Angående rofferi av allmänna medel

Svar till Kjell Pedersen med rubriken ”Det kallas rofferi av allmänna medel”, 10/1.

 

Med anledning av att Kjell Pedersen i en insändare den 10/1 ifrågasätter politikers och höga tjänstemäns lönenivåer och förmånssystem vill jag kommentera följande. Du har rätt i att dessa i många fall är på tok för höga. Men när du hävdar att Sverigedemokraterna är det enda parti som är motståndare till detta har du fel. För att börja med lönerna för partiledarna ser de ut så här per månad:

Fredrik Reinfeldt    154.000 kr varav 10.000 från partiet

Annie Lööf              151.667 kr varav 35.667 från partiet

Göran Hägglund     127.000 kr varav 12.000 från partiet

Jan Björklund          126.400 kr varav 11.400 från partiet

Stefan Löfven          115.000 kr

Jimmie Åkesson      94.050 kr varav 37.050 från partiet

Jonas Sjöstedt         57.000 kr

Åsa Romson och Gustav Fridolin   57.000 kr

Här ser man tydligt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de partier som valt att ta ut lägst löner av våra skattemedel.                                                                                                       Att då påstå att SD är emot höga politikerlöner som du gör är inte bara osakligt utan även falskt. SD har valt en konstruktion där partiledare Jimmie Åkesson får en större andel av sin lön från partiet, men det är likväl stora skattepengar som han plockar ut via partiet. Sen plockar SD fortsatt ut ersättning för de tomma stolar de har i landets kommuner och regioner, efter att mängder av deras politiker hoppat av. Att du sedan nämner begreppet bestickning är intressant. Det som framförallt luktar bestickning är det privata näringslivets lobbyverksamhet i Sveriges riksdag. När Miljöpartiet lade ett förslag i Riksdagen om att lobbyverksamheten skulle granskas fick de bara stöd av Vänsterpartiet. Alla andra riksdagspartier röstade emot förslaget, så också SD. Dessa ersättningar kommer från näringslivet vilket gör att politikerna blir lojala mot företagen. Dessutom är det bara SD och Moderaterna som inte öppet vill redovisa vilka privata sponsorer som betalar in pengar till partierna.                                                                                                                                                                    Nej, om man vill hålla sig till fakta så är det Vänsterpartiet och Miljöpartiet som är de partier som konsekvent vill se till att politiker och högt uppsatta tjänstemän i riksdag, kommuner och regioner får rimliga och resonliga löner och ersättningar. Samt att det reses krav på att offentligheten får insyn i var partierna får sina inkomster ifrån, och att politiker inte skall ha knytningar till det privata näringslivet.

Mats Fuchs                                                                                                                         Vänsterpartiet Helsingborg