Debatt om de långtidsparkerade lastbilarna
Vi ser inte dem som tillverkar våra mobiler eller syr våra kläder under många gånger urusla förhållanden i ett låglöneland.
Men vi ser på Marknadsvägen och i Bruces skog en del av de lastbilschaufförer, som också under urusla förhållanden fraktar varorna till våra affärer och företag.
Hade vi inte haft företag i Helsingborg och på andra platser i Sverige, som vill ha billigast möjliga transporter utan hänsyn till under vilka villkor dessa utförs, så hade inte detta med de långtidsparkerade lastbilarna funnits och varit ett problem.
Vänsterpartiet tycker att den styrande alliansen vare sig gjort tillräckligt i dialog med stadens företag och/eller sett till att lagar och regler efterföljts, så vi skrev en interpellation till stadsbyggnadsnämndens ordförande Christian Orsing om detta.
I debatten i kommunfullmäktige i onsdags om interpellationen sa Ingrid Mattiasson Saarinen bland annat:
Hade vi inte haft företag i Helsingborg och på andra platser i Sverige, som vill ha billigast möjliga transporter utan hänsyn till under vilka villkor dessa utförs, så hade inte detta med de långtidsparkerade lastbilarna funnits och varit ett problem.
Situationen och problematiken kring de långtidsparkerade lastbilarna är ju inte heller inte ny, utan har pågått i flera år. Den har lyfts tidigare i både stadsbyggnadsnämnden och kommunalrådsberedningen.
I svaret skriver Christian Orsing bland annat att en viktig del är att adressera och ta dialogen med de företag som anlitar dessa lastbilar för transporter.
Att ha en dialog med företagen är ju också det som förts fram i dessa tidigare diskussioner, som något staden skulle göra. Men inget tycktes hända, de långtidsparkerade lastbilarna blev inte färre.
Vänsterpartiet tycker att staden borde drivit frågan än hårdare, man kunde ha utnyttjat sina kontakter och tagit dialogen inte bara med de logistikföretag som finns i staden, men också och kanske framförallt med köparna av transporter. Dessutom naturligtvis i ett samarbete med både Familjen Helsingborg och andra nätverk.
I Näringslivsprogrammet står det ju till och med kursiverat att Helsingborgs stad är känt för sin proaktivitet.
I remissversionen till stadens nya näringslivsprogram stod det också att staden strävar efter att motverka olagligt cabotage, dvs transport av gods inom ett lands gränser, utfört av ett företag som är registrerat utanför detta lands gränser.
Men detta hade av någon anledning strukits i den slutgiltiga versionen. Kanske därför att det är självklart att staden vill ha företag i Helsingborg, som följer lagar, kollektivavtal och andra regler. Så varför då endast peka ut olagligt cabotage?
Jo, kanske därför att även stora, utåt sett seriösa företag anlitar de mindre seriösa åkerierna för att få billigare leveranser.
Det är bland annat detta som Transport som facklig organisation tagit fasta på när de inlett en dialog med köparna av transporter, i stället för med åkerierna. Köparna har varumärken, som representerar ett avsevärt ekonomiskt värde medan åkerierna och transportförmedlarna är tämligen okänsliga.
I svaret står bland annat också att staden har begränsade verktyg för att lösa problemet, som i stor utsträckning är ett nationellt och ett europeiskt problem.
Naturligtvis handlar problematiken även om regelverk på riksplanet och på EU-nivå.
Men steg ett tycker vi i Vänsterpartiet, är att se till att de regler, som redan finns, också följs.
Utöver att ha en dialog med företagen och påtala den betydelse frågan har för både företagens och stadens varumärke, kunde staden också sett till att i likhet med i andra fall arbeta förvaltningsövergripande med polis och andra myndigheter för att slå till mot verksamheter som på ett eller annat sätt strider mot regler och lagar.
Den seriösa åkerinäringen är utsatt för omfattande konkurrens, där förare från låglöneländer utnyttjas hänsynslöst.
Genom att inte agera, låter vi det fortsätta.
Det finns sedan 2018 ett utökat beställaransvar för den som yrkesmässigt anlitar en transportör, det finns ju både lokala föreskrifter plus delar av brottsbalken, miljöbalken och ordningslagen och dessutom Trafiklagstiftningen, som bland annat förbjuder veckovila i hytt.
I budgetförhandlingar med regeringen fick Vänsterpartiet år 2016 igenom en satsning att Polismyndigheten skulle få 25 miljoner kronor extra per år under 2017-2020 till Polismyndigheten just för att motverka illegal cabotageverksamhet.
Dessutom, det är inte bara en vinst för chaufförerna, för de fackliga organisationerna och de seriösa transportföretagen utan också för miljön, när inte oskäliga löner och arbetsvillkor bidrar till att priserna för lastbilstransporter hela tiden pressas nedåt.
Både därför att transporter på annat sätt än med lastbil, då lättare kan konkurrera med lastbilstransporter, men också så att mängden och längden på transporterna kanske minskar. Det kan inte vara försvarligt att en returvara från Sverige tar omvägen över Polen för att så hamna åter på ett lager i Sverige.
Men något svar gavs inte i debatten på om dialogen mellan stadens ledning och företagen skulle intensifieras eller att ett uppdrag skulle ges till näringslivsenheten om att verka för att i Helsingborg vill vi endast ha företag, som erbjuder sina anställda drägliga och kollektivantalsenliga löner och villkor. Endast att i sak håller Christian Orsing med om att det är ett problem.
Det är inte utan att vi är benägna att tro att alliansföreträdarna kanske inte vill stöta sig med stadens företag. Helsingborg vill vara ett logistikcentrum. Vänsterpartiet har inte något emot det, utan det vi inte kan acceptera är de oskäliga villkoren för en del av dem som jobbar i denna bransch.