Jämställdhetspolitikens viktigaste delmål är att:” Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”.
Hur väl rimmar detta med verkligheten?

Vi lever i ett av världens mest jämställda länder men fortfarande har vi inte lika mycket makt att forma varken våra liv eller vårt samhälle. Stora förändringar sker mycket långsamt. Jobb inom sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg och tjänstesektor domineras av kvinnor och ofta tvingas de att stå tillbaka när det gäller att få skäliga och jämställda löner. Kvinnodominerande yrken värderas lägre. Fortfarande tjänar en kvinna3900 kronor mindre i månaden än en man och detta motsvarar 46800 per år..

Det ekonomiska gapet mellan kvinnor och män beror inte bara på lägre löner, utan också på att kvinnor inte kan att jobba så mycket som de skulle vilja eller behöver. Hälften av kvinnorna i arbetaryrken jobbar deltid. Varför? En av orsakerna är att det inte finns några möjligheter för dem att gå upp till heltid. En annan är undermålig arbetsmiljö. Låt mig belysa detta med ett exempel från hemtjänsten: 1980 hjälpte en anställd i hemtjänsten 4 personer under ett heltidsdagspass. Den siffran har idag höjts från 4 till närmare 12 personer. Det är en ökning på 300 %. Tänk er samma ökning för till exempel en lärare: att gå från att ha 25 elever i en klass till 75. Idag är 92% av de anställda inom hemtjänstenkvinnor och var fjärde är född utomlands.

Kvinnokroppar slits i förtidoch hälsan är sammanlänkad till klass, kön och ursprung.2 av 3 sjukskrivna är kvinnor och det uppskattas att 25% av sjukfrånvaron hos kvinnor är arbetsrelaterad. Att kvinnor oftare blir sjuka av sina jobb än män är ett jämställdhetsproblem som negativt påverkar både kvinnors hälsa och ekonomi.

Och konsekvenserna av denna ojämlikhet följer med även efter arbetslivets slut. De kvinnor som jobbat i låglöneyrken och under otrygga anställningar får en pension som knappt går att leva på. I genomsnitt får kvinnor 5500 kronormindre i pension än män. Detta är alltså kvinnor som mot sin vilja jobbat deltid, vårdat sjuka, tagit hand om våra barn och kanske själva varit sjukskrivna på grund av den omänskliga arbetsbelastning de utsatts för. Av alla kvinnor som går i pension idag är det drygt hälften som får garantipension.

Pensionssystemet är underfinansierat och måste göras om, vi måste ta hand om de kvinnor som i årtionden har sett till att vi har ett fungerande samhälle. Det oacceptabelt att i Sverige idag ha 250 000 fattigpensionärer, och än mer oacceptabelt att två tredjedelar av dem är kvinnor.

Ojämställda förhållanden i arbetsliv och pension, och inte ens på hemmaplan kan kvinnor pusta ut. Metoo-rörelsen belyste kvinnors utsatta situation i alla branscher, men en av de farligaste platserna för kvinnor att vistas på är fortfarande det egna hemmet. 2018 misstänktes 7150 personer för misshandel mot en kvinna som de hade eller tidigare haft en relation med. Av de misstänkta personerna var 96 % män. 2018 var antalet dödade kvinnor i närstående relation, 22. Men detta är extremfall, tänker ni kanske. Tänk då på det här istället: Var femte kvinna i Sverige utsätts någon gång under sitt liv för våld i nära relationer.

Ja, vi har kommit långt. Och ja, Sverige är ett av världens jämställda länder. Men frågan är – hur jämställd är då den här världen som vi jämför oss med? För det är uppenbart att det både i familje- och arbetslivet är kön och klass som formar människors, och kanske särskilt kvinnors, handlingsutrymme. Ja, vi är mindre ojämställda idag. Men vi slutar inte kämpa förrän vi är jämställda!

Vi vill ha:
• 6-timmars arbetsdag för att kunna hinna leva och bevara våra kroppar friska
• Bra barnomsorg på obekväma tider för att när kvinnor och män ska lönearbeta på lika villkor spelar utformning och tillgänglighet av barnomsorg stor roll
• Anställningstrygghet för att kunna planera våra liv
• Lika föräldrarförsäkring för att ge våra barn chans att träffa bägge föräldrar och för att föräldrarna ska ha samma chans i arbetslivet
• Jämställda löner, för att för samma arbete ska ge samma lön och kvinnodominerande yrken ska få det värde de förtjänar
• Väl fungerande välfärd, och att satsa på välfärd är att satsa på jämställdhet. Varje nedskärning i välfärden är direkt slag mot kvinnor.

Det här är mina vänner värt att kämpa för!
Vi ger inte upp! Kampen fortsätter!
Jag önskar er en fantastisk 8:e mars. Och jag önskar oss alla en värld där jämställdhet råder: där kvinnor och män ska kunna leva på samma villkor. Och slutligen önskar jag oss alla en värld där jämlikhet råder, en värld där människor på flykt inte möts av murar och taggtråd, utan öppenhet och empati.