Kommunal politik

Rapport från kf 15 december

Claudia Velásquez, Peter Ahlbom och Ingrid Mattiasson Saarinen var V’s ledamöter denna kväll, då vi första gång hade ett helt digitalt kf och för första gång sedan februari med samtliga 65 ledamöter närvarande. Det har tagit tid med digitaliseringen i Helsingborg, vilket vi flera gånger kritiserat. Det skaver onekligen mot stadens ambitioner att vara i framkant när det gäller innovationer och digitalisering, att det tog åtta månader innan det blir ett digitalt kf. I andra kommuner var man i gång med detta redan i våras.

De två första punkterna var två interpellationer om Hantverkshuset, en till arbetsmarknadsnämndens ordförande (från V) och en till socialnämndens ordförande (från Mp) som båda ledde till en mycket lång debatt.

Personer med psykisk ohälsa är en grupp som växer och som behöver effektiva insatser både för att öka livskvalitén och få förutsättningar till sysselsättning och/eller arbete. Forskning visar också att personer med psykisk ohälsa i högre utsträckning än andra grupper i samhället upplever utanförskap i högre utsträckning.

Hantverkshuset är en anpassad arbetsverksamhet för personer med psykisk ohälsa, som jobbat med aktiviteter under arbetsplatslika förhållanden, där varje deltagare haft fasta tider att följa och ett individuellt schema utformat efter förmåga och behov. Sysselsättningen är en mötesplats för samma målgrupp, den har fungerat som en träffpunkt, dvs i motsats till Hantverkshuset kan deltagarna komma fritt när de så önskar utan att följa något schema.

Nu ska de båda verksamheterna i besparingssyfte samlokaliseras, vilket gör att de riskerar att förlora sina olika profiler. I en konsultrapport från 2019 om arbetet med att skapa meningsfull tillvaro för just denna målgrupp, varnades för att Hantverkshuset och Sysselsättningen skulle dela lokaler och ha en gemensam chef.

Dessutom, flera verksamheter som vände sig till personer med psykisk ohälsa, har också under de senaste tio-tolv åren försvunnit i Helsingborg.  Staden har tidigare erbjudit målgruppen verksamhet inom media, musik, odling, hantverk och café & restaurang. I dag har detta reducerats till en mötesplats med tillgång till verkstad och hantverksutrustning.

Socialförvaltningen har tidigare drivit Hantverkshuset på uppdrag av Arbetsmarknadsförvaltningen. Nu ville inte Arbetsmarknadsförvaltningen längre vara med. De säger att de prioriterar att få personer i gruppen med ekonomiskt bistånd ut i arbete. Deltagarna på Hantverkshuset har aktivitets- eller sjukersättning, i enstaka fall ekonomiskt bistånd.

Vänsterpartiet ställde i interpellationen frågan om vem som ska ta ansvar för de många med psykisk ohälsa som har sjukersättning eller aktivitetsersättning men som på sikt både kan och vill ta steget ut på arbetsmarknaden, om Arbetsmarknadsförvaltningen endast tar ansvar för personer med försörjningsstöd. Till detta gavs ett klart besked från arbetsmarknadsnämndens ordförande, nämndens inriktning är att få fler med ekonomiskt bistånd att bli självförsörjande.

Men i Arbetsmarknadsnämndens uppdrag står att de ska vara möjliggörare för vuxna att komma i arbete. Medan Socialnämndens dito är att möjliggöra för invånare som behöver socialt stöd att bli självständiga i livet så att de kan ta en aktiv del i samhället.

Vår inställning är att det behövs ett förvaltningsövergripande samarbete kring denna målgrupp och inte ett stuprörstänk.

Både Sysselsättningen och Hantverkshuset har också efterlyst en uppföljande verksamhet som kan ge stöd till de deltagare som skulle kunna gå vidare till arbete och anställning.

Personal på Hantverkshuset hade extra tydligt efterlyst en evidensbaserad verksamhet som Jobb på sikt, som avvecklades för två år sedan. Den gången handlade det om att staden inte var villig finansiera de 4,2 miljoner det kostade.

Nu efterlyses i interpellationssvaret från socialnämndens ordförande en liknande verksamhet. Lite trist då att samma nämnder och förvaltningar tidigare i sin iver att spara, raserat det som fungerat bra.

V anser att en mångfald av verksamheter behövs för personer med psykisk ohälsa och vi kommer fortsatt att bevaka vad som händer på detta område. Därför att behoven finns, de är inte förändrade och de växer i takt med att personer med psykisk ohälsa blir fler. Men vi upplever i likhet med många andra, att personer med psykisk ohälsa är en grupp helsingborgare som tyvärr inte prioriterats av alliansen under de senaste tio åren.

Efter dessa interpellationer fortsatte mötet med den första beslutspunkten, att Jordbodalen och Ångtegelgroppen nu ska få status av naturreservat. V tycker att detta är mycket positivt,  men vi anser också att tillgänglighet och trygghet är viktiga frågor. Eftersom backarna i ravinen är branta, tycker vi  att det behövs någon form av bro över ravinen för alla hjulburna, vare sig de sitter i en barnvagn, i en rullstol, på en cykel eller har en rullator och naturligtvis också för alla andra, som av någon annan anledning har svårt att ta sig upp eller ner för de branta backarna. Den föreslagna gång- och cykelleden utmed Malmöleden ligger ju dels utanför naturreservatet och dels är det för många en både lång och otrygg omväg. Vi biföll därför ett ändringsyrkande från S om att en gång- och cykelbro skulle kunna anläggas över ravinen, utan att dispens behövde sökas. Naturligtvis vill vi ha en bro med hänsyn till att den anläggs i ett naturreservat. I debatten hävdades att dispens var bra därför att det då blir det en grön bro. Vi anser att även utan att söka dispens, skulle vi kunna få en grön bro men att det skulle spara tid om vi slapp dispensprocessen. Tyvärr röstades detta ner av alliansen, Mp och SD (de senare hade i stadsbyggnadsnämnden röstat för S’ förslag).

Som enda parti sa vi nej till att sälja en fastighet till ett storbolag inom välfärden, Norlandia. De driver förskola i ett av staden ägt hus med både eftersatt underhåll och ett föreläggande från miljöförvaltningen om att åtgärda bullerproblematik. Vi tycker att staden i stället ska åtgärda problemen och för att kompensera för dessa extra kostnader skulle Norlandia då få en hyreshöjning. Vi vill dels inte att staden säljer fastigheter som senare kan komma att behövas för egna verksamheter, dels gillar vi inte heller att förskolebarn ska vara på en skola med vare sig eftersatt underhåll eller bullerproblematik.

Nästa ärende var en motion från Mp om ett arktitekturpris. I sitt remissyttrande var Stadsbyggnadsnämnden också positiv till uppdraget att inrätta ett arkitekturpris i Helsingborg.  I remissyttrandet står det bland annat att detta är en möjlighet att lyfta fram fina exempel i staden och att inspirera aktörer att fokusera på den arkitektoniska kvaliteten i byggandet. V instämde. Vi tycker också att ett arkitekturpris kan vara ett sätt att lyfta och uppmuntra goda exempel på arkitektur i Helsingborg.  Samtidigt som vi i likhet med intentionerna i Miljöpartiets motion också vill att både social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet ingår som en viktig del i bedömningen. Men motionen fick endast stöd av Mp, S och V, alliansen och SD tycker tydligen inte det är så viktigt hur vi bygger vår stad.

Därefter komvår motion om att skäl alltid ska anges när någon anställs i staden med anställningsformen allmän visstid. Detta därför att allmän visstid är en otrygg anställningsform, där arbetsgivaren utan sakliga grunder kan låta bli att erbjuda fast anställning.  I väntan på beslut på nationell nivå om att ”allmän visstid” ska tas bort, tycker vi att offentliga arbetsgivare ska gå före och erbjuda tryggare anställningsvillkor. Anställningsformen infördes av alliansregeringen 2007 och innebär att man kan vara anställd i två år utan att bli tillsvidareanställd. Tidigare behövde arbetsgivare alltid ange skäl till varför en tidsbegränsad anställning skulle användas. Det kravet försvann 2007.

Helsingborg är långt ifrån värst i klassen bland landets kommuner när det gäller användningen av anställningsformen allmän visstid. Men under 2019 var det ändock drygt två tusen anställda inom staden som hade denna anställningsform, med andra ord ganska många.

Ibland är det naturligtvis nödvändigt att ta in vikarier och säsongsanställda, men det finns då andra anställningsformer som kan användas och ibland kan det också finnas tillfälliga projekt eller arbetstoppar, men då ska detta klart anges som skäl för en tillfällig anställning.  I motionen ville vi att alltid skäl ska anges och att staden tillsammans med berörda fackliga förbund förhandlar fram vilka objektiva krav som ska uppfyllas för att erbjuda något annat än tillsvidareanställning inom staden. Vi fick stöd av S och Mp, men alliansen och SD sa nej.

Nästa debatt handlade också om en av våra motioner. Vi vill att undervisningen i SFI och SVA, svenska som andraspråk inom vuxenutbildningen, förutom den som drivs av folkbildningen, ska tas tillbaka i kommunal regi i takt med att de olika avtalen löper ut.

Vi är inte ensamma om att se problemen med de många privata utförarna. LR, Lärarnas Riksförbund, och Lärarförbundet säger detsamma. På många håll i landet har också stora brister upptäckts inom de privata utförarnas utbildning. Det var också mot den bakgrunden som LR uttalade sig. Malmö stad valde exempelvis till och med att polisanmäla ett av utbildningsbolagen, samtidigt som man för ett och ett halvt år sedan tog tillbaka den största delen av undervisningen i egen regi.

Även i Helsingborg fanns och finns kvalitetsbrister, men här har antalet privata aktörer utökats. Vi träffar elever som säger att utbildningsbolagen bara sett dem som ett sätt att tjäna pengar och att kvalitén på utbildningen haft stora brister. Vi hör också ett missnöje bland många lärare.

Förvaltningen skriver att de anser att systemet är gynnsamt eftersom det underlättar för kommunen att kunna tillmötesgår de studerandes individuella behov och att hantera större volymförändringar. Men det finns inget som säger att de individuella behoven inte skulle kunna matchas lika bra om undervisningen drevs i kommunal regi. Inte heller borde det vara ett problem att hantera större volymförändringar.

Arbetsmarknadsförvaltningen kvalitetssäkrar utbildningsanordnarna genom ett auktorisationssystem som innehåller en rad kriterier för att säkra nivån på utbildningen. Men det är en helt annan sak att ha ansvar för en verksamhet inom den egna kommunala organisationen, jämfört med att ha ansvar för och kontrollera en verksamhet som sköts av ett privat bolag.

Förvaltningen skriver dessutom att det ökande antalet auktoriserade anordnare innebär att mer resurser behöver tas i anspråk för att följande upp kvalitet och ekonomi.  Det är resurser som vi inom V anser borde läggas på undervisningen i stället. V tycker att vi måste se SFI som den investering det är. Det staden satsar på en utbildning med kvalité, det har staden även på en relativt kort sikt mångdubbelt igen.

Tyvärr var det en debatt som stundtals spårade ur. Ordförande i arbetsmarknadsnämnden vägrade bemöta de argument vi (liksom både flera andra organisationer, forskare, lärare och elever) har för att vilja ta tillbaka undervisningen i kommunal regi, utan angrep oss för att i alla sammanhang enbart drivas av vår ideologi, inte av fakta. Den kritik många fört fram bortsåg han helt ifrån, styrd av sin egen ideologi att till varje pris privatisera.  S stödde också motionen, medan alliansen, SD och Mp röstade för ett avslag.

Sista debatten för kvällen rörde en motion Mp skrivit om att en större del av stadens jordbruksmark av arrendatorerna ska brukas giftfritt, med reducerad jordbearbetning och till större del genom ekologisk odling. De ville också inrätta funktionen stadsbonde och en inkubator för odlingsstöd där odlare kan lära sig mer om företagandet inom stadsnära lantbruk, införa ett mål för stadens lokala självförsörjningsgrad, som princip införa längre arrendetider som två till fem år eller längre och ha differentierade arrendetaxor beroende på arrendetid samt om odlingen bedrivs ekologiskt

Vänsterpartiet tycker mycket i Mp’s motion är bra.  Men vi vill ge lite mer tyngd åt just reducerad jordbearbetning, dvs det som också kallas regenerativ odling eller conservation agriculture, så därför hade vi två ändringsyrkanden. Regenerativa jordbrukare försöker återskapa mullhalten genom att minimera plöjning, ha jorden beväxt och inte bar och odla fleråriga grödor.  Det är heller inget som hindrar att man odlar både regenerativt och ekologiskt, det finns bönder som redan gör det. Utarmad jord är ett stort problem. När mullhalten är lägre i en jord, växer växten inte lika bra och därmed minskas inbindningen av koldioxid. Just kolinlagring i mark är också den billigaste metoden och den med störst potential för att minska koldioxiden i atmosfären. Vi hade därför ett ändringsyrkande om att längre arrendetider och differentierade taxor skulle gälla för de som odlar ekologiskt och regenerativt, inte bara de som odlar ekologiskt.

I debatten argumenterade alliansen med att staden fått utmärkelsen årets miljökommun fyra år i rad och därför inte ansåg sig behöva göra mer. V tycker att detta inte räcker, utan att miljö- och klimatarbetet ständigt måste vässas. Men varken Mp’s motion eller våra ändringsyrkanden fick stöd av några andra partier.

Efter detta var klockan närmare 23.30, övriga interpellationer och motioner bordlades till kommande kf och mötet avslutades.

Antecknat av

Ingrid Mattiasson Saarinen

 

 

 

Dela den här sidan:

Kopiera länk