Trots att det säkert finns goda avsikter bakom varje enskild nytillkommen arbetsuppgift för socialarbetare i Helsingborg leder dessa, i kombination med fokuseringen vid mätbara prestationer, till att barns behov riskerar att förbli ouppmärksammade.

Det skriver Claudia Velasquez och Barbro Stigsdotter, som båda är socialsekreterare i Helsingborg.

På tisdag, den 20 januari, ska kommunfullmäktige i Helsingborg fastställa nya styrkort för stadens verksamheter. I styrkortet anges mål och delmål, och hur man ska mäta om målen uppnåtts.

Tanken är med säkerhet att styrkortet ska bidra till att förbättra kvaliteten i arbetet. Med hjälp av mätbara mål ska bland annat politiker kunna se att förvaltningarna är på rätt väg, att dessa gör rätt saker och att samhället får ut mesta möjliga av skattepengarna.

Det är ett viktigt samhällsansvar att ta hand om de mest utsatta barnen. Vi menar emellertid att arbetet för socialtjänsten i Helsingborg just nu är på väg in i en återvändsgränd, bland annat just på grund av att det läggs stor vikt vid att mäta prestationer.

Socialtjänstens viktigaste arbetsuppgift är att utreda vilka behov barn har, och att försöka se till att barnen och deras familjer får den hjälp de behöver.

Ytterst handlar det om att skydda barn från att i värsta fall bli dödade, så som för en tid sedan skedde i Karlskrona.

Nästan alltid består jobbet i att möta barn och föräldrar, att skapa en bra relation och se till att de får hjälp.

Någon gång handlar jobbet om att inse att barnet behöver omedelbart skydd för att inte riskera att misshandlas eller i värsta fall dödas.

Och konsten är naturligtvis att rätt bedöma när det handlar om det ena och när det handlar om det andra.

Under senare tid har situationen inom landets utredningsenheter gällande barn och unga debatterats livligt. Det rapporteras om stress, stor personalomsättning och att många med detta svåra arbete är unga och nyutexaminerade.

Varje gång ett barn misshandlas till döds uppstår frågan hur det kunde hända, och det har under många år pågått ett ambitiöst arbete med att försöka förbättra socialtjänstens sätt att möta barns behov av hjälp och skydd.

I Helsingborg har man till exempel vidareutbildat personal och utvecklat hjälpen till familjer, bland annat genom familjecentraler, föräldragrupper och stödgrupper för barn.

Men det som också har hänt under de senaste åren är att socialsekreterarens arbete med att hjälpa barn – i praktiken – mer och mer har kommit att bestå av administration.

Det kommer nya krav på vad som ska dokumenteras om klienten, men också krav på garantier som ska uppfyllas och mätetal som ska redovisas.

Eftersom det är omöjligt att på ett enkelt sätt mäta det som är själva kärnan i arbetet – att barn verkligen får hjälp – mäter man sådant som går att mäta. Så inriktas verksamheten också på just det som går att mäta.

Ärendemängden har länge ökat, nu senast hörde vi siffran 30 procent.

Trots att det säkert finns goda avsikter bakom varje enskild nytillkommen arbetsuppgift leder detta, i kombination med fokuseringen på mätbara prestationer, till att barns behov riskerar att inte uppmärksammas.

Även socialarbetarnas närmsta arbetsledare är pressade.

Det som verkligen är kvalitet i arbetet – nämligen att barn får rätt hjälp och den hjälp de behöver när de behöver den – får som det nu är inte tillräckligt utrymme.

Eftersom socialarbetare utbildat sig för att kunna vara till hjälp i barns liv, så är det vad vi upplever som meningsfullt att arbeta med. Alla socialarbetare håller med om att detta är den viktigaste arbetsuppgiften.

Men den nuvarande arbetssituationen leder till stress och till att många inte tycker de kan göra ett arbete som de känner sig nöjda med.

Till detta kommer att den pressade arbetssituationen inte tas på allvar av ledningen.

En möjlighet är då att sluta, vilket många tyvärr gör. Och eftersom vi vet att relationer och kontinuitet är viktigt i allt hjälparbete är detta naturligtvis allvarligt.

Vad spelar det för roll att varje barn har en egen socialsekreterare om denna person byts ut hela tiden?

Socialt arbete är komplext och på många sätt en konst, det låter sig inte utan vidare inordnas i tabeller och siffror.

Naturligtvis behöver arbetet utvecklas, men låt oss göra det tillsammans.

Det behövs ett genuint samarbete med ledningen, inte detaljstyrning som i värsta fall leder till sämre kvalitet.

Claudia Velasquez, socialsekreterare och ersättare (V)

i kommunfullmäktige Helsingborg

Barbro Stigsdotter, socialsekreterare (Mp)

i kommunfullmäktige Höganäs