Jag är feminist, socialist och republikan
Tal av Ingrid Mattiasson Saarinen (V) vid FemHbgs manifestation på Stortorget i Helsingborg den 19 april för en reformering av Svenska Akademien och ett försvar för det arbete i denna riktning som initierats av Sara Danius.
Jag är feminist, socialist och republikan. För mig handlar allt i grunden om rättvisa, om rättvisa och alla människors lika rättigheter.
För 107 år sedan, år 1911, sökte en kvinna tjänsten som professor i civilrätt i Uppsala. Hon stoppades av den manliga universitetsledningen som försvarade sig med att kvinnor i allmänhet hade dåliga förutsättningar för högre intellektuellt arbete.
För 97 år sedan, år 1921, fick kvinnor för första gången rösta i Sverige. Motståndet hade varit stort, man oroade sig för att den kvinnliga naturen skulle ta skada av att bli politiskt medveten och undrade hur kvinnorna skulle kunna kombinera husmorssysslorna med politiken.
För 44 år sedan skrev Suzanne Osten och Margarets Garpe pjäsen ”Jösses flickor – befrielsen är nära”. Då 1974 sambeskattades fortfarande gifta kvinnor med sina män, då fanns ingen föräldraförsäkring, ingen fri abort och inte heller någon sjukpenning för gifta kvinnor.
Jag är feminist, socialist och republikan. För mig handlar allt i grunden om rättvisa och alla människors lika rättigheter.
Saker förändras inte automatiskt. Det är några som har kämpat för alla de rättigheter vi har fått, rättigheter värda att slå vakt om. Och vi kan se, att det ännu finns mer att kämpa för.
De patriarkala strukturerna liksom klasskillnaderna är kvar än i dag. Genom att sluta oss samman, kan vi göra våra röster hörda och skapa förändring.
I höstas, nära hundra år efter det att vi kvinnor fick rösträtt i Sverige blev det smärtsamt tydligt att mycket ännu återstår till dess vi är jämställda och betraktas som jämlikar.
Det var när kvinnor världen över ställde sig upp och sa ”Stopp, nog nu!”. I bransch efter bransch kom vittnesmål om sexuella övergrepp och trakasserier.
Nog nu. Det är en fråga om makt. Att behålla den. Och att bli berövad den.
För 104 år sedan, år 1914, blev Selma Lagerlöf som första kvinna invald i Svenska Akademien. För 5 år sedan, år 2013, blev Sara Danius, invald i Svenska Akademien. Två år senare, år 2015, blev hon ständig sekreterare.
Sara Danius fick då decennier av otvättad byk i sitt knä.
Den 21 november förra året vittnade 18 kvinnor i Dagens Nyheter om kulturprofilens sjaskiga maktspel, som fram till detta datum hade viftats bort.
De tidigare ständiga sekreterarna herrarna Allén, Engdahl och Englund hade låtit oegentligheterna pågå under mer än tjugo år, trots många varningssignaler.
För några dagar sedan protesterade 200 författare i ett upprop mot vad de beskriver som sexism, jäv och maktmissbruk inom Akademien.
I måndags kritiserade drygt 100 forskare i en debattartikel i Dagens Nyheter de kvarvarande ledamöternas oförmåga att bedriva verksamheten.
Forskarna skrev att ”Drivande krafter har valt att under mer än tjugo års tid negligera anklagelser om sexuella övergrepp. Man har uttryckligen nonchalerat vittnesbörd från de kvinnor som berättat om vad de utsatts för och odlat en tystnadskultur som uppvisar alla tecken på nepotism, jäv och vänskapskorruption”. Slut citat.
Efter Sara Danius avgång har många har krävt att även de resterade akademiledamöterna ska lämna sina platser. Så att Akademien i grunden kan reformeras.
Jag instämmer. Som feminist, socialist och republikan. Det är nog nu.