Tal av V-Helsingborgs ordförande Ingrid Mattiasson Saarinen

1 Maj 2015 på Folkets Hus i Helsingborg

Klassamhället har blivit tydligt igen. Från att ha varit ett av världens mest jämlika länder på 1970-talet, har klyftorna i Sverige under de senaste årtiondena ökat snabbare och snabbare.

Vi märker det i vilka som dör på arbetet, i sjukdomsstatistiken, i lönerna, i pensionskuvertet och inte minst i makten över arbetet.

Och vi märker det i inställningen till de människor som lever i andra länder och då speciellt utanför Europa. Liksom till de som söker sin tillflykt till Sverige.

Den globala kampen för bättre villkor i arbetslivet känner inga gränser. Varje dag arbetar 168 miljoner barn istället för att gå i skolan. 21 miljoner människor arbetar under slavliknande villkor. Varje år dör 2,3 miljoner människor på sina arbeten.

Därför är den internationella solidariteten av lika stor betydelse nu, som den var på Haymarket i Chicago för 129 år sedan, då arbetare offrade sina liv för att uppnå ett bättre liv för sig och sina familjer.

Vi lever i en global värld. Varje dag året runt tvingas människor att fly från krig, förtryck, tortyr, svält och nöd – för att överleva och för att slippa leva i ständig skräck och ångest.

Över 50 miljoner människor är på flykt i världen. Över 33 miljoner av dessa var på flykt i sitt eget land. Hälften av dem är barn.

Bakom dessa höga tal finns 50 miljoner högst påtagliga personliga katastrofer. Ett barn som skilts från sina föräldrar. En man som förlorat sin hustru och sina barn. En kvinna som inte vet om hennes son lyckats fly, fängslats eller dött.

Varje morgon möts vi av nya bilder på människor som dött i Medelhavet. Tusentals flyktingar riskerar sina liv i desperata försök att korsa Medelhavet i överfulla båtar. Vänsterpartiet kräver att EU ska skapa lagliga vägar in i Europa för asylsökande. Ingen ska behöva riskera livet för att få sin asylrätt prövad.

Vi lever i en global värld.  Vi måste som socialister, antirasister och feminister hela tiden förhålla oss till den internationella solidariteten.  Det går inte att se den kommunala politiken isolerad.

Vi har en vision där målet med ekonomin är att bygga ett bättre liv för de många. Där solidariteten är starkare än egoismen. För oss är det kärnan i den framtid vi kämpar för; ett socialistiskt samhälle där människan går före marknaden.

Vi lever i en global värld.  Vi för vår kamp både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Senare i eftermiddag kommer vi att diskutera just den lokala politiken.  Så därför tar jag nu bara upp några av de kommunala frågor som vi i Vänsterpartiet jobbat speciellt med i vinter.

Vi har träffat personal och fackföreningsrepresentanter som vittnat om en ohållbar och ansträngd arbetssituation. Vi har krävt att Helsingborg blir en anständig arbetsgivare för alla sina anställda.

I interpellationer i fullmäktige har vi lyft upp socialsekreterarnas urusla arbetsmiljö liksom de pressade arbetsförhållanden inom omsorgen, där bl a delade turer ännu inte avskaffats.

Vi har lämnat in en motion om att vi vill utreda försök med sextimmarsdag, med start inom äldreomsorgen.

Vi har också haft interpellationer om det förstärkta underhållsstödet för barn med ensamstående föräldrar, om vad Helsingborgs stad gör för de hemlösa och om den hotade yttrandefriheten, efter det att en planerad föreläsning på Stadsbiblioteket efter påtryckningar ställts in.

Vi har hoppat av Vision 2035, som i stället för att ta tag i de stora frågorna och jobba för att bryta den segregering som finns i Helsingborg, bara blivit ett dyrt reklamjippo.

Och vi har haft insändare bl a om att vi inte vill se någon vinstjakt i flyktingmottagandet, om stopp för godtyckliga avvisningar av EU-migranter, om att skrota NPM som styrsystem eftersom det inte funkar inom offentlig verksamhet och om att Helsingborg behöver ett nytt stadsbibliotek.

Arbete och arbetets villkor. Och ett Helsingborg utan ett vi och ett dom, där det inte finns våra problem och deras problem, utan att alla problem är våra problem. Det finns mycket kvar att göra. Men tillsammans kan vi och vill vi bygga ett annat samhälle, med plats för alla.

Ingrid Mattiasson Saarinen

 

 

 

 

 

Uppdaterades: 01 maj 2015