Vi fick lära oss om mänskliga rättigheter
I media går det att läsa om EU-migranternas kamp för mänskliga rättigheter, polisens kamp för att hänvisa till lagstiftning som står över dessa och flyktingar som efter hård kamp får tillfälliga boenden i byggnader utsatta för brandattentat. I sociala medier hejas det på för att straffa de som man inte anser har rätt att få sina grundläggande mänskliga behov uppfyllda inom Sveriges gränser. Flyktingar ställs mot människor som kallas “våra egna”. Vilka “våra egna” är definieras aldrig. Är min vän som en gång flytt från krigets Bosnien en av “våra egna”? Godtyckligheten för vem som räknas in och klarar sig undan rasismens dömande hand grundar sig ofta i klass. Den som är utbildad och lyckas försörja sig kvalar in, medan den som traumatiserats eller diskriminerats ska hållas utanför. När jag var liten och gick på Husensjöskolan i Helsingborg samlades man kring den hissade FN flaggan den 24 oktober på FN dagen. Vi fick lära oss om mänskliga rättigheter och lärde oss känna empati med de som drabbats av krig, fattigdom eller förföljelse. Idag i Sverige ser jag ett samhälle där man ställer folk mot varandra. Istället för att enas i kampen för att alla ska ha rätt till en skälig levnadsstandard, ställs grupper mot varandra. Sverige har inte råd med de ökade motsättningar och klyftor vi ser idag. Men vi har råd med en grundläggande välfärd för alla. Den borgliga regeringen valde under sin regeringstid att sänka skatten för de som arbetar, ge bidrag till arbetsgivare och göra det billigare för höginkomsttagare med hushållsnära tjänster. Vänsterpartiet vill istället satsa på att bygga upp välfärden. Det behövs en omfördelning av resurser från de som redan lever ett rikt liv, till de äldre, låginkomsttagare och de som tvingas fly eller migrera till Sverige. Vår solidaritet är mycket märklig när man värnar om de som redan har och inte ser sambandet mellan en minskad välfärdsstat och ökade sociala klyftor. Med partier som väljer att sätta grupper mot varandra istället för att arbeta för en grundläggande välfärd för alla, så blir min gamla grundskolas ord om mänskliga rättigheter till ett tomt eko i korridorerna.
Jenny Björklund Hansson V
änsterpartiet Helsingborg