Interpellation till socialnämndens ordförande Ann-Christine Borgman och ordförande
i HR-utskottet Maria Winberg Nordström angående Arbetsmiljöverkets rapport om arbetsförhållandena på Helsingborgs socialförvaltning.
Arbetsmiljöverket har i en rapport daterad den 1 juli 2016 gett svidande kritik till ledningen på socialförvaltningen i Helsingborg. Vid en inspektion som utfördes den 7 juni 2016 påtalades allvarliga brister i arbetsförhållandena för de anställda socialsekreterarna på de flesta sektionerna.
Genomgående visar det sig i rapporten att det saknas uttalade mål och riktlinjer vad gäller att verka för en god arbetsmiljö som motverkar ohälsa hos de anställda. Vidare är arbetsbördan alldeles för hög, det saknas tydliga rutiner för hur arbetet ska utföras, organisationsförändringar med nya chefer har lett till en ökad arbetsbelastning i stället för avlastning, och mycket onödig administration med styrkorten skapar ständig stress och ohälsa hos personalen.
Denna kritik är lik den som tidigare kommit fram i stadens egna medarbetarundersökningar. Ledningen måste ta Arbetsmiljöverkets rapport på djupaste allvar, eftersom man nu även åläggs att presentera konkreta åtgärder på många punkter senast den 1 december 2016.
Mot bakgrund av detta undrar vi:
Hur tänker ni uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställer i sin rapport?
På vilket sätt tänker ni på allvar ta hänsyn till de anställdas synpunkter om nödvändiga förändringar?
Interpellation till ordförande i Arbetsmarknadsnämnden om verksamheten inom SIA, Steget innan arbete.
Arbetsmarknadsnämnden har på uppdrag av Vård- och omsorgsnämnden bedrivit arbetsträning och daglig verksamhet. Arbetet har bedrivits inom verksamheten SIA, Steget innan arbete. Medarbetarna inom SIA har under flera års tid utvecklat verksamheten på ett mycket professionellt sätt. Man har arbetat långsiktigt för att övervinna hinder och öva upp förmågor. Några deltagare har varje år kunnat gå vidare till ett arbete utanför SIA medan andra har en mer permanent plats inom SIA.
Vård- och omsorgsnämnden har nu valt att inte förlänga avtalet med Arbetsmarknadsnämnden med motiveringen att man vill erbjuda deltagarna flera valmöjligheter.
En väl fungerande verksamhet kommer att slåss sönder efter beslutet om entreprenadutsättning och många medarbetare, deltagare och anhöriga är djupt oroade över detta. 120 deltagare och 35 medarbetare berörs av denna förändring, men deras röster och åsikter har inte kommit till tals i den utredningen som har används som underlag för det fattade beslutet.
Med anledningen av att Vård- och omsorgsnämnden inte förlänger avtalet med Arbetsmarknadsnämnden vill vi ställa följande frågor:
Vad kommer konsekvenserna att bli för de anställda inom SIA?
Har det upprättas en konsekvens- och riskanalys inför denna förändring?
Har personalen fått möjlighet att påverka sin arbetssituation?
Vad anser du fördelarna är med denna förändring? Ser du några nackdelar?
Interpellation till ordförande i Vård- och omsorgsnämnden om anledningen till att inte förlänga avtal med Arbetsmarknadsnämnden avseende arbetsträning och daglig verksamhet enligt LSS (SIA).
Enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, sägs bl a att verksamhet enligt denna lag ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet, ska bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter, ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet, den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor och insatserna ska vara varaktiga och samordnade.
Arbetsmarknadsförvaltningen har på uppdrag av Vård- och omsorgsförvaltningen bedrivit arbets-träning och daglig verksamhet för de som befinner sig närmast arbetslivet i flera år. Arbetet har bedrivits på ett professionellt sätt med kunniga medarbetare.
Deltagarna inom Arbetsförvaltningens SIA, Steget innan arbete, kommer förutom från Vård- och omsorgsförvaltningen från Arbetsförmedlingen, andra kommuner samt privata företag i behov av arbetsträning, dvs inom SIA finns deltagare med många olika bakgrunder vilket bidrar till en känsla av integrering i ett större sammanhang. Verksamheten finns bland annat på Kompetenscentrum Norrehed, men finns även inom andra verksamheter inom Helsingborgs stad och hos externa.
Inom SIA finns ett antal olika verksamheter med skiftande inriktning, inom verksamheterna sker såväl kartläggning av arbetsförmågan som träning i att fungera i ett arbete och övervinna de hinder som finns. Arbetet är långsiktigt, det tar ofta lång tid att övervinna hinder och öva upp förmågor. Några deltagare får arbete
Nu har Vård- och omsorgsnämnden valt att säga upp avtalet med Arbetsmarknadsnämnden. En väl fungerande verksamhet slåss sönder och många är djupt oroade. 120 deltagare och 35 medarbetare berörs av denna förändring men deras röster och åsikter har inte kommit till tals. Beslutet har alltså inte förankrats hos de berörda.
Det framgår i genomförda utredningen som ligger till grund till beslutet att en ny arbetsgrupp av konsulter måste anställas för att kunna genomföra denna förändring. Detta kommer att innebära ökade kostnader för VOF.
Vi vill därför ställa följande frågor till ordförande i Vård- och omsorgsnämnden
har det funnit kritik inom VOF/VON när det gäller hur AMF/AMN har arbetat med arbetsträning och daglig verksamhet enligt LSS för de personer som tillhör personkrets 1 och 2?
vilka är de fördelar som VOF/VON tänker kan uppnås med att verksamheten läggs ut på entreprenad?
hur stor kommer kostnaden att vara för att upprätta en enhet med de konsulter som behövs för att genomföra förändringen?
har de fackliga organisationerna deltagit (enligt samverkansavtalet) i utredningen som ligger till grund för denna förändring? Om inte, varför?
för hur lång tid kommer entreprenadavtalen att tecknas?
vilka blir fördelarna respektive nackdelarna för deltagarna med att verksamheten entreprenadutsätts?
kommer verksamhet inom AMF/AMN fortsatt finnas kvar som ett alternativ att välja för den som så önskar?
Några bilder från årets Prideparad i Helsingborg. Visst, vi vet att det inte räcker att bara gå med i Prideparaden med en regnbågsflagga i handen. Prideparaden är förvisso en jätteviktig symbol för kampen mot homofobi, men endast en symbol så länge som den inte följs av handling.
Vänsterpartiet lämnade redan i december 2013 en motion om att HBT-certifiera kommunens samtliga verksamheter. Den avslogs av de blågröna i maj 2015.
I vårt budgetförslag för 2015 ville vi avsätta 2 mkr för att samtliga medarbetare inom Kontaktcentret och inom Socialnämnden skulle få utbildning och kunskap om hbtq-frågor. Vi ville också att en handlingsplan skulle tas fram för hbt-certifiering av stadens samtliga övriga verksamheter i enlighet med vår motion. Den styrande treklövern sa att de vill undersöka möjligheterna, medan vi ville avsätta pengar i budgeten för att starta med certifieringen omedelbart.
I budget för 2016 ville vi avsätta 5 miljoner årligen i ett treårigt projekt för HBTQ-certifiering i samarbete med RFSL av stadens samtliga verksamhete RFSL hade lämnat en offert, att utbilda all stadens personal skulle kosta fem miljoner per år i tre år. RFSL ansåg också att det är mycket viktigt att certifieringen omfattar alla stadens verksamheter. Även denna gång blev det ett nej, nu av de blågröna, dvs Alliansen plus Miljöpartiet.
Motion om att utvidga Pålsjö naturreservat till att omfatta även det öppna området söder om Pålsjö slott enligt den ursprungliga planen.
Flera samrådsmöten, där såväl privatpersoner som organisationer med olika intressen av naturområdet fick tillfällen att yttra sig, hölls om Pålsjö naturreservat. Pålsjöområdet skulle inte bara bevaras, utan dessutom förbättras. Redan vid det första samrådsmötet ställdes frågan om området söder om Pålsjö slott ingick i naturreservatet. Detta eftersom det fanns farhågor att detta kunde vara i farozonen för bostadsändamål. Lugnande besked gavs: det enda bostadsbyggande som planerades var på marken söder om Senderöds koloniområde.
I remissunderlaget sägs till yttermera visso ”Åkrar norr och söder om Pålsjö slott: Landskapsbilden är av stort värde runt Pålsjö slott, varför det är angeläget att ytorna förblir mer eller mindre öppna. Långsiktigt mål: Åkrar med ekologisk odling alternativt gräsmark med bete eller slåtter. På ytorna kan enstaka träd- och buskgrupper planteras som ger rumskänsla utan att skada öppenheten och utblickarna.”
Vi i Vänsterpartiet liksom många andra organisationer och helsingborgare kände oss lugnade av detta besked. Men en helt annan plan, än den vi och många andra studerat under samrådstiden, lades fram i kommunfullmäktige den 19 april i år.
Efter att vi alla under lång tid, gång efter gång, både muntligt och skriftligt, fått bekräftat att hela Pålsjöområdet skulle skyddas från exploatering, har stadsledningsförvaltningen fått igenom en förändring. Åkern söder om Pålsjö slott ska nu bli villatomtsmark, tänkta som ett attraktivt lockbete för företag som funderar på att etablera sig i Helsingborg.
Det är lätt att vara efterklok. Naturligtvis borde vi även ha studerat det som vi hade som underlag för beslutet i kommunfullmäktige. Men i likhet med många andra och kanske även en hel del fullmäktigekollegor, var vi så nöjda med de besked vi fått under handläggningen av ärendet, att vi inte anade något som helst oråd.
Vi yrkar därför
att Pålsjö naturreservat utvidgas till att omfatta även det öppna området söder om Pålsjö slott enligt det ursprungliga förslaget.
Förtroendekrisen inom vården fortsätter och fördjupar sig. Protesterna mot orimliga arbetsvillkor och dålig löneutveckling fortsätter hos vårdpersonalen i Region Skåne. Denna gång är det barnmorskorna på Helsingborgs lasarett som har fått nog. De har inte fått gehör för sina förslag om att förbättra arbetsvillkoren på sin arbetsplats.
Vårdpersonalens protester är ett resultat av en underfinansierad vård i Region Skåne under lång tid. Styrande politiker har i stället för att prioritera rimliga arbetsvillkor och god löneutveckling, valt att hålla en låg skattesats och privatisera verksamheter för att spara pengar. I ett försök att bli av med underskott i verksamheterna har omorganiseringar gjorts som inte varit förankrade hos vårdpersonalen. Politikerna har trott sig veta bäst och trots protester genomdrivit organisationsförändringar. Resultatet av detta upplever vi nu, när vårdpersonalen till slut har fått nog.
Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia, skriver på Aktuella frågor i HD 2016-07-18 att det är politikernas spariver som gör att förlossningsvård och kvinnors hälsa hotas. Hon uppmärksammar tre fenomen som hänger ihop: felbehandlingar, sjukskrivningar och uppsägningar. Vidare konstaterar Maria Stanfors att minskade resurser inom vården leder till risk för felbehandlingar och arbetsmiljöproblem med reaktioner bland de anställda.
Receptet för att få en sjukvård att lita på, med bra arbetsvillkor, god arbetsmiljö och god löneutveckling för vårdpersonalen, är att skjuta till pengar genom en skattehöjning. Regionen kan inte fortsätta bedriva underfinansierade verksamheter. Region Skåne har bland de lägsta landstingsskatterna i Sverige. Detta kan inte vara ett självändamål, när vårdpersonal går på knäna, operationer ställs in och skjuts upp och gravida kvinnor inte känner trygghet inför att de vid förlossningen ska få den vård de behöver.
En skattehöjning ger möjlighet att vända utvecklingen för vården i Region Skåne. Då kan vi erbjuda det som vårdpersonalen förtjänar, nämligen en god arbetsmiljö, bra arbetsvillkor och schyssta lönevillkor. Och den som behöver vård kan känna sig trygg och veta att man möter personal med de bästa förutsättningarna att ge vård.
Dessutom förutsätter en bättre arbetsmiljö att arbetsgivaren värdesätter den kunskap som finns hos personalen och bemöter deras rimliga krav. Det är dags att lyssna på de professionella och sluta värdesätta ett ledarskap, som inte står upp för sina anställda.
