Författare: jennybjorklundhansson

Hemlöshet är en av vår tids största samhällsproblem, och det är en problematik som syns tydligt även här i Helsingborg. Kartläggningar från kommunen och ideella organisationer som Hemlösas Hus visar olika siffror, men vi vet att det rör sig om flera hundra människor – människor utan trygghet, utan stabilitet och utan en plats att kalla hem. Bakom varje siffra finns en människa med en egen berättelse, och det borde påminna oss om att hemlöshet aldrig är ett individuellt misslyckande. Det är ett samhällsproblem.

Kommunens senaste kartläggning visar att akut hemlöshet fortsätter att vara en stor utmaning i Helsingborg. Många av de som lever i akut hemlöshet har komplexa behov kopplade till missbruk eller psykisk ohälsa. Samtidigt ser vi att återkommande hemlöshet ökar, vilket tyder på att de insatser som görs inte är tillräckligt långsiktiga. Flera personer har ingen kontakt alls med socialtjänsten eller andra myndigheter, och det är ett tydligt tecken på att samordningen mellan aktörerna måste stärkas.

Det görs en bra arbete i Helsingborg, och vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram att modellen Bostad först är en viktig del av stadens arbete. Den ger människor med social problematik en möjlighet att få ett permanent boende, vilket är en grundläggande förutsättning för att kunna skapa stabilitet och förändring. Men vi måste också vara tydliga: Bostad först hanterar inte den strukturella hemlösheten. Den strukturella hemlösheten är när människor utan missbruksproblematik eller psykisk ohälsa ändå stängs ute från bostadsmarknaden på grund av höga hyror, bostadsbrist eller otrygga anställningar. Det är här vi behöver politiska beslut som tar ett helhetsgrepp.

Hemlöshet är inte en naturlag, utan en konsekvens av politiska prioriteringar. När vi ser att människor lever i akut hemlöshet år efter år, när familjer vräks och när människor fastnar i cykel av bostadslöshet, så måste vi våga säga att det vi gör idag inte räcker.

Vi behöver fler långsiktiga lösningar, men vi behöver också möta det akuta behovet. Därför har vi i Vänsterpartiet föreslagit att Helsingborg ska bygga ett akutboende. Ett sådant boende skulle inte lösa alla problem, men det skulle ge människor som lever i akut hemlöshet en trygg plats att sova, återhämta sig och få stöd. Det är en viktig del i att komplettera stadens arbete.

Samtidigt ser vi att det ideella civilsamhället bär ett stort ansvar för att hjälpa stadens mest utsatta. Hemlösas Hus, Värmestugan och andra organisationer möter varje dag de människor som står längst ifrån trygghet och stabilitet. I vår budget har vi föreslagit att stärka de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för dessa aktörer. Men vi vill också vara tydliga: det är inte deras ansvar att lösa ett problem som kräver politiska lösningar. Helsingborgs stad måste ta ett större ansvar.

Det handlar om vilket samhälle vi vill bygga. Ett samhälle där vi accepterar att människor lever utan hem, eller ett samhälle där vi ser bostaden som en mänsklig rättighet. Det är sant att de som lever i hemlöshet inte är en homogen grupp, men det är just därför vi behöver en stark och välfungerande välfärd som fungerar på alla nivåer. Människor måste ha råd att bo och leva. Det behöver finnas tid för att bli lyssnad och förstådd. Vi måste arbeta förebyggande för att stoppa vräkningar och stärka trygghetssystemen.

Trots dessa tydliga behov har gång på gång Vänsterpartiets förslag röstats ner av styret och Sverigedemokraterna. Det är samma Sverigedemokrater som nu ställer en interpellation till Moderaterna och frågar vad som görs för de som sover utomhus. Och jag kan inte låta bli att undra: hur kan ni erkänna problemet, men samtidigt säga nej till lösningar som skulle kunna göra skillnad? För oss i Vänsterpartiet är det obegripligt.

Vi i Vänsterpartiet vet vilken stad vi vill bygga – en stad där ingen lämnas utanför,  där samordningen mellan olika aktörer fungerar och där bostaden ses som en grundläggande rättighet så att alla våra medborgare har rätt till en trygg plats att kalla hem. 

Joacim Petersson (V) ledamot kommunfullmäktige,  i debatten på fullmäktige sammanträdet i januari 2025

Solidaritet med Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson

Vänsterpartiet Helsingborgs styrelse och kommunfullmäktigegrupp, vill uttrycka vårt fulla stöd för Hamnarbetarförbundet och deras rätt att genomföra fackliga stridsåtgärder i solidaritet med civilbefolkningen i Gaza och stå upp mot folkmordet. Arbetsdomstolens beslut bekräftar att den varslade blockaden är legitim och förenlig med gällande arbetsrätt, vilket ytterligare understryker vikten av fackliga organisationers rätt att agera utifrån sina medlemmars beslut.

Samtidigt ser vi med stor oro på att Erik Helgeson, en vald facklig företrädare, nu hotas av uppsägning med hänvisning till ”rikets säkerhet”. Att en arbetsgivare försöker tysta en facklig representant genom vaga och allvarliga anklagelser är ett angrepp på den fackliga rörelsen och yttrandefriheten. Denna utveckling måste kraftfullt ifrågasättas och motarbetas.

Vi står bakom Hamnarbetarförbundet och kräver att Erik Helgeson ges full transparens och rättssäkerhet i denna process. Fackliga företrädare ska inte tystas eller straffas för att de företräder sina medlemmar. En sådan utveckling är oacceptabel i en demokrati.

Solidaritet och sammanhållning är grunden för en stark facklig rörelse. Vi uppmanar alla som värnar om fackliga rättigheter och yttrandefrihet att visa sitt stöd för Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson.

Anförande i debatten kring vår motion om lika rätt till förskoleklass i kommunfullmäktige 250121:

Vänsterpartiet har lagt ett förslag på att ge alla barn lika rätt till förskoleklass. För oss är det viktigt att elever med oavsett funktionssätt ges möjlighet att aktivt nyttja sin rätt och ta sin plats i ett demokratiskt samhälle, därför är en likvärdig utbildning otroligt viktig. Alla elever ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Därför är det olyckligt att det finns ett glapp mellan förskolan, anpassad skola och särskilda undervisningsgrupper för elever med stora behov av anpassningar. För den här frågan är inet bara en skolfråga, det är en fråga om en likvärdig skolgång och i slutändan om demokrati och lika rättigheter. Därför är det synd att kommunala rådet för funktionshinderfrågor inte fått uttala sig i frågan, för funktionsrättsfrågor berör inte bara äldreomsorg, som det lätt blir det berör frågor genom hela livet. Jag kommer dock inte dra motionen till votering om återremiss, för jag tror inte resultatet blir ett annat. MEN jag har även i en annan motion om ett arbetsliv för alla påtalat vikten av att vi använder oss av det kommunala rådet och vill ändå skicka med att jag tycker att det är viktigt att vi använder oss av våra råd. 

Förskoleklass blev obligatoriskt 2018, ganska snabbt därpå väcktes röster om hur det skulle bli till exempel för barn med intellektuell funktionsnedsättning, en så kallad IF-diagnos. Föräldrar kritiserade kommunerna som ju hade ansvaret för att uppfylla skolplikten och att de inte tog deras barns situation på allvar, det är snart 7 år sen. I Helsingborg har inget hänt för att förbättra situationen. Men i andra kommuner däremot så lyssnade man och förstod att det här faktiskt drabbade de barn mest, som hade störst behov av stöd. Efter det har många kommunder inför särskilda undervisningsgrupper bland annat för målgruppen som ska in i den anpassade grundskolan. Stockholmsstad, Huddinge, Västerås, Hedemora är några exempel och för en tid sedan fick Vänsterpartiet i Lund genom att man ska utreda ett införande i Lund. De flesta kommunerna har valt att kalla verksamheten för förberedande förskoleklass. I Hedemora skriver man att den förberedande förskoleklassen är till för de barn som före fem års ålder är utredda och diagnostiserade med en sådan diagnos så att de från och med årskurs 1, kommer att tillhöra målgruppen för anpassad grundskola. Dvs förskoleklass för de elever som ska gå i anpassad grundskola. Vi vill se att Helsingborg också ser till att ge alla barn rätt till förskoleklass. 

Jag vill särskilt lyfta barnen med en intellektuell funktionsnedsättning. Vad är då en IF-diagnos? Barn kan diagnostiseras med en IF diagnos från 3 års ålder, en lindrig IF-diagnos är inte säker att diagnostisera förrän barnet är 5 år och för en del fastställs diagnosen först i skolåldern. En IF-diagnos fastställs inte bara genom att titta på att den intellektuella nivån ligger under IQ 70, utan man tittar också på den adaptiva förmågan, tänk “adapt”, nämligen hur vi människor anpassar oss till det omliggande samhället och människorna i det. Varför berättar jag allt detta? Jo, för att man som 5 åring har stora svårigheter med att förhålla sig till sin omgivning, men får sämre förutsättningar för skolstart än de som inte har samma svårigheter, så behöver kommunen agera. För att citera Amirs (L) bevingade ord i HD men i helt annat syfte “så gör det mig heligt förbannad” när politiker väljer att inte ta de som redan har det tuffast i skolan, situation på allvar.

Vänsterpartiet har även lyft detta problem i riksdagen med (även Liberalerna har gjort det) , men det verkar inte hända så mycket tyvärr. Det gör att kommunerna behöver agera. För barnen som redan har det tufft med lärandet har inte tid att vänta.  

Jenny Björklund Hansson (V) kommunalråd