, detta för ställningstagande i kommande års budget.

Vi bifaller naturligtvis avgiftsfri lägerverksamhet för barn och unga enligt socialdemokraternas förslag. Detta är helt i linje med Vänsterpartiets politik. I år har många barn och unga i Helsingborg kunnat delta i avgiftsfria lovaktiviteter tack vare att Vänsterpartiet i samarbete med regeringen drivit igenom statliga bidrag för detta, något som i år gett Helsingborg 9 miljoner.

Några inlägg under budgetdebatt 2019 av Ingrid Mattiasson Saarinen

Jenny Björklund Hansson i budgetdebatt om vård och omsorg

Skrivet av ingridm den . Postad i Arbetsrätt & arbetsvillkor, Förkortad arbetstid, funktionsvariationer, Jämställdhet, Kommunal politik, Livskvalitet, psykisk ohälsa, Vård & omsorg.

I en tid då fler blir äldre och behöver vård så tampas Vård- och omsorgsnämnden med en nationell brist på omvårdnadspersonal. Den personal som redan är anställd har dessutom höga sjuktal.

Enligt Kommunal jobbar över hälften av alla undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter deltid. Normen inom dessa yrken är alltså egentligen deltid. De som arbetar deltid inom vården gör inte det för att lönen är så ofantligt hög att de kan kosta på sig ett deltidsarbete, nej tvärtom, de gör det för att orka jobba, för att kunna behålla det jobb de har och inte jobba sig sjuka.

Deltidstendensen säger något om vården, den ger en signal om att detta är ett jobb de anställda i dagsläget inte mäktar med på heltid.

Just sjukskrivningarna inom vården är nämligen höga. Vänsterpartiet anser att detta är ohållbart! Vi kan inte fortsätta ha en vård som leder till sjukdom och utbrändhet hos personalen.

Vänsterpartiet är därför övertygade om att vi måste genomföra en arbetstidsförkortning med bibehållen lön inom vården. De som inte tror att en 30 timmarsvecka är möjlig brukar säga att vi inte har råd och att vården skulle förlora i kontinuitet. Vänsterpartiet tror precis tvärtom, vi har inte råd att avstå.

Vi måste ha en vård där medarbetarna trivs och vill stanna, utan att ha personalen med oss klarar vi inte framtidens utmaningar.

Vänsterpartiet tror inte att vi har råd att förlora i rekrytering av ny personal, fortsätta med höga sjukskrivningar och tvinga stressade, utslitna undersköterskor att jobba mer och mer. Vi tror tvärtom, att först när vården får goda arbetsvillkor, så kommer vi tillrätta med de problem vi ser idag. 30 timmars arbetsvecka är en nödvändig lösning inom vården.

Vänsterpartiet är på nationellt plan för en generell arbetstidsförkortning, men på lokal nivå tycker vi det är rimligt att börja med 30 timmarsvecka på en arbetsplats inom vården då det är där det behövs allra mest. Vänsterpartiets förslag är att vård- och omsorgsnämnden ges i uppdrag att starta ett 3 årigt projekt och att följeforskning finns kopplad till projektet för att säkerställa effekterna och göra en ordentlig utvärdering. Det tror vi är ett steg mot en lösning på vårdens problem.

En annan viktig del i äldreomsorgen handlar om depression och psykisk ohälsa. Depression och självmord är betydligt vanligare bland äldre än bland yngre. Vänsterpartiet vill att kommunen upprättar en handlingsplan för att förebygga självmord. Vi vill också att kommunen fortsätter att satsa på aktivt uppsökande verksamhet då alldeles för många besväras av ensamhet.

Vänsterpartiet ser också att det finns ett ökat behov av stöd för personer med funktionsnedsättningar. Det behövs en plats dit en kan gå och få juridisk rådgivning och träffa specialistkompetens.

De handikappades samarbetskommitte, DHS, har tidigare varit med och drivit ett brukarstödcentrum som dåvarande femklövern la ner år 2009. I HD löd rubriken ”Handikappade går miste om juridisk hjälp”. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att utreda möjligheten att återuppta det stöd som en gång förlorats.

Det är en mänsklig rättighet att kunna informera sig om vilket stöd som finns att få om en har en funktionsnedsättning. Ett Brukarstödcentrum hade varit en bra samlingspunkt för sådan verksamhet i samarbete med DHS, som då kan bli en naturlig koppling in till de olika föreningarna. En viktig del i ett Brukarstödcentrum skulle t.ex. kunna vara specialistkompetens för barn med funktionsnedsättningar.

I mål och ekonomi 2019 skriver vård- och omsorgsnämnden att ”tillgänglighetsfrågor och kommunikation för personer med funktionsnedsättning kan utvecklas”, även gällande detta skulle ett Brukarstödcentrum kunna vara en naturlig samarbetspart.

Vänsterpartiet vill med bakgrund av detta, ge vård- och omsorgsnämnden i uppdrag att utreda former och kostnader för en återstart av ett Brukarstödcentrum.

Jenny Björklund Hansson
ersättare (V) i kommunfullmäktige och i vård- och omsorgsnämnden