Den nyliberala idén att fattigdom är självförvållad leder till en omänsklig och ineffektiv politik, skriver fem företrädare för Vänsterpartiet i Helsingborg. Helsingborg har ett akut problem med hemlöshet. 600 personer är i någon form av hemlöshet medan 104 personer är i akut hemlöshet, enligt kommunens egen Hemlöshetskartläggning 2024. Dessutom finns det ett mörkertal som inte syns i statistiken. Allt fler yngre och allt fler kvinnor söker sig till Värmestugan och Hemlösas hus i Helsingborg. De som kommer har ofta psykisk ohälsa, men är utan diagnos eller missbruk. Prioriterar de politiker som styr Helsingborg rätt?

Vad säger stadens politiska ledning – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna – när Arbetsförmedlingen konstaterar att Helsingborg har den tredje högsta arbetslösheten i landet? Svaret från Richard Lundberg (M) är: ”Vi ska vara den jobbigaste kommunen att bo i för den som inte vill bidra.” Så avslöjar Helsingborgs politiska ledning sin syn på fattigdom – utgår från att arbetslöshet är ett individuellt val och gör därmed fattigdom till en moralisk fråga snarare än en konsekvens av strukturer. Så skyddar stadens politiska ledning sig från kritik – trots att den har styrt Helsingborg i 20 år och därmed bär en del av ansvaret för dagens situation.

Den nyliberala idén att fattigdom är självförvållad leder till en omänsklig och ineffektiv politik. För Vänsterpartiet är bostad en rättighet, inte en belöning. Det är ovärdigt en kommun att tillåta att människor sover på gatan när det finns tomma bostäder som kan användas. Personer som saknar ett hem har haft det tufft i Helsingborg under flera år. Föreningar som jobbar med människor i nöd behöver långsiktiga stöd för att utveckla sitt arbete.

Hemlösas Hus har i många år erbjudit en fristad för de mest behövande. Värmestugans volontärer delar ut matkassar som har blivit så efterfrågade att de bara kan delas ut var tredje vecka. Socialtjänsten hänvisar invånare i nöd till frivilligorganisationer. Även om socialsekreterare säkert gör det i all välmening är det oacceptabelt att kommunen lägger ett sådant ansvar på ideella krafter. Kommunen måste utöka antalet platser där hemlösa kan få tak över huvudet. Alla som behöver det måste få ett erbjudande, även de som är hemlösa av ekonomiska skäl. Hemlöshet är en konsekvens av politiska beslut.

Högern har systematiskt förvandlat landets bostadspolitik till en oreglerad marknad där vinster går före människors rätt till ett hem. Tidigare var bostadspolitikens mål att skapa jämlika förutsättningar och säkerställa att alla har råd med en god bostad. Hyresgästföreningen har länge varnat för att marknadshyror och brist på reglering leder till ökade hyror, segregation och otrygghet. Sverige behöver återgå till en politik som sätter människan i centrum och ser bostaden som en rättighet, inte en handelsvara. Vänsterpartiet drev frågan om att inkludera rätten till bostad i grundlagen för mer än 50 år sedan. I regeringsformen går att läsa: ”Det allmänna ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.”

Högern, även i Helsingborg, vill låta bostadsfrågan styras av marknadens vinstintressen. Det står i konflikt med det samhällsansvar som grundlagen påbjuder. Sveriges bostadskris kan inte lösas så länge de rikastes behov kommer först. Men lokala politiska åtgärder kan göra betydligt mer för att skapa en solidarisk bostadspolitik i Helsingborg.

● Stärk ”Bostad Först”-modellen. Helsingborg måste utöka programmet för att erbjuda permanenta bostäder till alla i akut hemlöshet. Idag utestängs de som inte har missbruksproblem eller en psykisk diagnos. Modellen har visat sig framgångsrik och bör vara en central del av stadens strategi.

● Använd det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshems lediga lägenheter omedelbart. Det finns cirka 50 tomma lägenheter som kan ge människor en trygg bostad. Det är en lösning som snabbt kan minska akut hemlöshet.

● Ställ krav på privata hyresvärdar. Privata fastighetsägare och nya byggprojekt måste ta sitt samhällsansvar. Kommunen bör kräva att en andel av nybyggda lägenheter reserveras för bostadssociala ändamål innan någon får tillåtelse att bygga i kommunen.

● Ge mer stöd till frivilligorganisationer. Ideella organisationer som erbjuder akut boende gör ett ovärderligt arbete och bör få ökade resurser för att kunna fortsätta sitt arbete.

● Garantera tak över huvudet till människor som behöver det. Som Hans Swärd, professor emeritus i socialt arbete, har påpekat är härbärgen och tillfälliga lösningar ofta otillräckliga och kan förstärka stigmatisering.

Ändå är det bättre att det finns härbärge än att människor tvingas sova ute i kylan. Därför behövs omedelbara insatser, parallellt med de långsiktiga lösningar vi anser krävs. Det är dags för modiga politiska beslut. Ingen ska behöva sova i kylan – Helsingborg behöver en solidarisk bostadspolitik.

Claudia Velásquez (V) ledamot i Helsingborgs kommunfullmäktige och vård- och omsorgsnämnd
Ingrid Mattiasson Saarinen (V) ledamot i Helsingborgs socialnämnd
Rebecca Thell (V) ledamot i Helsingborgs kommunfullmäktige och arbetsmarknadsnämnd
Svjetlana Saric (V) ersättare i Helsingborgs kommunfullmäktige och styrelsesuppleant i det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem
Ulla Thell, medlem i Vänsterpartiet Helsingborg

Debattartikel i Helsingborgs dagblad 250218:

https://www.hd.se/2025-02-18/helsingborg-behover-en-solidarisk-bostadspolitik/

Vårt förslag handlar om minskade barngrupper, att helt enkelt följa de riktlinjer som faktiskt redan finns framtagna av Skolverket. Skolverket har ju tagit fram riktlinjer av en anledning. I rapporten som ligger till grund för riktlinjerna så framgår det att Skolverket har riktlinjer för barngruppernas storlek i förskolan för att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet på utbildningen och för att främja barns utveckling, lärande och välmående. Riktlinjerna baseras på forskning inom pedagogik, utvecklingspsykologi och socialpsykologi. Dvs har man har tittat på just hur gruppkonstellationer och gruppstorlekar påverkar barn utveckling och möjlighet till inlärning. Riktlinjerna tar också hänsyn till faktorer som trygghet, arbetsmiljö och med målet att nå en likvärdig utbildning. Riktlinjer finns till för att ge barn de bästa möjliga förutsättningar för trygghet, lärande och trivsel i förskolan​.

Trots det var över hälften av barngrupperna för stora under 2022. Vi har också under året sett lärare som demonstrerat på grund av arbetsbelastningen och som krävt just det som vi föreslår, nämligen att staden nu tar tillfället i akt när det föds färre barn att minska grupperna. 

Vänsterpartiet tillförde i sin budget därför Barn- och utbildningsnämnden samma summa som de förlorar när antalet barn minskar (45 miljoner kronor), i syfte just att kunna börja minska barngrupperna nu när antalet barn automatiskt minskar. Med styrets och Sds budget så finns inte de möjligheterna, utan istället behöver man slå ihop avdelningar för att hålla ekonomin. I svaret från Barn- och utbildningsnämnden är det tydligt att det är just en ekonomiska fråga, man skriver att “en anpassning av hela verksamheten till de angivna barngruppernas storlek är i gällande ekonomiska läge inte möjligt”. 

I styrets svar hänvisas till de medel man avsatt för ökad kvalitet i förskolan. Tittar man i styrets budget på vad de pengarna ska användas till så står det att “Samverkanspartierna vill se att fler barn får möjlighet att delta i förskolans pedagogiska verksamhet och därigenom goda förutsättningar att klara skolan. Om syftet står att det ska “stärka den pedagogiska verksamheten” och “ge kraft i förskolans arbete med språk- och läskunskap, som är en viktig nyckel för framgångsrik skolgång.”

Här verkar det ju som om man vill att fler barn ska gå i förskolan, jättebra, men jag ser inte hur det skulle minska grupperna. Och just språkutvecklingen är också något som anges som ett av skolverkets skäl till riktlinjerna för barngruppernas storlek, mindre grupper är en viktig faktor för språkutvecklingen, då barnen får lättare att göra sig hörda och få individuella samtala med vuxna något som är avgörande för språkutvecklingen. 

Det är synd att de styrande och Sd inte prioriterar förskolan högre. Storleken på barngrupperna är en viktig faktor för barnens utveckling och personalens arbetsmiljö. Detta är inte bara en fråga om pedagogik – det är en fråga om jämlikhet. De barn som får en lugn och trygg start i livet, med närvarande pedagoger och små grupper, har större chans att lyckas i skolan och senare i livet. Om vi däremot fortsätter att låta barngrupperna vara större än forskningen visar är lämpligt, kommer de som redan har det svårt att halka efter ännu mer.

Samtidigt vet vi att förskollärarna och barnskötarna, som bär upp vår välfärd, har en orimlig arbetsbelastning. Vi har fått höra från Sveriges lärare hur många känner sig otillräckliga och funderar på att lämna yrket. Hur ska vi kunna behålla och rekrytera duktiga pedagoger om vi fortsätter att ignorera deras arbetsvillkor? Minskade barngrupper är inte bara bra för barnen – det är en nödvändighet för hög kvalitet i förskolan. 

Anförande av Jenny Björklund Hansson (V) kommunalråd, i kommunfullmäktige i februari 2025.

Läs vårt förslag HÄR, tyvärr röstades det ner av M, L, Kd, Sd och C.

Hemlöshet är en av vår tids största samhällsproblem, och det är en problematik som syns tydligt även här i Helsingborg. Kartläggningar från kommunen och ideella organisationer som Hemlösas Hus visar olika siffror, men vi vet att det rör sig om flera hundra människor – människor utan trygghet, utan stabilitet och utan en plats att kalla hem. Bakom varje siffra finns en människa med en egen berättelse, och det borde påminna oss om att hemlöshet aldrig är ett individuellt misslyckande. Det är ett samhällsproblem.

Kommunens senaste kartläggning visar att akut hemlöshet fortsätter att vara en stor utmaning i Helsingborg. Många av de som lever i akut hemlöshet har komplexa behov kopplade till missbruk eller psykisk ohälsa. Samtidigt ser vi att återkommande hemlöshet ökar, vilket tyder på att de insatser som görs inte är tillräckligt långsiktiga. Flera personer har ingen kontakt alls med socialtjänsten eller andra myndigheter, och det är ett tydligt tecken på att samordningen mellan aktörerna måste stärkas.

Det görs en bra arbete i Helsingborg, och vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram att modellen Bostad först är en viktig del av stadens arbete. Den ger människor med social problematik en möjlighet att få ett permanent boende, vilket är en grundläggande förutsättning för att kunna skapa stabilitet och förändring. Men vi måste också vara tydliga: Bostad först hanterar inte den strukturella hemlösheten. Den strukturella hemlösheten är när människor utan missbruksproblematik eller psykisk ohälsa ändå stängs ute från bostadsmarknaden på grund av höga hyror, bostadsbrist eller otrygga anställningar. Det är här vi behöver politiska beslut som tar ett helhetsgrepp.

Hemlöshet är inte en naturlag, utan en konsekvens av politiska prioriteringar. När vi ser att människor lever i akut hemlöshet år efter år, när familjer vräks och när människor fastnar i cykel av bostadslöshet, så måste vi våga säga att det vi gör idag inte räcker.

Vi behöver fler långsiktiga lösningar, men vi behöver också möta det akuta behovet. Därför har vi i Vänsterpartiet föreslagit att Helsingborg ska bygga ett akutboende. Ett sådant boende skulle inte lösa alla problem, men det skulle ge människor som lever i akut hemlöshet en trygg plats att sova, återhämta sig och få stöd. Det är en viktig del i att komplettera stadens arbete.

Samtidigt ser vi att det ideella civilsamhället bär ett stort ansvar för att hjälpa stadens mest utsatta. Hemlösas Hus, Värmestugan och andra organisationer möter varje dag de människor som står längst ifrån trygghet och stabilitet. I vår budget har vi föreslagit att stärka de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för dessa aktörer. Men vi vill också vara tydliga: det är inte deras ansvar att lösa ett problem som kräver politiska lösningar. Helsingborgs stad måste ta ett större ansvar.

Det handlar om vilket samhälle vi vill bygga. Ett samhälle där vi accepterar att människor lever utan hem, eller ett samhälle där vi ser bostaden som en mänsklig rättighet. Det är sant att de som lever i hemlöshet inte är en homogen grupp, men det är just därför vi behöver en stark och välfungerande välfärd som fungerar på alla nivåer. Människor måste ha råd att bo och leva. Det behöver finnas tid för att bli lyssnad och förstådd. Vi måste arbeta förebyggande för att stoppa vräkningar och stärka trygghetssystemen.

Trots dessa tydliga behov har gång på gång Vänsterpartiets förslag röstats ner av styret och Sverigedemokraterna. Det är samma Sverigedemokrater som nu ställer en interpellation till Moderaterna och frågar vad som görs för de som sover utomhus. Och jag kan inte låta bli att undra: hur kan ni erkänna problemet, men samtidigt säga nej till lösningar som skulle kunna göra skillnad? För oss i Vänsterpartiet är det obegripligt.

Vi i Vänsterpartiet vet vilken stad vi vill bygga – en stad där ingen lämnas utanför,  där samordningen mellan olika aktörer fungerar och där bostaden ses som en grundläggande rättighet så att alla våra medborgare har rätt till en trygg plats att kalla hem. 

Joacim Petersson (V) ledamot kommunfullmäktige,  i debatten på fullmäktige sammanträdet i januari 2025

Solidaritet med Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson

Vänsterpartiet Helsingborgs styrelse och kommunfullmäktigegrupp, vill uttrycka vårt fulla stöd för Hamnarbetarförbundet och deras rätt att genomföra fackliga stridsåtgärder i solidaritet med civilbefolkningen i Gaza och stå upp mot folkmordet. Arbetsdomstolens beslut bekräftar att den varslade blockaden är legitim och förenlig med gällande arbetsrätt, vilket ytterligare understryker vikten av fackliga organisationers rätt att agera utifrån sina medlemmars beslut.

Samtidigt ser vi med stor oro på att Erik Helgeson, en vald facklig företrädare, nu hotas av uppsägning med hänvisning till ”rikets säkerhet”. Att en arbetsgivare försöker tysta en facklig representant genom vaga och allvarliga anklagelser är ett angrepp på den fackliga rörelsen och yttrandefriheten. Denna utveckling måste kraftfullt ifrågasättas och motarbetas.

Vi står bakom Hamnarbetarförbundet och kräver att Erik Helgeson ges full transparens och rättssäkerhet i denna process. Fackliga företrädare ska inte tystas eller straffas för att de företräder sina medlemmar. En sådan utveckling är oacceptabel i en demokrati.

Solidaritet och sammanhållning är grunden för en stark facklig rörelse. Vi uppmanar alla som värnar om fackliga rättigheter och yttrandefrihet att visa sitt stöd för Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson.

Anförande i debatten kring vår motion om lika rätt till förskoleklass i kommunfullmäktige 250121:

Vänsterpartiet har lagt ett förslag på att ge alla barn lika rätt till förskoleklass. För oss är det viktigt att elever med oavsett funktionssätt ges möjlighet att aktivt nyttja sin rätt och ta sin plats i ett demokratiskt samhälle, därför är en likvärdig utbildning otroligt viktig. Alla elever ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Därför är det olyckligt att det finns ett glapp mellan förskolan, anpassad skola och särskilda undervisningsgrupper för elever med stora behov av anpassningar. För den här frågan är inet bara en skolfråga, det är en fråga om en likvärdig skolgång och i slutändan om demokrati och lika rättigheter. Därför är det synd att kommunala rådet för funktionshinderfrågor inte fått uttala sig i frågan, för funktionsrättsfrågor berör inte bara äldreomsorg, som det lätt blir det berör frågor genom hela livet. Jag kommer dock inte dra motionen till votering om återremiss, för jag tror inte resultatet blir ett annat. MEN jag har även i en annan motion om ett arbetsliv för alla påtalat vikten av att vi använder oss av det kommunala rådet och vill ändå skicka med att jag tycker att det är viktigt att vi använder oss av våra råd. 

Förskoleklass blev obligatoriskt 2018, ganska snabbt därpå väcktes röster om hur det skulle bli till exempel för barn med intellektuell funktionsnedsättning, en så kallad IF-diagnos. Föräldrar kritiserade kommunerna som ju hade ansvaret för att uppfylla skolplikten och att de inte tog deras barns situation på allvar, det är snart 7 år sen. I Helsingborg har inget hänt för att förbättra situationen. Men i andra kommuner däremot så lyssnade man och förstod att det här faktiskt drabbade de barn mest, som hade störst behov av stöd. Efter det har många kommunder inför särskilda undervisningsgrupper bland annat för målgruppen som ska in i den anpassade grundskolan. Stockholmsstad, Huddinge, Västerås, Hedemora är några exempel och för en tid sedan fick Vänsterpartiet i Lund genom att man ska utreda ett införande i Lund. De flesta kommunerna har valt att kalla verksamheten för förberedande förskoleklass. I Hedemora skriver man att den förberedande förskoleklassen är till för de barn som före fem års ålder är utredda och diagnostiserade med en sådan diagnos så att de från och med årskurs 1, kommer att tillhöra målgruppen för anpassad grundskola. Dvs förskoleklass för de elever som ska gå i anpassad grundskola. Vi vill se att Helsingborg också ser till att ge alla barn rätt till förskoleklass. 

Jag vill särskilt lyfta barnen med en intellektuell funktionsnedsättning. Vad är då en IF-diagnos? Barn kan diagnostiseras med en IF diagnos från 3 års ålder, en lindrig IF-diagnos är inte säker att diagnostisera förrän barnet är 5 år och för en del fastställs diagnosen först i skolåldern. En IF-diagnos fastställs inte bara genom att titta på att den intellektuella nivån ligger under IQ 70, utan man tittar också på den adaptiva förmågan, tänk “adapt”, nämligen hur vi människor anpassar oss till det omliggande samhället och människorna i det. Varför berättar jag allt detta? Jo, för att man som 5 åring har stora svårigheter med att förhålla sig till sin omgivning, men får sämre förutsättningar för skolstart än de som inte har samma svårigheter, så behöver kommunen agera. För att citera Amirs (L) bevingade ord i HD men i helt annat syfte “så gör det mig heligt förbannad” när politiker väljer att inte ta de som redan har det tuffast i skolan, situation på allvar.

Vänsterpartiet har även lyft detta problem i riksdagen med (även Liberalerna har gjort det) , men det verkar inte hända så mycket tyvärr. Det gör att kommunerna behöver agera. För barnen som redan har det tufft med lärandet har inte tid att vänta.  

Jenny Björklund Hansson (V) kommunalråd