I slutet av januari skrev de två moderata herrarna Danielsson (kommunstyrelsens ordförande i Hbg) och Jacobsson Gjörtler (riksdagsledamot) en inlaga i Helsingborgs Dagblad (HD) om de nyanländas bristande vilja att lära sig svenska och föreslog att ekonomiskt bistånd samt uppehållstillstånd skulle dras in om de inte snabbt nog läste in hela SFI. Den 1 feb. skrev jag ett svar där jag i egenskap av utbildad lärare i svenska som andraspråk pekade på forskning samt egen erfarenhet som visar att de har fel gällande sina idéer om språkinlärning.
Den 16 feb kom ett nytt inlägg från herrarna. De hade nu tagit reda på att jag inte bara är lärare utan också vänsterpartist! Ny kritik där de inte i första hand bemötte mitt inlägg utan att jag är vänsterpartist.
Självklart skrev jag ett nytt bemötande och skickade igår till HD. Idag blev jag uppringd av HD. Mitt senaste svar skulle inte publiceras. Istället skulle jag förklara varför jag inte berättat att jag har förtroendeuppdrag från V. ”Varför då?” undrade jag och sa att jag inte uppfattat mitt första inlägg som politiskt utan hänvisat till forskning och verklighet. Jag fick veta att om jag har förtroendeuppdrag från ett politiskt parti måste det uppges i ett debattinlägg! Denna information finns inte att läsa någonstans i tidningen.
Jag har en stark känsla av att såväl de två moderaterna som HD-medarbetaren känner sig lurade. Jag misstänker att de tyckte att det var rätt vettiga tankar som jag gav uttryck för. Sedan får de veta att det inte kan vara vettigt för skribenten är vänsterpartist!!

Debattsvaret som aldrig kommer att bli publicerat.

Skulle moderaterna Peter Danielsson och Jonas Jacobsson Gjörtler (Debattinlägg 2018-02-13) kritiserat mitt inlägg gällande språkinlärning hos vuxna invandrare (Aktuella frågor 2018-02-01) om de inte tagit reda på att jag är vänsterpartist?
Eftersom de inte utvecklar sin kritik om det jag tar upp kring språkinlärning i vuxen ålder tolkar jag det som att vad som stör de två moderaterna är det faktum att det visade sig att jag tillhör ett parti vars åsikter de med automatik förkastar. Kanske upplevde de att jag lurat dem att hålla med i mycket av det jag skrev därför att de inte kände till vilket politiskt parti jag stödjer. När de nu tagit reda på min politiska hemvist är det kritik av vänsterpartiet som går som en röd tråd genom deras senaste inlägg.

Mitt första inlägg var inte ett politiskt inlägg utan byggde på forskning i frågan samt upplevelser från den verklighet som jag och mina arbetskamrater möter varje dag. Jag undertecknade inte mitt första inlägg med partibeteckning eftersom jag tyckte att det var ointressant just där och då. Nåväl, vad i mitt första inlägg irriterar de två moderaterna?

Danielsson och Jacobsson Gjörtler påstår att jag är oseriös som jämför grundskoleelever som läst svenska som första språk i nio år med SFI-elever som läst svenska som andraspråk något enstaka år. De utvecklar inte varför detta skulle vara oseriöst vilket gör att det blir svårt för mig att bemöta. Den ena gruppen försörjer sig i de flesta fall på bidrag och den andra har skolplikt menar de två men på vilket sätt det är oseriöst att jämföra grupperna gällande krav på godkänt betyg i svenska framkommer inte. Mitt argument var att samma krav som ställs på den ena gruppen gällande betyg i svenska språket borde också ställas på den andra. Moderaterna menar att mitt argument visar hur V ser på integration men, som sagt, de utvecklar inte hur och går därför inte att bemöta.

Danielsson och Jacobsson Gjörtler hävdar att jag inte ställer krav på mina invandrade elever i deras språkinlärning. Inte någonstans i mitt inlägg har jag påstått detta. Jag (liksom också vänsterpartiet för övrigt eftersom herrarna hävdar motsatsen) menar att man ska ställa höga krav på den nyanlände gällande att lära sig det svenska språket. Om mina elever läser moderaternas senaste inlägg kommer de att skratta hjärtligt eftersom de många gånger tycker att jag som lärare ställer för höga krav. Självklart vill jag som lärare i svenska som andraspråk att mina elever ska komma ut på arbetsmarknaden och lyckas där. Jag vet, genom forskning liksom genom egen erfarenhet att de arbetssökande som saknar det svenska språket får mycket svårt att skaffa ett riktigt jobb.

Eftersom moderaternas senaste inlägg fokuserar på vänsterpartiet och vad de menar är vår inställning i rent politiska frågor och inte på språkinlärning i sig blir jag tvungen att lämna området språkinlärning och visa på effekterna av politiska beslut.
Varken jag eller V tror på inträdesjobb och praktik som vägen till arbete. Dessa ”anställningar” leder inte bort från bidragsberoende. Den som däremot får en hel kollektivavtalad lön som det går att försörja sig och sin familj på behöver inte längre vara beroende av ekonomiskt stöd från socialtjänsten.. Därför tjatar jag ständigt på mina elever att de måste se till att klara kurs D (slutkursen) inom SFI. Utan godkänd D-kurs går det inte att bli antagen på någon yrkesutbildning alls. Den som dessutom blir godkänd på svenska som andraspråk från årskurs 9 har öppnat dörren till antagning på en mängd gymnasiala yrkesutbildningar. Bristyrken där de utbildade i princip är garanterade en normal anställning med kollektivavtal.

Den vägen leder till integration i motsats till de konstruerade ”hitte-på”jobb som moderaterna föreslår. Samhället måste börja bekosta utbildningar till bristyrken. När samhället har stor brist på exempelvis undersköterskor ska samhället bekosta utbildning till sådana istället för att bekosta instegs eller- inträdesjobb hos arbetsgivare som gladeligen utnyttjar bidrag genom att AF betalar såväl skatt som sociala avgifter för den arbetslöse som kanske får som arbetsuppgift att måla om ett hus. När personen med instegs eller-inträdesjobb har målat i två eller tre år kan arbetsgivaren göra sig av med denne och istället få en ny arbetslös från AF, erhålla nya bidrag och få ytterligare uppgifter utförda till en billig peng. Den arbetslöse står fortfarande utan utbildning och har därmed lika svårt som tidigare att få ett riktigt jobb. Enligt AF:s egna utredningar är detta en faktor som rejält minskar möjligheten att få en anställning. Särskilt gäller det invandrare.

Jag och V tror alltså på att ställa språkliga krav. Däremot vet vi, till skillnad från moderaterna, att olika människor lever under olika förutsättningar med olika möjligheter att kunna leva upp till samhällets krav. Att misslyckas med att lära sig svenska som vuxen behöver inte bero på lättja och ointresse. Inte desto mindre är det svårare för den nyanlände att lyckas på arbetsmarknaden än till exempel för den infödde svensken med ofullständiga grundskolebetyg. I förra veckan publicerade arbetsförmedlingen en utredning som visar just detta.
Självklart finns det nyanlända som struntar i att lära sig svenska likaväl som det finns nyanlända som bränner av SFI på 5-6 månader för att sedan snabbt ta sig in på universitetet för att komplettera sina akademiska examina från hemlandet. Dessa grupper finns men är små.

Slutligen hänvisade Danielsson och Jacobsson Gjörtler i sitt första inlägg till statistik från Skolverket som berättar att enbart sex av tio blir klara med sin SFI på ett år. Denna uppgift fick moderaterna att föreslå minskad ekonomisk ersättning och indraget uppehållstillstånd. Inte konstigt att undertecknad drog slutsatsen att SFI ska klaras av på ett år. De två moderaterna menar nu att min slutsats är felaktig vilket såklart gör mig glad.

Ulla Thell
Lärare i svenska som andraspråk därtill vänsterpartist

Uppdaterades: 20 feb 2018